SoIF10: âVinterstormâ.
En lĂ€secirkel tillsammans med @kulturdassetâ.
Författare: Margit Sandemo. Serie: Sagan om Isfolket, Bok 10.
Publicerad: 1983. Medium: eBok/eLib (2019).
¥Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Vid sjutton Ärs Älder, förÀlskade Villemo Kalebsdotter sig kompomisslöst i den Ätta Är Àldre Eldar Svartskogen. Lite pÄ grund av att alla sa att Eldar var av dÄligt blod och en professionell kvinnoförförare. Villemo fick dyrt betala för sin blinda tro pÄ Eldar, som trots sin unga Älder redan hade blandat sig i uppror och blodshÀmnd.
Jag lÀser sammanfattningen av boken och konstaterar att det i stort kondenserar boken till nÄgra fÄ rader. För sÄ mycket mer med den hÀr boken Àr det inte. Visst, man skulle kunna ifrÄgasÀtta att Villemo förÀlskar sig kompromisslöst i Eldar Svartskogen, för i stort sÄ undrar jag om det inte handlar om en fix idé som hon envist höll fast vid.
Mycket riktigt, som vi anade mot slutet av förra boken, har det uppstĂ„tt en rivalitet mellan GrĂ„stensholm/LindallĂ©n/Elistrand (hĂ€danefter endast benĂ€mnd GrĂ„stensholm). DĂ€r GrĂ„stensholm (framför allt dĂ„ Kaleb och Gabriella) anvĂ€nder alla medel â inklusive slĂ€kten i Danmark för att fylla socknens magar vĂ€grar Svartskogen envist ta emot hjĂ€lp. Synbarligen pĂ„ grund av hĂ€ndelser som dateras till Dans tid som sorensskrivare. (Eldar skall senare pĂ„stĂ„ att det handlade om att slĂ€kten var dansk och samtidigt gjorde det svĂ„rt för dem att avsky dem genom att vara rĂ€ttskaffens typer).
NĂ„vĂ€l vad som hĂ€nder Ă€r att Svartskogen prĂ„nglas pĂ„ hjĂ€lp mot löfte om att renovera en lada. Och Villemo pĂ„ vĂ€gen gĂ„r och blir betuttad i den farlige Eldar. Och om det handlar om kompromisslös förĂ€lskelse eller en envis fix idĂ© Ă€r jag som sagt inte sĂ„ övertygad om. NĂ„got som fascinerar mig kring Villemo Ă€r att hon uppvisar drag av Sol â utan att Sandemo för den skullen nĂ€mner Sol pĂ„ var och varannan sida. Liv har dock sett likheterna och till och med varnat Villemo för likheterna. Annars har Liv och Yrja förpassats till de sĂ€lla jaktmarkerna, och Gabriella spenderar hela boken i Danmark. (DĂ€r Ă€ven Alexander Paladin gĂ„tt hĂ€rdan vad jag förstĂ„r). Det hĂ€r har ju skett tidigare i serien, att folk helt enkelt avpolletteras mellan böckerna och Ă€r inte sĂ„ förvĂ„nande. Alla mĂ„ste inte fĂ„ episka vĂ€lskrivna slut â Ă€ven om det varit fint att fĂ„ âupplevaâ den sista stora lindens fall.
Det Àr nÀr en av GrÄstensholm drÀngar hittas med Eldars kniv i ryggen som storyn tar lite vind, Eldar flyr hals över huvud dÄ drÀngen var av Wallar-familjen som nu lever pÄ Svartskogens gamla gÄrd. Villemo sÀtter av hack i hÀl mest pÄ grund av sin egen övertygelse. (Att Eldar Àr lika betuttad i henne som hon i honom). Och det hela slutar med att hon sjÀlv dödar en av sönerna i familjen Wallar efter att nÀstan blivit vÄldtagen av dem.
Det Àr nu som den mer intressanta delen av storyn startar Àven om den schabblas bort i en tradig förÀlskelseintrig som inte gör nÄgon glad. För trots att Villemo och Eldar inte orkar bÀra storyn som t.ex. Yrja gjorde i LÀngtan sÄ Àr intrigen med det norska upproret intressant. Och hÀndelserna pÄ gÄrden i Romerike tillhör bokens bÀsta.
Under bokens gĂ„ng sĂ„ upptĂ€cker Eldar att Villemo Ă€r lite mer Ă€n bara en enfaldig flicka, men hans syn pĂ„ Villemo Ă€r nĂ€stan uteslutande sexuell. Han talar om han vill vara den som âvĂ€cker henneâ â nĂ„got han omedvetet redan gjort givetvis.
