W1F1

Ni minns väl Bernt Larsson? Örebros självutnämnde cykelexpert. Imorse fick Örebros meste trafikpolis sällskap i sina åsikter av Pelle Blohm.

Vad som har hänt är att Blohm har varit i Amsterdam på foto-semester och där har det, som sig bör, funnits gott om cyklister i trafiken. På något sätt så har Blohm blivit oerhört provocerad av detta. "Galningarna", "lyxhomosapiens", "bilhatande miljöfolkets namn". Blohm skräder inte orden minsann... Han refererar även till Köpenhamn där det tydligen är lika illa och nu tycks det vara på väg till Örebro också.

Mer konkret än så här blir det inte. Raljerande hit & dit, ironiska överdrifter och otydliga anklagelser. Att cykla hundra km/h är rent hypotetiskt inte omöjligt. Världsrekordet är faktiskt mer än dubbelt så snabbt. Men att det var en av dessa vansinnesfärder Blohm bevittnade under sin stadsvandring tror jag när jag ser det. Mötte Blohm en mördar-cyklist? Något extraordinärt måste det ha varit.

Att Örebro har problem med fordonsförare som olovligen kör över hundra km/h förnekar jag inte. Men då rör det sig inte om cyklister. Att Örebro har problem med dödsfall och skador i trafiken på grund av fordonsförare förnekar jag inte heller. I Örebro län dog 9 personer förra året. 8 dödades av ett motorfordon. 87 personer skadades svårt. 70 skadades av ett motorfordon. Om cyklisterna är "som små egna naturkatastrofer" så är de väldigt duktiga på att dölja det.

Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, väljer denna morgon lite oväntat att gå till angrepp mot Umeås cyklister. Vad som föranleder detta framgår inte riktigt, men åtminstone jag förväntar mig lite högre nivå på argumenten från ett kommunalråd i en stad som gjort sig känd som en föredömlig cykelstad med svenska mått mätt.

Jag cyklar nästan dagligen. Jag cyklar inte mot rött, jag anpassar hastigheten efter rådande förhållanden, jag använder lysen och reflexer när det behövs och jag använder inte otillåtna körbanor eller cyklar mot färdriktningen. Trots det anses jag vara svaret skyldig till varför "cyklister" har så låg trafikmoral. Holmlund skriver ju "cyklister", vilket inbegriper mig. I egenskap som bilist behöver jag aldrig stå till svars för idioter som buskör med vrålande bilar på nätterna. Då pratas det aldrig om "bilister" utan om enskilda individer som inte kan sköta sig.

Holmlund skriver att det råder anarki bland Umeås cyklister. Enligt vilka primärdata då? Vad är det för fakta Holmlund refererar till? "...man tror att reglerna upphör..." "Man"? Vem/vilka är "man"?

Ett konkret exempel bjuder han i alla fall på. Stadshusets sekreterare blev påkörd för några år sedan. Notera att hon inte var iblandad i en olycka, vilket med största sannolikhet har varit ordvalet om det rörts sig om bilar. Nej, hon blev påkörd, punkt. Så var det med det...

Vad alla andra tusentals cyklister i Umeå har hittat på för rackartyg som förtjänar Holmlunds känga framgår inte. Vi pratar om en hel del cyklister (sid 36-37).

Cyklister krockar sällan med oskyddade trafikanter. 72% av alla cykelolyckor är singelolyckor där den enskilt största faktorn är dåligt skött infrastruktur, enligt VTI. Det pratas dock sällan om "dödens väg" och trafikfällor, vilket är vanligt inom biltrafiken.

Det är i huvudsak bilister som orsakar allvarliga skador och dödsfall bland medtrafikanter. Men det är cyklisterna Holmlund riktar gadden mot. Holmlund beskyller inte bilister för att ha svårigheter skilja på höger och vänster. Trots att mötesolyckor är väldigt vanliga även på bilvägar.

SVT Sörmland publicerar idag en nyanserad artikel från den tragiska dödskraschen vid Hjulstabron den 12 mars. Häxjakten på en syndabock har lugnat ner sig och istället återges en saklig bild av vad som föranledde tragedin. Mittnytt publicerade även ett reportage imorse som bland annat förklarade varför de inte stannade. Det har tagits bort av okänd anledning.

