antirövhatteri

transsammas som visst har samtal för personer med frågor om könsidentitet men de tar bara emot personer upp till 26 år, vilket inte funkar eftersom jag är äldre, hur personerna på mötet med min information missade det vetefan 🙃.

Mindler, vilket är någon videosamtalsapp som drivs privat av olika investerare och är ett aktiebolag, så fuck no, jag är lite för mycket marxist för att gå med på detta. Jag kollade runt på sidan och tittade på tillgängliga psykologer och även där fanns det ingenting om erfarenhet inom könsidentitet så jag kan inte tänka mig att jag skulle få bättre vård där heller.

Någon som var med på remissmötet ska ringa mig och ge sin åsikt och tänk om varför de anser sig fel plats och jag ska då få möjlighet att ifrågasätta, eller det är min tanke iallafall. Att psykiatrins lokaler är prydda med regnbågen känns ju också lite fel, hur tänker de göra när en transperson kontaktar dem för just att de behöver stöd under den långa väntetiden som även jag väntar i också?

Det har alltid skavt i mig, att ha bröst, de har alltid varit en del av mig som känns så fel, så alien liksom.

För 10 år sedan ringde till en plastikkirurg och frågade vad en dubbel mastektomi kostade och när jag fick veta kostnaden så tackade jag så mycket för det och satte som en tanke i bakhuvudet att vi skippar detta. "Så jobbigt är det väl inte?"

Ja, jag hoppades på att om tankarna och känslorna av äckel lades åt sidan så kanske de skulle försvinna en dag? Ha, tänk om det hade fungerat så.

Men nu är egenremissen skickad och jag väntar mig en väntetid på 24-30 månader innan första möte med psykolog eller kurator. Och det känns som att jag tar någons plats i denna långa kö, någon som behöver platsen mer än mig, men samtidigt så är jag också viktig.

Jag kan känna hennes värme mot huden och hennes sömniga andedräkt mot min axel

Närheten och ömheten

Mjuka försiktiga fingrar som utforskar

Tunga andetag med hopp och nyfikenhet bakom sig

Vinet på fönsterbrädan bakom sängen

Fönstret öppet

Nattens mörker och värme som skyddar

Täcken kuddar och filtar huller om buller

Ljusslingor i olika färger

Skogen runt om stugan som skydd mot världen runt om

Konstnärssjälar kallar vi oss.

Detta är mitt minne av dig mitt hjärta

Insett att jag kanske alltid ser ut att vara straight så det är dags att det syns att så inte är fallet.

Jag: Jadå det gör vi!

Han: är det farligt!?

Jag: ....eh nääääe...?

Jag är arg.

Alla dessa SDare som på något vis tror att genom att spy ur sig har så kommer det att bli bättre för oss alla?!

Jag är arg för att min ena förälder tillhör de som röstar SD, på något vis så tror på riktigt min far att mitt och min brors liv skulle bli bättre av att SD kommer till makten, SD som är emot just såna som vi två som inte är hetero. Våra liv kommer inte att bli bättre av detta. Men jag vill våga hoppas att denna högerextrema våg som tar som över Europa på något vis bara dör ut, vi alla behöver våga känns hopp, för hoppet gör oss mer öppna för andra personer och upplevelser. Jag hoppas på en våg av vänster.