#semesterbilder

Hur dum får man va?

Ibland funderar jag starkt på vad folk använder när det tänker… Knappast kan det vara huvudet…

Såg en person berätta att de haft påhälsning i ett förråd. Personen berättade en del detaljer, och med hjälp av hitta.se så såg jag snart vilken adress personen hade. Personen berättade också att de var i flyttartagen. Säker i all välmening för att varna andra, men…

Det finns andra typer av personer…

Äh, nu går jag alltså vidare med mina semesterbilder här, så det så. Om ni tycker det är okänsligt så hänvisar jag till Fanny, jag håller med henne.

Så. Jag skrev ett ganska irriterat inlägg för några månader sedan där jag ifrågasatte olika bloggars tendens att lägga ut helt ovidkommande bilder på sig själva i tid och otid, eller kanske främst ifrågasatte jag dessa bloggars popularitet. This is not interesting! väste jag mellan tänderna mot skärmen och klickade frenetiskt på "nästa blogg". 

Men. Det är ju förjävvla gött att man lär sig nya saker hela tiden. 

För nu har jag varit aktiv bloggläsare i ca 3 månader (dvs sen jag fixade Google Chrome och den fantastiska blogfeed-extensionen). Och jag har lyckats leta fram riktigt riktigt många smarta, roliga och härliga bloggar som jag läser med välbehag mest varje dag. Och döm om min förvåning när jag plötsligt inser att jag tycker det är väldigt skönt att få ansikte på mina favvobloggar. Att jag faktiskt intresserar mig för vilka de är, vad de gör när de inte bloggar och (gudnådemig) vilka som är deras "dagens outfits". Så, det kanske är på sin plats att börja visa mitt ansikte på riktigt här? Vi får väl se om läsarantalet sjunker som fan av det. 

Så det var alltså det beslutet. Men problemet är att det typ inte finns några kort på mig. Det är ju jag som håller i kameran alltid. Vilket får mig att undra vem det är som tar alla dessa bloggbilder på folk? Jag tänker exempelvis på Kissie. Vem är det som tar alla foton på henne? Har hon en personlig fotograf som springer runt och knäpper bilder på allt hon gör? 

En sån måste jag alltså också skaffa, tänkte jag och satte kameran i händerna på min treåring. Ute på en brygga dessutom. Risken att något skulle kunna hända var ju obefintlig. "Ta ett kort på mig och pappa!" sa jag och lade armen om Nijas. "Smiiiiil!" sa min danska unge och tog ett kort. 

Aha! Han är alltså ett fotografiskt geni! Underbart. Min bloggframtid är gjord. 

"Gør noget fjollet, mamma og pappa!" sa barnet med kameran i högsta hugg. Och man vill ju inte komma i konflikt med sin privatfotograf (som dessutom har en tendens att kasta med saker och ting när han blir sur, det var ju det där med kamera ute på en brygga ju). Såatteee:

Sen var jag tvungen att spendera hela 3-dagars semestern på att försöka ta lika bra kort som Vilde uppenbarligen kan ta. Det här blev det bästa. Resten får ni inte se om det inte plötsligt uppstår en enorm efterfrågan på mina semesterbilder. Pffff.