#suzanneosten

Ti bor med sin mamma som samlar på sopor. Hela lägenheten är full och hela nätterna måste de vara uppe och sortera och katalogisera dem, det har herr Polter bestämt. Äntligen har jag läst ”Flickan, Mamman och Demonerna”. Suzanne Osten är precis så fantastisk som jag trodde på att skildra psykisk sjukdom ur ett barns ögon och Anna Höglunds illustrationer är som en smocka i magen. Trots att boken är så full av overklighet så är det en oerhört verklig berättelse om en flicka och hennes schizofrena mamma. Dessa meningar, om en skolfröken som till slut ingriper, kommer jag alltid bära med mig: ”Ti vill nog att ni ska veta lite grann om fröken, eftersom denna unga fröken hade näsa för dofter och konstigheter. Hon kunde se på barnen om de bar på tunga hemligheter. Det gick till så att hon såg på axlarna och in i ögonen och ibland bakom öronen. Men det var axlarna som gav det avgörande intrycket. Som om axlarna ropade: – Jag bär för tungt! Hjälp mig! Dessutom gick den här fröken skogspromenader då hon brukade tänka på sin klass. Hon läste i trädens blad. (Jag tror hon kom från det skogiga Värmland.) Det var först i skogen som hon hörde alla viskande rop på hjälp.”

https://brombergs.se/bok/flickan-mamman-och-demonerna/

https://www.adlibris.com/se/bok/flickan-mamman-och-demonerna-9789173378062