Med pÄlimmade klor och huggtÀnder gav hon sig ut. En blick mot fjÀrran och den tjocka rocken skulle skydda henne. Alla slag och hemliga dolkar skulle kunna hanteras. Hon ska lÄtsas vara sÄdÀr stark, sÄdÀr sÄ man tror att man ska lÄta henne vara.
Men hon svettades och sminket rann av. Fasaden var pĂ„ vĂ€g att ramla av och hon var rĂ€dd för att visa sig. âJag Ă€r gjord av eld och kan knĂ€cka dig om jag vill, sĂ„ AKTA dig!â. Hon gömde sig i rocken och hoppades att hon inte blev sedd- för den hon faktiskt var.
SĂ„ va det. Det var mitt skydd, min rustning mot vĂ€rlden. âKom inte in, för jag kommer ha ihjĂ€l digâ. LivrĂ€dd för allt det vassa och farliga. VĂ€rlden vaju ond och hĂ€r ska man inte lita pĂ„ nĂ„n. För alla Ă€r starkare Ă€n mig och de kan Ă€ta upp mig till lunch.
SĂ„ vad hĂ€nde? Vad förĂ€ndrades? Jag tror jag började se andras rockar. Jag sĂ„g deras klister och tĂ„rfyllda ögon pĂ„ hemliga gator. Har andra ocksĂ„âŠ.klister? NĂ„gonstans dĂ€r, började jag syna. Jag gick nĂ€rmare och sĂ„g kanterna och tejpen. De gör ju bara som jag! De vill försvara sig precis som jag, för de..Ă€r lika smĂ„ dĂ€runderâŠsom jag.
Jag ramlade ner i nÄt vi Àr alla mÀnniskor, vilket fick mig att börja öppna mig mer för vÀrlden och vÀrlden öppnade sig mer för mig. Funny how that works. Idag Àr mig rock mycket tunnare, kanske för att jag insÄg att inget Àr sÄ starkt som sanningen.
SÄ nÀsta gÄng du upplever kyla mot dig, glöm inte att det Àr rocken du kÀnner, det som försöker skydda frÄn dina eventuella slag som de upplever. Vi Àr mest okokta Àggulor under really.