#smaker

Siswa SMA ABK di Surabaya unjuk prestasi dalam lomba hafalan dan baca Al – Quran

siswa ABK saat unjuk kebolehan menghafal dan baca alquran Surabaya, cakrawalanews.co – Pada HUT Kemerdekaan RI, biasanya masyarakat, menggelar lomba balap karung, makan kerupuk, panjat pinang dan sebagai. Namun berbeda dengan lomba yang digelar di SMA Kertajaya Surabaya pada HUT ke – 77 RI kemarin, siswa – siswi sekolah itu berlomba hafalan dan membaca Al-Qur’an. Kepala SMA Kertajaya, Samini…

Kan det va så?

När människor blir äldre så är det som att många tappar värdet för allt det de upplevt och gått igenom, som om det gick för fort och de missat så mycket. Samtidigt har de eoner av minnen, kunskap och upplevelser som de fått. Så hur kan man vara missnöjd? Jag funderar på om det är en mättnad. Som att man ätit en tårta hela livet och när man ätit den 3 456 786 gånger så börjar den tappa smak. Man har ätit den. Men det finns andra och när man levt ett helt liv med en tårta så tror jag att suget efter en annan börjar komma. Man har inte alls provat choklad med päron. Eller den där med apelsin..! Man har ju missat! Trots att ens hallontårta har varit the shit och inte kunnat vara bättre eller more fulfilling så kommer en tid då även den börjar kännas utnött. Och eftersom man vill prova göra nåt helt nytt, nåt man kanske aldrig gjort så verkar plötsligt hallontårtan som att man slösat tid eller missat grejen. Jag tror inte det är så. Jag tror mest det kanske det är så vi funkar. När vi vill ha en ny tårta dör vi och återföds med en ny smak, tills den en dag börjar tappa smak och vi vill ha något nytt.

Kanske kan vi dö och återfödas även i livet...! Det kanske är det vi gör när vi väljer en helt annan väg i livet och förändras såpass mycket att det börjar kännas som ett nytt liv. Men att döden är en slags clean slate, INGET är samma. HELT nya förutsättningar och behov och upplevelser. Man vill inte alls samma längre och utgångspunkten är helt olik. Det är...en annan bild, en annan tavla, en annan människa ett helt annat liv.

Kanske :)

---

Men varför dör vi? Varför lever vi så mycket längre nu? Är det för att vi trivs så mycket bättre nu? Att det var så mycket slit och individen och dess behov aldrig kom fram att det blev många gör om gör rätt? Är det den individuella resan som är grejen? Att vi ska lära oss vårt egna värde och att i det så ser vi varandras? Är det då vi inser att vi är ett? Blir vi odödliga då? Vi kanske inte behöver trycka på res(e!)tknappen när vi flyter som vi ska. Vore rätt jävla asmäktigt.