SoIF01: Trollbunden [Kapitel 12-14].
Sagan om Isfolket. Bok 1: "Trollbunden" av Margit Sandemo. MÄlgÄng.
En bok-/lÀsecirkel tillsammans med @kulturdasset.
En sak som jag uppskattat hittills med boken Ă€r att Sandemo faktiskt fĂ€ller in saker som Ă€r för bokens era tidsenligt. Som den hĂ€r mĂ€rkliga seden att linda barn (som r pĂ„ uppgĂ„ng hĂ€r i landet igen). Modern forskning visar att den inte bidrar till att barnet utvecklar rakare armar och ben, utan som Tengel sĂ€ger hĂ€nger det nog snarare ihop med dieten hur skelettet utvecklar sig. Och som Sandemo antyder sĂ„ kan traditioner och allmĂ€nt vedertagen âfaktaâ vara svĂ„r att rĂ„da bot pĂ„.
Tengel hade dagen förut bett dem att lossa lite pÄ «de dÀr förfÀrliga tvÄngslindorna», nÄgot som Eldrid protesterat skarpt emot. Ett barn utan strama lindor blev vanskapt, det visste vÀl alla. Man mÄste ju se till att de fick raka ben, var han galen?
Trots lindorna hade Dags ben inte blivit helt raka, och det förebrÄdde Silje sig, för att hon sÄ ofta lossat pÄ hans lindor. Men Tengel, som visste mer Àn folk flest, trodde det kom av födan, eller bristen pÄ en del livsviktiga ting.
Jag hade kanske önskat att vi fĂ„tt lĂ€ra kĂ€nna dalen lite mer, men det Ă€r kanske svĂ„rt nĂ€r vi kommer dit med vintern i hĂ€larna och nĂ€r vĂ„ren vĂ€l anlĂ€nder (pĂ„ mer Ă€n ett sĂ€tt) finns det viktigare saker att avhandla Ă€n att socialisera med resten av bygden. Vi fĂ„r dock trĂ€ffa Hanna och Grimar, Tengels bĂ„da slĂ€ktingar som alla (inklusive Tengel sjĂ€lv) Ă€r lite oroliga inför. Jag kan uppskatta det draget hos Silje: att hon Ă€r öppen för att bilda sig sjĂ€lv en uppfattning om de bĂ„da. Ăven om hon kanske frĂ€mst fĂ„r allas intyganden bekrĂ€ftade hĂ€r. Och Ă€ven om Silje tackar nej till Hannas erbjudande om en dryck för att hjĂ€lpa henne pĂ„ vĂ€gen att vinna Tengel sĂ„ fĂ„r vi en pĂ„minnelse att bokens titel hade kunnat verka Ă„t bĂ„da hĂ„llen.
I det lilla vi fĂ„r veta om Isfolket â jag tĂ€nker frĂ€mst pĂ„ Siljes besök i Kyrkan hĂ€r â Ă€r att de faktiskt Ă€r relativt inskrĂ€nkta och underutvecklade. Silje beskriver ett folk pĂ„ nedgĂ„ng och dĂ€r ingen kanske riktigt litar pĂ„ nĂ„gon annan:
SprĂ„ket var elĂ€ndigt och ordförrĂ„det otroligt begrĂ€nsat. SamtalsĂ€mnena var nĂ„gra fĂ„: Grannarnas vĂ€l och ve â mest det sista â och sĂ„ gĂ„rdsskötseln. Punkt och slut.
Till och med Eldrid antydde ju till att mĂ„nga familjer lider av en allt för hög grad av inavel. Det hade varit lĂ€tt att falla i gropen att Isfolket trots sin isolering skulle vara ett mystiskt gĂ„tfullt folk som stod högre Ă€n alla andra. IstĂ€llet Ă€r det folkets svarta fĂ„r: Tengel coh hans slĂ€ktingar som kanske Ă€r de som Ă€r mest hĂ€lsosamma eftersom de tvingas söka sig partners utifrĂ„n. och man undrar ju om det Ă€r pĂ„ det viset Tengel âkan mer Ă€n de flestaâ för att han stĂ€ndigt Ă€r i rörelse och stĂ€ndigt stöter pĂ„ nya idĂ©er. Och att vara öppen för nya idĂ©er kunde under den hĂ€r tiden vara ett farligt drag att ha.
