#smarholmen

För precis en vecka sedan stod jag och min flickvän Wilma nere vid smarholmen (södra Onsalahalvön) för att fiska havsöring på premiären. Vi satte våra klockor på 5 den morgonen, och hade packat ner fika för ett helt kompani! Fikan bestod av en oerhört god äpplekaka, hemmagjorda piroger, mors delicious-tonfisksnittar, kaffe, öl -ölkorv och soppa.

                          Vi var ute vid havet redan klockan 5:30, termometern visade -5 C och vi var, som vi hoppades, helt ensamma då vi kom fram. Wilma ville experimentera med något nytt, och prövade därför en 4play liplure 9,5 centimeters wobbler, färg dirty silver. Själv körde jag med en svävande bombarda, en sufix 0,20 nylontafs och en räkimitation.

                                   Men Wilma gjorde rätt i att prova något nytt och annorlunda. På hennes andra eller tredje kast krokade hon en mindre havsöring i grymt fin kondition på drygt 5-7 hg. Tyvärr släppte den precis framför bryggan vi stod på, men det var ändå ett gott tecken på att det fanns fisk i viken. Några kast senare smällde det på min räkimitation, men vid mothugget brast tafsen och både fluga och fisk lämnade således mig smått bekymrad. Efter detta hade Wilma ytterligare två efterföljare ända in till land. 4Playn rockade. Ledsamt nog fick Wilma ett av flera megatrassel på sin spole, linan jag rekommenderade henne visade sig vara en flopp. Därför rök betet och fisket försämrades därefter radikalt. Jag själv började tröttna på allt strul som varit, vid cirka 10:30 började andra sportfiskarna att komma till platsen, och efter en tjugo minuter var vi nog en 12 personer på plats. Detta samt att fisket framåt middagen och efter soluppgången försämrats, gjorde att vi bestämde oss för att köra till en annan vik vid en annan plats. Jag tappade sammanlagt en fisk till vid det nya stället av samma anledning, och bestämde mig därefter för att aldrig mer fiska med bombarda ihop med den tunna sufixtafsen.