Sagan om Isfolket. Bok 1: Trollbunden av Margit Sandemo. Delmål (fram till och med kapitel 11).

En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset.

Margit Sandemo fortsätter överraska både i ordval och hur storyn artar sig, och det är imponerande hur hon lyckas hålla boken så intressant trots att hon egentligen bara sätter upp brädet för de kommande böckerna. (När hon skrev dem så var det endast 6 böcker planerade). Ett uttryck som jag tyckte var lite extra intressant var “tämjande ögon” som jag inte tror jag stött på tidigare. Sandemo är också förtjust i uttrycket “jungfru” och “jungfrudom” och jag funderade lite kring om hur populärt uttrycket verkligen var då det begav sig. det är också märkligt hur Silje känner medömkan/medlidande med Tengels situation men inte sympati (som kanske är ett mindre nedvärderande ord).

Kapitel 8 var f.ö. en riktig bergochdalbana, mina egna spekulationer hängde inte ens med i svängarna. Knappt hann jag tänka “förbannelsen kan säkert hoppa över en generation” och åter styra tankarna till Siljes bakgrund förrän Sol bekräftas som Tengels systerdotter. Och kalla mig fördomsfull men...

Abelone knep ihop ögonen. – Du vet mycket väl, min käre frände, att smådjävlarnas antal är två trillioner, 665 billioner, 866 millioner, 746.664. Tänk dig då ... – Och det där talet orkar du hålla i huvudet hela tiden. Räknar du i vrårna varje dag? Vad om du tappade bort någon? Eller räknade en två gånger?

Bortsett från att jag undrar vart miljarderna tog vägen (antar att det är en felöversättning av engelskans trillions/biljons som egentligen är biljoner/miljarder på svenska) så reagerar jag på att det är ett jäkligt stort tal. Och man undrar ju, i en tid då utbildning var eliten förunnat, om Abalone hade något egentligt begrepp om hur stor den siffran egentligen var. Dessutom googlade jag lite och siffran är tydligen “äkta” och inte bara nedskrivet helt random av Sandemo.

Djävulen och hans anhang förklarades vara "fallna" änglar utkastade från himmelriket och en matematiskt begåvad tysk teolog [Martin Borrhaus] räknade för flera hundra år sedan ut deras antal: de är två triljoner, 665 miljarder, 855 miljoner, 746 tusen och därtill 664 stycken ... – Jan-Öjvind Swahn, Klassiska symboler (Ordalaget 2006): Djävulen

Dvs  2 665 855 746 664st. Under förutsättning att de inte förökat sig sedan den tyska teologen gjorde sin uträkning. 😜

Och även om vi säkert alla undrade om det var så smart av Silje att ensam besöka en märklig enslig man ute i skogen så kom det kanske ändå lite som en överraskning att Abalone skulle spela ut Häx-kortet. Jag borde sett det på egen hand men missade det faktiskt. Så med Silje omgraderad till första klassens häxa har hon inget val: fly till Isfolket. Och med till Isfolkets dal följer Heming, vet inte om Margit “bygger” lite för ett triangeldrama här, vilket i så fall känns konstigt då Silje relativt öppet trånar efter Tengel. (Om än att Sandemo antyder att Silje inte är helt immun för Hemings charm).

Kapitel 11 var annars kanske hittills intressantaste kapitlet då vi får börja utforska Isfolket, och speciellt intressant tycker jag att det är att Sandemo låter det isolerade folket lida av något som uppenbart måste finnas där: inavel. Vanligtvis är det något som tonas ned, men både Tengels syster och Silje nämner att det inte är bra för människor att skaffa barn när de är för nära släkt.

Även detaljen att många i Isfolket gärna fördömer Tengels-släktet för sitt samröre med Satan men samtidigt är det allmän känt att bakom lykta dörrar dyrkar många själv andra väsen och gudar än den kristna. Även om ingen av de andra verkar ha fått några omfattande magiska gåvor som belöning så tänker man lite: “som man känner sig själv känner man andra”. Kanske dömer de främst Tengelssläktet för vad de själva skulle kunna göra med magiska krafter till sitt förfogande?

