gÄ vidare
en mÄndagsmorgon i december ser jag dig pÄ stan tillsammans med nÄgon annan
hjĂ€rtat droppar tiotusen meterÂ
mÄste springa till nÀrmaste toalett för att magen vÀnder sig sÄ ut och in att jag knappt kan andas
spyr utan att ens spy, skriker utan att ens lÄta
trodde jag var över dig menÂ
minsta lilla fÄr mig fortfarande att ramla tillbaka till noll
hur överlever man nĂ„got sĂ„nt hĂ€r?Â














