Herkules Skyvandrare
Mitt lasersvÀrd snuddar vid kristallkronan som hÀnger lite för lÄgt och klingan sprids i ofarliga fraktioner över den övergivna balsalen. För nÄgon sekund lyses salen upp och jag kan se Medusa rymma ut mot köket. Jag har jagat henne sen hon förhÀxade min engelskalÀrare. Vi var mitt uppe i en analys av "The Picture of Dorian Gray"; nÀr hon kom in genom dörren, log sitt vassaste leende och sen vÀnde om igen. Min lÀrare frös pÄ stÀllet och har inte rört sig sen dess. Det var en vecka sen.
Att spÄra Medusa var inte sÀrskilt svÄrt. Var hon Àn gick blev mÀnniskor förhÀxade. Trots det följde ingen med mig pÄ min jakt. Eller kanske just dÀrför.
Jag hinner ikapp medusa i en korridor. Dörren i den bortre sidan Àr lÄst och hon Àr fÄngad. Den förstenande charm som förut fanns i hennes blick Àr utbytt mot skrÀckblandat hat. Jag förstÄr henne.
Framför de allvarsamma kungaportrÀtten skÀr jag av hennes huvud.