Vi dröjer oss även kvar vid Charlotte för några sidor, men än så har hon kanske inte så intressanta saker att göra. Men eftersom vi får de här små fönstren att lära känna henne (om än flyktigt) och veta mer om när Dag blev till så misstänker jag att hon kommer få större saker att göra i framtiden. (Dock då kanske inte den här boken).

Silje har tidigare i boken nämnt att hon arbetade som barnflicka (eller något liknande), det var ju så hon fick den bildning hon faktiskt har, så lite förvånande var det kanske att hon kastades ut från godset/gården hon bodde på med sin familj iom att hennes far (som tydligen var smed) dog.

Och så, rättaren som stod i dörren utan att våga gå in. «Du får lämna gården, Silje. Husbond behöver huset till den nya smeden.» Ingen frågade vart hon kunde gå.

Kanske blev hon av med sitt arbete dessutom när hon ensam var tvungen att ta hand om sin sjuka familj? Kanske var det aldrig aktuellt för henne att återvända till det när hon så intimt blivit utsatt för smittan? Kallt är det likafullt.

Som @kulturdasset tidigare anmärkt på så förekommer en hel del fel i texten, allt från rena typos till konstiga meningar som den här:

Ja, nu är han [Tengel] inte hemma, han är uppe i fjället och ordnar ved för vintern, men jag ska säga till honom. Kanske han kommer inom er i kväll.

Troligtvis skall det stå “till” istället för “inom”, jag har iaf svårt att tro att grundintentionen med raden var vad det låter som. Speciellt med tanke på att Tengel inte har för avsikt att avla barn. 🤔😉 Och lite undrar man ju om felen är en produkt av en konvertering av format eller eller om de funnits där sedan Allers originalpublicering?

Kanske kan jag också tycka att Tengels besatthet av Siljes drömmar är lite opassande, och speciellt hur han tvingar henne att avslöja dem för honom. I slutändan tror jag inte det kommer bli något större debacle med Heming. det är nog snarare en frågan om när Tengel trillar dit med Silje.

Nästa vecka går vi in i slutspurten, och lite har jag börjat förstå dragningskraften i den här serien. Siljes trånande efter Tengel är kanske på sina håll överdrivna men har i hittills i boken inte direkt levererar något på den nivå som jag associerar med epitetet tantsnusk.

Källor:

Trollbunden (Sagan om Isfolket, #1) by Margit Sandemo

Hitta ett bibliotek - Axiell Media.

Biblio | Axiell Media.

2 665 855 746 664 djävlar [ska vara 2 668 866 746 664].

Sagan om Isfolket. Bok 1: Trollbunden av Margit Sandemo. Delmål (fram till och med kapitel 3).

En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset.

Jag minns en av mina lärare i mellanstadiet nämnde den här serien, tillsammans med bland annat “Den vita serien” att den ofta benämndes som kiosklitteratur och tillsammans med Kitty och Bröderna Hardy som “Skräplitteratur”. Dock då faktiskt främst i förklarande termer. Viss nyfikenhet har alltid funnits då jag vet att den här serien lästs och älskats av många, men 47 delar har liksom inte varit uppmuntrande till att ta tag i den. Så nu när den anländer inte bara i elektronisk utgåva utan även via eLib och Biblio (även om utbuden varierar mellan biblioteken) kände jag att man kanske skulle passa på?

Överlag så är jag positivt överraskad -- nu skall man kanske inte säga för mycket efter tre kapitel men Sandemo dukar upp för en potentialt spännande historia här (om än att det också indikerar att viss romantik kommer att förekomma med). Och Sandemo har ett intressant, och lättläst språk. Här och där har hon gjort överraskande ordval något jag tillskriver hennes norska bakgrund. Det var väl egentligen bara hennes sätt att använda ordet “läxade upp” i scenen mellan Silje och fältskären som jag tycker känns felaktig:

Han läxade upp en bombastisk ramsa av fina namn för att imponera.

Ordet läxade känns verkligen malplacerat -- fältskären håller sannerligen ingen lektion för henne och jag hade nog föredragit “rabbla” eller “räkna” som givit ett mildare (för sammanhanget mindre negativt) uttryck. Annars så gillar jag Sandemos språk, det känns lite särpräglat utan att för den skullen vara tillkonstlat eller svårtillgängligt.