Och det dÀr med trÀd som delats i tvÄ halvor var vÀl en story som gabrielle körde med i Xena med va? Jag tÀnker kanske frÀmst pÄ berÀttelsen hon berÀttade för Iolaus i avsnittet Promethius:
âOnce, a long, long time ago, all people had four legs and two heads.  And then the gods threw down thunderbolts, and split everyone into two.  Each half then had two legs and one head. But the separation left both sides with a desperate yearning to be reunited.  Because they each shared the same soul.  And ever since then, all people spend their lives searching for the other half of their soul.â (Whoosh, Transcript för Xena avsnitt S01E08).
Hela kĂ€rleksintrigen med Tengel kĂ€nns inte sĂ„ överdramatisk och angstridden som den hade kunnat vara, Ă€ven om det suckas och stönas lite över att Tengel mĂ„ste avstĂ„ frĂ„n Silje. Ăven hĂ€r överraskar Sandemo, jag skall vara Ă€rlig och erkĂ€nna att jag förvĂ€ntade mig nĂ„got av en poetiskt glorifierad akt nĂ€r Silje och Tengel sĂ„ fĂ„r till det i sĂ€nghalmen, och Ă€ven om saker och ting blir annorlunda lĂ€ngre fram sĂ„ Ă€r det hela rĂ€tt sparsmakar beskrivet, inte sĂ„ grafiskt som jag förvĂ€ntade mig till epitetet tantsnusk, och faktiskt en aning brutalt.
En sak som jag funderade en hel del kring, pausade till och med en stund för att tÀnka över det, sÄ Àr det hela episoden med Heming och hans vÄldtÀktsförsök pÄ Silje. Dels sÄ var den lite av en överraskning, men jag antar att det plockade fram det sÀmre i Heming att vara hemma men frÀmst var det följande som jag reagerade pÄ:
Hövdingen hade aldrig fĂ„tt veta orsaken till Hemings flykt â ingen hade vĂ„gat underrĂ€tta honom. SĂ„ indirekt hade befolkningen faktiskt visat sig vara lojal mot Tengel dĂ€r. Det gav honom ett visst lugn att tĂ€nka pĂ„ det.
Jag förstĂ„r helt vad som avses, vĂ„ldtĂ€kt som brottsrubricering dĂ„ Ă€r inte samma som idag, och Ă€ven idag sĂ„ Ă€r samtyckes lagen pinfĂ€rsk. Men Ă€r det att vara lojal mot nĂ„gon att mörka ett vĂ„ldtĂ€ktsförsök? Visserligen hade sĂ€kert hövdingen hellre straffat Tengel Ă€n sin son, om Ă€n att Tengels handlande gentemot Heming inte kan förebrĂ„s. Silje stod ju trots allt under hans beskydd. BTW, var det bara jag som reagerade pĂ„ att sĂ„ mĂ„nga var utsĂ€nda för att ta rĂ€tt pĂ„ Heming och att de flesta Ă„tervĂ€nde hem utan honom. det mĂ„ste fĂ„tt konsekvenser kan tyckas â men det nĂ€mns inget om det.
Iaf fÄr Silje sin vilja igenom och Tengel och hon vigs av hövdingen, och av nÄgon anledning sÄ verkar Isfolket slappna av en smula efter det. Vet inte om det handlar om traditioner, förvÀntningar och att Tengel slutligen rÀttade in sig i ledet och skaffade sig en fru. (Med andra ord: han utgör inte lÀngre nÄgot hot för andras kvinnor och barn).