Det som försiggÄr pÄ Tobrönns gÄrd Àr horribelt. Allt ifrÄn att fÀngsla sina egna barn (dottern Kristine hittas ju inlÄst i en jordkÀllare t.ex.) till att förslava mÀnniskor som Àr mindre bemedlade mentalt. Villemo gör sjÀl för arvet efter Charlotte Meiden, Silje och Tengel genom att vilja befria och rÀdda allihop. NÄgot Eldar och rörelsen gÄr med pÄ frÀmst kanske för att framstÄ som bÀttre Àn de danskÀttade i maktpositioner. Skall jag vara Àrlig sÄ tror jag inte missanpassade och vanskapta mÀnniskor Àr vad de norska rebellerna prioriterar.
Att Villemo skulle pĂ„verkas av Eldars svartmĂ„lning av den dansa halvan av unionen Ă€r dock faktiskt vĂ€ldigt troligt. Hon Ă€r ju ensam och isolerad med endast honom att ty sig till â sĂ„ uppe pĂ„ allt annat sĂ„ tror jag Villemo utvecklar stockholmssyndromet â och kanske gör Eldar det med? För jag har sĂ„ vĂ€ldigt svĂ„rt att tror pĂ„ hans plötsliga insikt mot slutet att Villemo Ă€r hans största och enda kĂ€rlek i livet.
Slutet Àr kanske det som överraskar mest, hitintills i serien har Sandemo haft en förmÄga att lÄta omaka par fÄ varandra som Tarald och Yrja eller Gabriella och Kaleb men Svartskogen möter sitt öde ute i en snöstorm pÄ slÀtten. Fyra mÀn ur familjen Wallar gör processen kort med honom och nÀr Villemo hittar honom Àr han redan döende. Upproret i sig Àr kanske inte superintressant, vi vet ju att Norge förblev danskt fram till unionen med Sverige 1814 och inte blev fritt förrÀn vid unionens upplösande 1905. SÄ att det hela skulle falla till marken som en trasig ballong visste vi ju redan frÄn början.
Parallellt med intrigen pÄ Tobrönns gÄrd sÄ fÄr vi följa Niklas och Dominic (den senare som tillfÀlligt lÀmnas sina uppdrag i den svenska armén) jakt pÄ Villemo. De hittar henne givetvis pÄ slutet, men mer Àn att de hjÀlper henne med en lösning för folket hon och Eldar fritog frÄn Tobrönns gÄrd bidrar de kanske inte med nÄgot av vikt. Jag skall villigt erkÀnna att jag inte direkt betÀnkte Livs och Elistrands projekt för mindre bemedlade barn, men det Àr ÀndÄ pÄ nÄgot vis en passande lösning tycker jag.
Trots att det finns saker i boken som Àr intressanta sÄ Àr den större intrigen med Villemo och Eldar relativt ointressant och det gjorde ocksÄ boken mer tunglÀst Àn de tidigare. Det hÀnder liksom inget som för den överliggande storyn framÄt.
Boken bjuder dock pĂ„ nĂ„gra upplĂ€gg för framtida böcker, det ena Ă€r avslutningen av kapitel Ă„tta som talar om Tristan och hans lilla missöde âskulle leda hans öde in i mĂ€rkliga banor, som inte ska förtĂ€ljas hĂ€râ. Som sannerligen antyder att det finns stoff för en bok i hand öde.
Det andra Àr blodsfejden mellan Svartskogen och Wallar, dÀr blodsfejden nu verkar spilla över pÄ Villemo (efter att hon drÀpte Mons Wallar).
Det skall nĂ€mnas att Tristans lilla missĂ€ventyr berör Svartskogen den med â det Ă€r inte omöjligt att Gudrun Svartskogen kommer tillbaka och hemsöker Tristan, herdestunder kan ibland fĂ„ bieffekter.
Det tredje upplĂ€gget Ă€r givetvis Dominic. Dels sĂ„ lĂ€r han hamna i trubbel för att ha avvikit frĂ„n armĂ©n, dels visade ju Villemo prov pĂ„ tunghĂ€fta i hans nĂ€rhet. Jag Ă€r övertygad om att Villemo inte alls Ă€r en âenmanskvinnaâ som hon beskrev det â och jag Ă€r rĂ€dd att Sandemo öppnat för att Dominic Ă€r den överbryggande bistĂ„ndsdelen hĂ€r.
Hur som haver sÄ kÀnns det bra med en paus frÄn Isfolket nu.
KĂ€llor:
Boken @ Boktugg.se.
Boken @ libris.kb.se.
eBibliotek @ Axiell Media.
Biblio @ Axiell Media.
Stockholmssyndromet @ Wikipedia.