Man slås av naiviteten hos Silje inledningsvis, sedan kommer man på att hon trots allt bara är 16-17 år, och även om man växte upp fortare på den här tiden är det inte lång tid att skaffa sig livserfarenhet på. Silje verkar f.ö. vara en genomgående snäll person, då hon trots sina egna ringa (för att inte säga icke-existerande) tillgångar drar på sig två (för henne okända) barn dessutom. Å andra sidan så kan det också vara en av anledningarna till att hon får så mycket hjälp av rebellerna som hon får.

Jag spekulerade här om dagen om det är så att epitetet “tantsnusk” som jg hört att det också kallats kanske främst handlar om en kvinnlig författare som skrev för en kvinnlig publik där litteraturkritikerna främst var män? För tre kapitel in så ser jag inget i uppbyggandet av storyn eller språket (som jag än så länge gillar skarpt) som tyder på en sämre klass av litteratur. (Men så förnöjs ju jag regelbundet av fan fiction med).

Avslutningsvis vill jag avsluta med ett citat som förde tankarna till 2014 års Eurovision Song Contest:

Han [Benedikt] stirrade gapande på henne. -- Menar du... att du inte förstår symboliken? Har du aldrig sett när de kärnar smör? Har du inte kärnat själv?

(Sorry kunde inte låta bli).

BTW, när jag satt och surfade runt lite så snubblade jag även över en artikel från norska NRK från 2010 där det isländska produktionsbolaget Pegasus Pictures ville ta Sagan om Isfolket och göra tv-serie av den. 200 avsnitt såg man framför sig... Vart planerna tog vägen förtäljer inte historien -- de finns inte med på bolagets hemsida iaf.

Sandemo själv lär ha sagt:

– De første tre gangene noen ville filmatisere fra Sagaen om Isfolket, ropte jeg opp og var glad. Nå er vi kommet til det 24. prosjektet i rekken, så nå sier jeg heller «jeg tror det når jeg får se det». Men disse er seriøse, med et stort selskap bak seg, så jeg har tro på dem og sier bare kjør i vei. FORFATTER MARGIT SANDEMO TIL AFTENPOSTEN

TV-serie eller ej, jag ser fram emot månadens fortsatta läsning, och 47 böcker är kanske inte oändligt långt iaf.

Källor:

Trollbunden (Sagan om Isfolket, #1) by Margit Sandemo

Hitta ett bibliotek - Axiell Media.

Biblio | Axiell Media.

Synonymer till rabbla - Synonymer.se.

Synonymer till läxa - Synonymer.se.

Donatan & Cleo - My Słowianie - We Are Slavic (Poland) LIVE Eurovision Song Contest 2014.

Isfolket blir TV-serie – NRK Hedmark og Oppland.

Sagan om Isfolket. Bok 1: "Trollbunden" av Margit Sandemo. Målgång.

En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset.

En sak som jag uppskattat hittills med boken är att Sandemo faktiskt fäller in saker som är för bokens era tidsenligt. Som den här märkliga seden att linda barn (som r på uppgång här i landet igen). Modern forskning visar att den inte bidrar till att barnet utvecklar rakare armar och ben, utan som Tengel säger hänger det nog snarare ihop med dieten hur skelettet utvecklar sig. Och som Sandemo antyder så kan traditioner och allmänt vedertagen “fakta” vara svår att råda bot på.

Tengel hade dagen förut bett dem att lossa lite på «de där förfärliga tvångslindorna», något som Eldrid protesterat skarpt emot. Ett barn utan strama lindor blev vanskapt, det visste väl alla. Man måste ju se till att de fick raka ben, var han galen?

Trots lindorna hade Dags ben inte blivit helt raka, och det förebrådde Silje sig, för att hon så ofta lossat på hans lindor. Men Tengel, som visste mer än folk flest, trodde det kom av födan, eller bristen på en del livsviktiga ting.

