#stycke

”Du glömde vår styckeindelning, ditt pulver. Utelämnad till vad du fortfarande ägt men lämnat bakom dig: det kommer färga dig och din skapelse och dina idéer och ditt sinne när du finner dig själv i vad du trodde var förgånget. (Ett kolon?) Tapeterna är detsamma, den kultur som finns är densamma (du lämnade den bakom dig), dina vänner är desamma. Din dialekt är densamma, ditt språk är detsamma. (Punkt!) Det kravlar sig in i ditt väsen, har du tillgång till de tankar du stolt gav uttryck för eller har du lämnat de bakom dig, i den erbarmliga tystnaden som skulle ha varit fylld av vår styckeindelning? (Använd inte frågetecken, använd din puls och din självsäkerhet, använd inte ord eller litteratur)”