Och Äter mÄste jag nÀmna hur mycket jag uppskattar att Sandemo kan hÄlla saker uppe i luften. för trots att jag förstod att Silje logiskt sett mÄste överleva födseln (som Àr lÄng, svÄr) sÄ hade jag stunder dÄ jag var öppen för att Sandemo skulle leverera det som en twist att Silje dör i sista kapitlet av boken. Det kom heller inte som nÄgon chock att Tengel skulle misslyckas med att rÀdda henne, jag var dock förvÄnad över att Silje sjÀlv inser att de behöver Hanna. och kanske rÀddade det Silje att hon Ätminstone gjorde ett besök för att bilda sig en uppfattning om de tvÄ slÀktingar till Tengel som alla undvek.
Hade Hanna varit ute i vĂ€rlden, skulle hon ha blivit brĂ€nd pĂ„ bĂ„let för lĂ€nge sedan, tĂ€nkte Silje och undertryckte sina rysningar. Detta var en hĂ€xa, en trollkvinna av vĂ€rsta slag. Ăgonen stack och brĂ€nde under tovor av jĂ€rngrĂ„tt hĂ„r, och över den insjunkna munnen lĂ„g ett djĂ€vulens leende.
Hanna mÄ kalla Sol för nÄgot av ett blindspÄr, och det nÀmndes ju tidigt i boken att Silje Àr den som skall komma att lösa Isfolket frÄn dess förbannelse (eller iaf vara en del i det) men Silje sjÀlv reagerar pÄ att Sol ofta uppvisar tendenser till att vara elak och ondskefull. Men det kan frÀmst handla om ett barn som inte inser konsekvenserna över de krafter som stÄr till hennes förfogande, för mot slutet av boken nÀmns att Sols elakare sidor avtagit. Om Àn att hon uppvisar tecken pÄ att ha gÄvor utanför det normala.
Hanna sade att Silje skulle föda nÀsta stora mÀstare efter Tengel, men Liv Hanna föddes utan gÄvor. InnebÀr det att det (som med Sol Angelica) kommer hoppa över en generation, eller Àr det sÄ att Silje och Tengel ÀndÄ kommer fÄ mer barn? Trots att Silje knappt överlevde den hÀr födseln? Tengel nÀmner att det finns sÀtt att avbryta graviditeter, sÄ i teorin borde fler barn kunna undvikas.
Det hĂ€r har varit trevlig lĂ€sning, Sagan om Isfolket Ă€r böcker man hört talas om i mĂ„nga olika sammanhang och det Ă€r kul att fĂ„ stifta bekantskap med en serie som legat lite utanför min komfortzon men som jag varit nyfiken pĂ„. Och Ă€ven om Sandemo fick viss upprĂ€ttelse mot slutet sĂ„ mĂ„ste jag erkĂ€nna att hon antagligen Ă€r och var relativt underskattad som författare. Tantsnusk eller inte Ă€r understĂ€llt det faktum att hon berĂ€ttar en skickligt vĂ€vs historia, och med resans gĂ„ng inte bara bjuder pĂ„ en och annan överraskning utan Ă€ven Ă€ven hela tiden hĂ„ller storyn svĂ€vande i luften. Man Ă€r aldrig helt sĂ€ker Ă„t vilket hĂ„ll hon tĂ€nker slunga ivĂ€g lĂ€saren, men utan att det kĂ€nns ogenomtĂ€nkt eller blir för mycket.Â
Eftersom det Ă€r i slutet av mĂ„naden och knĂ€pptyst inifrĂ„n Kulturdasset misstĂ€nker jag att vi fĂ„r vĂ€nta tills mĂ„ndag innan det levereras nĂ„gra sluttankar frĂ„n det hĂ„llet, men jag umgĂ„s med tankarna pĂ„ att ta itu med Ă€ven nĂ€sta bok. Om Ă€n att jag övervĂ€ger ett slappare schema och lĂ€sa tre kapitel i veckan tills boken Ă€r slut istĂ€llet som med den hĂ€r tvinga in boken pĂ„ en mĂ„nad.Â
Trollbunden (Sagan om Isfolket, #1) by Margit Sandemo
Hitta ett bibliotek - Axiell Media.
Bild nedan: Omslaget till serie-versionen av boken av Ray Husac.
Swaddling / Linda eller swaddla bebis â kan det vara farligt?
Xena: Warrior Princess S01E08.