Jag hade kanske önskat att vi fått lära känna dalen lite mer, men det är kanske svårt när vi kommer dit med vintern i hälarna och när våren väl anländer (på mer än ett sätt) finns det viktigare saker att avhandla än att socialisera med resten av bygden. Vi får dock träffa Hanna och Grimar, Tengels båda släktingar som alla (inklusive Tengel själv) är lite oroliga inför. Jag kan uppskatta det draget hos Silje: att hon är öppen för att bilda sig själv en uppfattning om de båda. Även om hon kanske främst får allas intyganden bekräftade här. Och även om Silje tackar nej till Hannas erbjudande om en dryck för att hjälpa henne på vägen att vinna Tengel så får vi en påminnelse att bokens titel hade kunnat verka åt båda hållen.

I det lilla vi får veta om Isfolket – jag tänker främst på Siljes besök i Kyrkan här – är att de faktiskt är relativt inskränkta och underutvecklade. Silje beskriver ett folk på nedgång och där ingen kanske riktigt litar på någon annan:

Språket var eländigt och ordförrådet otroligt begränsat. Samtalsämnena var några få: Grannarnas väl och ve – mest det sista – och så gårdsskötseln. Punkt och slut.

Till och med Eldrid antydde ju till att många familjer lider av en allt för hög grad av inavel. Det hade varit lätt att falla i gropen att Isfolket trots sin isolering skulle vara ett mystiskt gåtfullt folk som stod högre än alla andra. Istället är det folkets svarta får: Tengel coh hans släktingar som kanske är de som är mest hälsosamma eftersom de tvingas söka sig partners utifrån. och man undrar ju om det är på det viset Tengel “kan mer än de flesta” för att han ständigt är i rörelse och ständigt stöter på nya idéer. Och att vara öppen för nya idéer kunde under den här tiden vara ett farligt drag att ha.

Och det där med träd som delats i två halvor var väl en story som gabrielle körde med i Xena med va? Jag tänker kanske främst på berättelsen hon berättade för Iolaus i avsnittet Promethius:

“Once, a long, long time ago, all people had four legs and two heads.  And then the gods threw down thunderbolts, and split everyone into two.  Each half then had two legs and one head. But the separation left both sides with a desperate yearning to be reunited.  Because they each shared the same soul.  And ever since then, all people spend their lives searching for the other half of their soul.” (Whoosh, Transcript för Xena avsnitt S01E08).

Hela kärleksintrigen med Tengel känns inte så överdramatisk och angstridden som den hade kunnat vara, även om det suckas och stönas lite över att Tengel måste avstå från Silje. Även här överraskar Sandemo, jag skall vara ärlig och erkänna att jag förväntade mig något av en poetiskt glorifierad akt när Silje och Tengel så får till det i sänghalmen, och även om saker och ting blir annorlunda längre fram så är det hela rätt sparsmakar beskrivet, inte så grafiskt som jag förväntade mig till epitetet tantsnusk, och faktiskt en aning brutalt.

En sak som jag funderade en hel del kring, pausade till och med en stund för att tänka över det, så är det hela episoden med Heming och hans våldtäktsförsök på Silje. Dels så var den lite av en överraskning, men jag antar att det plockade fram det sämre i Heming att vara hemma men främst var det följande som jag reagerade på:

Hövdingen hade aldrig fått veta orsaken till Hemings flykt – ingen hade vågat underrätta honom. Så indirekt hade befolkningen faktiskt visat sig vara lojal mot Tengel där. Det gav honom ett visst lugn att tänka på det.

Jag förstår helt vad som avses, våldtäkt som brottsrubricering då är inte samma som idag, och även idag så är samtyckes lagen pinfärsk. Men är det att vara lojal mot någon att mörka ett våldtäktsförsök? Visserligen hade säkert hövdingen hellre straffat Tengel än sin son, om än att Tengels handlande gentemot Heming inte kan förebrås. Silje stod ju trots allt under hans beskydd. BTW, var det bara jag som reagerade på att så många var utsända för att ta rätt på Heming och att de flesta återvände hem utan honom. det måste fått konsekvenser kan tyckas – men det nämns inget om det.

