Caroline Rydbrand I mina mörka vrår

finns nu mera här

foraldermedpsykiskohalsa.wordpress.com  

Den som väntar på nå gott…

Ett behov av att skriva

Nu var det länge sedan jag hade något vettigt att skriva, och jag kan väl inte säga att jag har det nu heller, men det går framåt.

I morgon skall vi besöka “Bryggan”, som är en kommunal verksamhet, och se om det kan vara någonting för mig att vara på, eller om det kommer att bli så att det är för långt. Det känns nästan så, jag tror inte att jag kommer att ta mig till Hallunda själv. Men värt att…

När jag har tid att tänka och fundera. Då sätter jag mig här, stilla sittandes med fingrarna på tangenterna och försöker få ner någonting vettigt. Men har inga krav, det måste inte vara något som andra kan läsa, det måste inte vara någonting vackert, det är ingenting som skall publiceras mer än här. Tiden försvinner och tankarna går vidare till annat.

Sitter och planerar mitt bokutsläpp, kan bli spännande, kan bli en ny resa. Kan bli allt!

och julledighet. Jag tror att det har gått bra, från och till bättre och sämre. De senaste dagarna så har ångesten krupit ikapp mig, och har stoppat mina tankar totalt. Kanske är det så det är, när det är mycket som sker dagen innan, eller om det är någonting annat som styr vilka dagar som blir bra och inte. Jag vet inte.. Men idag är en sådan dag, då ångesten har mig i sitt grepp, och jag inte…

Och vad får barnen för hjälp?

2 Barnen

Nu börjar det hända saker och ting här hemma. Louice träffade igår sin kontaktperson, och det verkar som att det kommer bli ett bra samarbete. Dock var jag ej själv med på mötet, då jag kände att det skulle bli lite för mycket för mig. Jag fick även höra, att det börjar ordna till sig för Lukas. De har hittat en person som de tror kan passa. En tjej på oviss ålder, men som Lukas kommer…

Jag behöver en punktlista på vad jag skall skriva om.

Hjälp mig gärna genom att komma med frågor och funderingar

1

Jahopp, då har boendestödjaren varit här och vi har städat en hel del. Det märks. Min kropp är helt slut, och jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen nu. Att man kan bli så slut av att städa så pass lite som det ändå var. Och nu väntar annat. Skall snart bege mig igen. Jag är inte mitt gamla jag än, kanske tar det lång tid, kanske går det snabbt. Men det är en återhämtning som heter duga,…

Dag 15-20

Tror att det var så länge som jag var inlagd. Tiden och dagarna flyter ihop och tidsuppfattningen försvinner totalt. Jag var i alla fall hemma i helgen som var, vilket var väldigt skönt. Att få känna på hur det är, åter igen, att vara hemma, att göra saker, och att få använda huvudet lite mer än vanligt.

Men hur som helst, så är jag åter igen utskriven, läkaren verkade inte ha någonting…

Hemma http://wp.me/s5pALX-hemma

Skriver mer senare. Men det är skönt att vara hemma med familjen.

Ännu http://wp.me/s5pALX-annu

Ingenting nytt.. känns som att jag la ske tagit ut segern i förväg, trots läkares ord.

Håll tummarna för att det blir idag, trots att min ordinarie läkare är sjuk.

Dag 12.2

Här kommer det ni har väntat med spänning på. Har dragit ut på det länge, men jag skrev faktiskt hela fulla inlägget med slutna ögon, så pass trött var jag.

Nä, men åter till vad det var jag skulle säga, var att en av tjejerna på mitt rum, fick lite ofrivilliga närmanden av en herre här på psyket. Ingenting som hon ville ha eller sagt någonting om. Hon var väldigt omtöcknad efter deras…

Dag 12

Jag känner mig snurrig och yr, men jag vet att det är medicinerna som gör det. Ibland känns det som att jag skall ramla ur sängen, och inte kunna ta mig upp igen. Men jag veta tt det inte är sant, jag vet att om jag bara fokuserar, så kommer det att gå bra. Det finns ingen anledning till att vara rädd för att ramla. Skulle så vara fallet, så skulle jag ha ramlat för länge sedan. Eller…

Dag 9 – 11

Fredagen gick i väntans tider, att få komma hem, att få träffa love och lex, och inte minst, att få gå ut med jobbet på julmiddag. Inte julbord, utan just middag. Tyvärr, men samtidigt bra, så hade vi endast bordet i två timmar. Och det var verkligen på gott och ont. Samtidigt som jag tyckte att det var skönt att det blev ett uppbrott, fanns det mindre tid att prata med de andra, och gängen blev…