Jag har tidigare kritiserat media för att trivialisera trafikbrotten föraren gjorde sig skyldig till och gjort gällande att det handlar om något betydligt allvarligare än snatteri. Om vansinnesfärden istället slutat med en mötesolycka som tagit livet av fler människor har förmodligen media resonerat annorlunda. Media är en viktig opinionsbildare och oskyldiga ska inte behöva dö för att de ska komma till skott.

Rapporteringen ovan är ett steg i rätt riktning och för nollvisionens skull hoppas jag att trafikbrott av det här slaget tas på större allvar i fortsättningen. Kritiken mot Polisens agerande är i stora delar befogad och mycket tyder på att de har brutit mot sitt eget regelverk.

Då det gäller allmänhetens fördömande så är det väldigt uppenbart att riskerna med en vansinnesfärd på 170 km/h mitt i natten på allmän väg inte har tagits i beaktande.

Idag gick äntligen startskottet för Vintertrampet som är en aktivitet arrangerad av projektet Hållbart resande i Örnsköldsvik. Tanken är att arrangören ska följa 17 stycken cyklister och samla in synpunkter och önskemål från dessa. En av förmågorna som valts ut intervjuades i P4 imorse.

Örnsköldsvik som cykelstad är tyvärr en ganska sorglig historia och är mest populär som praktexempel på hur illa det kan gå då brist på kunskap och  engagemang blir en ond spiral. Kommunen satsar inte för det är ingen som cyklar och ingen cyklar eftersom kommunen inte satsar.

Inte ens kängan från Cykelfrämjandet och If förra våren som utsåg Örnsköldsvik till Sveriges sämsta cykelstad fick kommunen att lämna sina traditionella argument.

Men nu börjar verkligheten komma ikapp. Övikarna är ett bilburet släkte, staden är placerad på en breddgrad som skapar mycket inversion på vintrarna och infrastrukturen är omodern med huvudflödena av biltrafik centralt belägna. EU har placerat Örnsköldsvik på svarta listan och åtgärder från kommunen förväntas av regeringen.

Precis som i alla andra svenska städer så råder bilnormen och att ge någon annan fråga mediautrymme än åsbergstunneln gällande EU:s ultimatum är otänkbart. Jag hör till förespråkarna av en förbifart i Örnsköldsvik, men av helt andra skäl. Renare luft kommer den inte att ge då den största delen av trafiken är lokal och regional. Trafikverkets förstudie (s 53) bedömer att trafiken skulle halveras i centrum. Jag törs inte lita på det.

Under gårdagen noterades i mitt twitterflöde att Trafikverket räknat lite galet gällande milkostnaden för en bil. Jag tänker inte påstå att det är omöjligt att få ner kostnaden till 20 kr/mil för en bil, men det är knappast vad medelsvensson åtnjuter när de betalar fakturorna där hemma.

I Sverige kör vi i snitt 1218 mil/år i våra bilar som i snitt förbrukar 0,8 liter bränsle per mil och har en medelålder på 9 år.

Ungefärliga årskostnader:

Service & underhåll 2000 kr

Däck 2000 kr

Fordonsskatt 2000 kr

Försäkring 4000 kr

Drivmedel 13150 kr (13,50 kr/l)

Värdeminskning 10000 kr (~10 % av ~100000 kr)

Kapitalkostnad 2100 kr (Återbetalning 30 % på 100000 kr med en ränta på 3%)

Nu är vi uppe i 29 kr/mil trots att parkeringsavgifter och krediter inte är medräknade. Hur kommer man ner till 20 kr/mil som trafikverket har gjort då? Jo, man kör bilen en längre sträcka per år. Detta reducerar milkostnaden samtidigt som det ökar totalkostnaden. Drivmedel är den kostnadspost som påverkas mest av körsträcka. Milkostnaden kommer därför att konvergera mot drivmedelskostnaden per mil med en korrektion uppåt för övriga rörliga kostnader.

Vi pratar nu om en ytterst liten skara dieselbilar som går 5000 mil/år, har lämnat de värsta tio-tolv värdeminskningsåren bakom sig, har en konkurrenskraftig bränsleförbrukning och har sakkunniga ägare som sköter det mesta av servicen själva. Dessa bilar är alltså inte speciellt representativa för Sveriges bilbestånd i stort. Trafikverkets milkostnad för en bil bör därför ses som aningens missvisande.