Iaf får Silje sin vilja igenom och Tengel och hon vigs av hövdingen, och av någon anledning så verkar Isfolket slappna av en smula efter det. Vet inte om det handlar om traditioner, förväntningar och att Tengel slutligen rättade in sig i ledet och skaffade sig en fru. (Med andra ord: han utgör inte längre något hot för andras kvinnor och barn).

Och åter måste jag nämna hur mycket jag uppskattar att Sandemo kan hålla saker uppe i luften. för trots att jag förstod att Silje logiskt sett måste överleva födseln (som är lång, svår) så hade jag stunder då jag var öppen för att Sandemo skulle leverera det som en twist att Silje dör i sista kapitlet av boken. Det kom heller inte som någon chock att Tengel skulle misslyckas med att rädda henne, jag var dock förvånad över att Silje själv inser att de behöver Hanna. och kanske räddade det Silje att hon åtminstone gjorde ett besök för att bilda sig en uppfattning om de två släktingar till Tengel som alla undvek.

Hade Hanna varit ute i världen, skulle hon ha blivit bränd på bålet för länge sedan, tänkte Silje och undertryckte sina rysningar. Detta var en häxa, en trollkvinna av värsta slag. Ögonen stack och brände under tovor av järngrått hår, och över den insjunkna munnen låg ett djävulens leende.

Hanna må kalla Sol för något av ett blindspår, och det nämndes ju tidigt i boken att Silje är den som skall komma att lösa Isfolket från dess förbannelse (eller iaf vara en del i det) men Silje själv reagerar på att Sol ofta uppvisar tendenser till att vara elak och ondskefull. Men det kan främst handla om ett barn som inte inser konsekvenserna över de krafter som står till hennes förfogande, för mot slutet av boken nämns att Sols elakare sidor avtagit. Om än att hon uppvisar tecken på att ha gåvor utanför det normala.

Hanna sade att Silje skulle föda nästa stora mästare efter Tengel, men Liv Hanna föddes utan gåvor. Innebär det att det (som med Sol Angelica) kommer hoppa över en generation, eller är det så att Silje och Tengel ändå kommer få mer barn? Trots att Silje knappt överlevde den här födseln? Tengel nämner att det finns sätt att avbryta graviditeter, så i teorin borde fler barn kunna undvikas.

Det här har varit trevlig läsning, Sagan om Isfolket är böcker man hört talas om i många olika sammanhang och det är kul att få stifta bekantskap med en serie som legat lite utanför min komfortzon men som jag varit nyfiken på. Och även om Sandemo fick viss upprättelse mot slutet så måste jag erkänna att hon antagligen är och var relativt underskattad som författare. Tantsnusk eller inte är underställt det faktum att hon berättar en skickligt vävs historia, och med resans gång inte bara bjuder på en och annan överraskning utan även även hela tiden håller storyn svävande i luften. Man är aldrig helt säker åt vilket håll hon tänker slunga iväg läsaren, men utan att det känns ogenomtänkt eller blir för mycket. 

Eftersom det är i slutet av månaden och knäpptyst inifrån Kulturdasset misstänker jag att vi får vänta tills måndag innan det levereras några sluttankar från det hållet, men jag umgås med tankarna på att ta itu med även nästa bok. Om än att jag överväger ett slappare schema och läsa tre kapitel i veckan tills boken är slut istället som med den här tvinga in boken på en månad. 

Källor:

Trollbunden (Sagan om Isfolket, #1) by Margit Sandemo

Hitta ett bibliotek - Axiell Media.

Biblio | Axiell Media.

Bild nedan: Omslaget till serie-versionen av boken av Ray Husac.

Swaddling / Linda eller swaddla bebis – kan det vara farligt?

Xena: Warrior Princess S01E08.

Sagan om Isfolket. Bok 1: Trollbunden av Margit Sandemo. Delmål (fram till och med kapitel 7).

En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset.

