#urtomarna

Text av Hampus Haraldsson

I begynnelsen var Människan inte en Apa, utan Tomte. Vi var små, nästan en del av Gnagarna och bodde i jordhålor, träd, eller oupptagna små grottor.

En del av Djuren tyckte tomtarna var farligt nära att bli en förkroppsling av Legenden om Maskinen. De allra värsta av verktygsivrarna hos tomtarna gick således under öknamnet Maskin-djuren. Därur härstammade också ordet Människan, som många generationer av tomtar övergav att använda helt. De ville inte kopplas ihop med detta ord.

Men det var också många av de andra djuren som tyckte att det små liven med verktygen var fantastiskt kloka små varelser som kunde hjälpa till med både det ena och det andra. Tomtarna var uppfinningsrika och hjälpsamma, men kunde från början inte använda fler verktyg än Korpen ­­─ vilken var det första djur att lära Urtomtarna att bemästra sitt allra första verktyg: Pinnen.

Efter att de andra djuren sett hur mycket gott tomtarna kunde hitta på med sin kunskap att använda pinnen, var det flera av djuren som önskade lära dem sina verktyg eller färdigheter. De stod nästan som på kö.

Schimpansen lärde urtomtarna att använda Stenen att banka med. Och med Korpens idé om pinnen tog det inte lång tid för tomtarna att uppfinna sitt alldeles egna första verktyg med skaft: Hammaren. Med en hård sten gick det att banka loss andra mindre hårda flisor. Kort därefter hittade de så fram till hammarens vässade kusin Yxan, och så även till dess mindre och ömtåligt vassare variant: Kniven.

Vi den här tiden kände Bävern att det skulle vara lätt för tomtarna, som med sina yxor nu kunde gnaga lika kraftigt som den själv, att även lära dem sin speciella färdighet: Att bygga hus. Det var nu det första tomtehuset byggdes. Det var nära en sjö, alldeles precis bredvid Bäverns hus, och liknande i mångt och mycket dennes.

Snart skulle tomtarna att lära sig bygga många olika slags kojor, ja till och med uppe i trädena. Bävern fick mycket hjälp av sina små entusiastiska elever, efter ett tag även tips och råd, idéer på förbättringar. Bävern förstod att rollerna hade bytts, att tomtarna genom sitt härmande snart kunde bemästra och berika vilken idé de än kom över. Vänskaperna frodades för tomtarna. Det fanns nästan inget djur längre som inte ville vara tomtarnas vänner!

Djur såsom Mammuten och Visenten som låtit Legenden om Maskinen berättas i alla generationer började nu sakta att tappa sin försiktighet, fientlighet och misstro. Inte kunde väl de där små liven, som inte var större än en kanin, vara farliga? Inte kunde väl de förslava och förändra hela livet på Jorden?

För att undanröja alla tvivel och onda känslor bestämde de stora djuren att kalla till ett rådslag. Denna stora sammankomst i djurens samlade historia kom att gå under namnet Det Tredje Rådet. Under detta möte försäkrade de båda urtomtarna Ave och Adma, som var deras talespersoner denna tid, att tomtarna aldrig skulle missbruka sina gåvor från de andra djuren.

Ave och Adma visade sin sanning i detta högtidliga löfte genom att båda skära sig med den allra första kniven, i folkmun kallad Urkniven. I sina känsliga små handflator skar de ett varsitt jack så att blodet rann. Sedan tryckte de dem emot varandra så att blodet blandades och lät de djur vilka gillar färskt blod att slicka dem rena. De två jacken bildade Krysset, de första tomtarnas symbol, och så sägs det att de hittade fram till skrivspråket.