Tänkte att jag skulle damma av cykelfrämjandets utredning från i våras som utsåg Örnsköldsvik till den sämsta cykelstaden i landet.

Utredningens exakta utlåtande angående Örnsköldsvik som cykelstad har jag inte tagit del av men kritiken är långt ifrån obefogad. Problemen i Örnsköldsvik är inte unika utan återfinns i många svenska städer. Osammanhängande gc-vägnät, eftersläpande underhåll och undermålig snöröjning. Även om jag inte medgav det då så kan jag hålla med om att Örnsköldsviks topografi knappast gynnar cyklisternas framfart men det är inte anledningen till bottenplaceringen.

Det jag personligen tycker är påtagligt i Örnsköldsvik är den oförstående attityden bilisterna har gentemot gång- och cykeltrafikanter. De oskyddade trafikanterna har ingen plats i vare sig gaturummet eller i bilisternas tolerans. Nu är bilisterna åtminstone konsekventa och lägger sig även på signalhornet åt andra bilister som "gör fel" men som oskyddad trafikant blir ett sådant beteende alltid mer påträngande.

För några veckor sedan gick kommunens gatuchef ut i media och berättade om sin tajta budget som inte räcker till alla projekt han gärna vill påbörja. Om kommunens gc-vägsprojekt var lätträknade tidigare lär de knappast bli fler framöver är jag rädd. Men de har i alla fall en cykelplan. Alltid något...

Londoncyclist publicerade en väldigt intressant artikel förra veckan där en RAF-pilot berättar om människans syn och de biologiska begränsningar som utgör en riskfaktor i trafiken. Alla som har tagit körkort har förmodligen berört ämnet mer eller mindre. Det som utmärker den här artikeln är att de presenterar konkreta förslag på hur man systematiskt kan avsöka trafiken på ett sätt som passar den mänskliga synen.

Jag berörde ämnet i en kommentar till trafikolyckan i Umeå den 24/10. Ståndpunkten då var att balansera upp den orättvisa nidbild av cyklister som målades upp. Fenomenet är långt ifrån ovanligt i debatterna kring trafikolyckor som i stort sett alltid tenderar att urarta och bli skyttegravskrig mellan trafikantgrupperna.

Då det gäller kollisioner mellan cykel och bil så gjorde If en sammanställning i vintras över de 438 olyckor som hamnat på  deras bord mellan 2005 och 2010. Trots att 80% av olyckorna skett i dagsljus påstår 70% av bilisterna att de inte sett cyklisten när de kört ut från en cirkulationsplats.

70% av de påkörningarna skulle alltså ha förhindrats om bilisten sett cyklisten och stannat. Trots hårda ord i kommentarsfälten är jag övertygad om att genomsnittsbilisten ser sig för och respekterar medtrafikanter. Svaret på varför det ändå är så illa beror kanske på att bilister ofta använder sin syn på fel sätt när de, under tidspress, söker av trafiken. Jag satt själv och gjorde så kallade "lookout scans" som RAF-piloterna kallar det vid varje korsning då jag var ute och körde bil nu sist. Det gick väldigt snabbt att få ett flyt i metoden. Stridspiloterna har nog mycket att lära oss vanliga svensson-trafikanter.

Umeåforskaren Ulf Björnstig föreslår idag på vk.se att höja körkortsåldern till 25 år. Unga bilförare pekas ut som en särskild riskgrupp och flera trafikolyckor ska kunna förhindras genom att plocka bort dessa från vägarna.

Tittar man på olycksstatistiken så står där att finna att unga män mycket riktigt är överrepresenterade. Men det står inte hur många unga män i förhållande till alla unga män med körkort som finns representerade. Enligt en studie från Högskolan i Gävle så är unga män inte alls trafikfarliga generellt sätt. Det är (som vanligt) en liten klick idioter som inte kan hålla sig i styr.

Unga män bestraffas redan kollektivt genom högre försäkringspremier. Nu vill man gå ett steg längre och bannlysa unga förare helt och hållet. Det är inget annat än åldersdiskriminering även om det ligger goda avsikter bakom. Bilförarna är en juridiskt skyddad grupp. Påföljderna vid trafikbrott är generellt milda och de flesta som gör bort sig får behålla sina körkort. Där finns det en hel del att se över.