Mellan kapitel 4 och 5 slog det mig: givetvis är “Dyre Alvson” associerad med Isfolket. Duh! Det är ju givetvis därför ingen vill kännas vid honom eller tala öppet om honom. Och kapitel 6 slutar givetvis med det avslöjandet: mannen som Silje tror heter “Dyre Alvson” heter egentligen Tengel. Troligtvis handlar det om en ättling, men med tanke på antydningar till magi och andra paranormala inslag så kan man ju inte vara helt säker på att Tengel inte är “den” Tengel. det som talar för att han är blott en ättling är den märkliga kommentaren att “han aldrig berättat den förhatliga historien förr”, jag visste inte om jag skulle bli förvånad eller om jag skulle rulla med ögonen. Tengel å sin sida slår mig inte som någon som söker andra människor för samtal.

Och nu får vi för återse Charlotte också, dvs Dags biologiska mor. Och om hon syntes hjärtlös och kall senast vi såg henne så är hon inte fullt lika kall nu. Utan hon går igenom något som bara kan kallas separationsångest och verkar åtminstone till en del önskat hon (kunnat) handlat handla annorlunda. Jag gillar hur Sandemo hanterar den här scenen och balanserar smidigt mellan två lika slitna plattityder. Hon skjuter till och med in den passande ursäkten “kvinnlig opasslighet” som med all säkerhet är tidsenlig och påminner om det som senare skulle komma att kallas “hysteri” -- med andra ord: man vet inte vad som är fel mer än att det handlar om för omvärlden olämpliga känsloutbrott från en kvinna man inte önskar grotta ned sig i.

Hur som haver så bekräftas ju här att Charlotte och därmed Dags bakgrund antagligen kommer att återkomma framöver.

En sak som man haft i bakhuvudet är ju att Silje måste varit rätt utsatt som ensam ung 17årig flicka. Och hon avslöjar också här att försök har skett, men att hon lyckats avvärja angreppen. Och till och med Benedikt gör ett försök, även om det mer känns som en misslyckad förförelse. Följande replik dock får mig dock att framställa honom för mitt inre öga med Robert Gustavsson i rollen:

– Du är en härlig kvinna, Silje! Det såg jag redan i kyrkan när du schtod och målade, villduhaensupjasåinte, och jag såg dina bröst i pofril ... porf ... profil, ja, för jag har reda på sånt, vet du, jag kan bedöma en skönhet, och då kände jag att jag inte var så uttorkad som jag trodde. Än kan det bli trångt i mina byxor. Silje ...

Silje möter Heming igen, och det är lite av en bergochdal-bana. Inledningsvis är hon beundrande för honom och hans “vackra ansikte”. Som väntat är Heming dock snarare intresserad av en vända i sänghalmen men kommer på skam när han dels stjäl från Silje (och hon inser att Heming inte är så mycket mer än trevlig att se på) och hennes intresse för Vargmannen/Tengel växer på mer än ett sätt.

Hon var fullständigt kall när det gällde Heming. Ett sällsynt vackert ansikte – det var vad han var, och hade väl, när allt kom omkring, aldrig betytt mer för henne heller.

Så mycket manligare och mera vuxen han [Tengel] var än Heming! Och mycket mera oroväckande.

Även om Siljes intresse växer så antyder ju storyn samtidigt att ett "konvenansäktenskap” mellan Silje och Benedikt kan komma på tal. Skulle det bli så kanske Silje stannar längre på gården än vad vi ursprungligen trott. Tengel lär väl finnas där som en beskyddare vilket som, och det för ju tankarna till att man blir lite nyfiken på Siljes egen bakgrund. Är hon på någon krokig stig frände med Isfolket själv? Något måste ju ha gjort att Tengel går in och beskyddar henne, och till och med “känner” att hon behöver honom på något vis.

Storyn stormar inte fram, det är inte tvära kast och frammåtrusningar samtidigt som Sandemo berättar ledigt och med smidig penna. Och jag gillar det -- saker och ting får ta den tid det tar, men utan att det blir utdraget och segt.  Och här anar vi kanske för första gången att ett visst mått av paranormalitet och magi kommer att förekomma. Intressant, det får boken att gå in och nosa lite på Urban Fantasy.

Källor:

Trollbunden (Sagan om Isfolket, #1) by Margit Sandemo

Hitta ett bibliotek - Axiell Media.

Biblio | Axiell Media.

Konvenansäktenskap – Wikipedia .