#rysare

P.S. För den som vill finns gotter på Tuben att grotta ned sig i.

För vuxna

https://www.bokus.com/bok/9789129717396/dropp-dropp/

https://www.nextory.se/contributor?q=mikael%20mans%C3%A9n

http://www.danje.se/

Att läsa rysare och skräcknoveller om ett bekant Stockholm känns kusligt och nästan lite för ”personligt” för att man ska kunna lägga ifrån sig boken med en trygg känsla. Verkliga hot så som dödliga virus och invasioner blandas med sci-fi scenarier där människan drabbas av zombieliknande förvandlingar eller där medvetandet tas över av okända väsen. Både för den helylle, hårt arbetande killen i förorten som för de välklädda festande snobbarna inne i citykärnan förvandlas livet till en levande mardröm. Minnet av stadens gator och storslagna byggnader bleknar i takt med stockholmarens makt över sin egen stad. En välorganiserad galnings hjärna eller ett beslut taget i ett försökslabb där lidandet aldrig verkar ha något slut får avgörade konsekvenser. Det är inte utan att man får föreställningar om att just detta faktiskt skulle kunna hända en själv... Trots att alla novellerna behandlar just ämnet Stockholms undergång hittar man i boken flera olika skrivstiler och nya sätt att berätta rysliga versioner om hur Sveriges huvudstad och dess invånare går ett skrämmande öde till mötes. Jag tror att den här boken har något som passar alla som vill krydda sin tillvaro med en kort rysare, vare sig det är på tunnelbanan på väg till arbetet, en stormig hemmakväll eller för en upptakt till ett riktigt rysligt Halloween firandet.

Någonting försökte tränga igenom mörkret. En strimma av ljus. Det gjorde ont. Han öppnade ögonen, men någonting var inte som det skulle. Han kunde urskilja formen av en människa bakom det kraftiga ljuset som lyste honom rakt i ansiktet. Huvudet bultade av strålkastaren som någon nu riktade mot honom. Han måste bort från ljuset. Med all sin kraft svingade han en knyten näve mot ljuset och den mörka figuren. Strålkastaren föll till golvet, och figuren vacklade till innan den föll till golvet. Han slängde sig upp och sprang mot dörren. Ljuset från den vita snön sved i hans ögon, och dunkandet i huvudet steg genast och blev värre än tidigare. Han höll upp händerna för ansiktet, vilket hjälpte mot den värsta smärtan. Utan någon större sikt framåt försökte han röra sig så snabbt som möjligt från ladan. Plötsligt fick han en obehaglig känsla av att någon stod framför honom. Han lyfte ena handen och stirrade rakt på en liten, kolsvart figur. Den hade formen av en människa, men en tjock svart rök steg upp från kroppen och lämnade en stank av bränt kött. - LÅT MIG VARA! Han fick iväg ett skrik, och vände sig i samma sekund om och sprang. Bort från det mörka, så snabbt som möjligt. Mörkret brukade aldrig komma fram i dagsljus. Tanken snurrade i hans huvud innan den blev borttvingad av den allt kraftigare huvudvärken, och den svidande känslan i ögonen. Han måste bort från ljuset. Han måste till mörkret.

Hennes mamma tittade på henne. Hon kunde se en glimt av oro i hennes ögon. Lisa kröp ihop mer bakom buskarna. Hennes mamma stod stilla ett tag och började sedan gräva i sin ryggsäck. Hon plockade upp en ficklampa, och med den framför sig försvann hon in i Ladan. Det var nästan knäpptyst. Det enda Lisa kunde höra var hennes mammas fotsteg på det gamla trägolvet i ladan, och gnisslandet från gångjärnen på den sönderslagna dörren. Plötsligt tystnade stegen. Hon spärrade öronen för att försöka höra någonting, och tyckte sig höra hennes mamma i vad som inte var högre än en viskning. Duns! En smäll hördes från ladan, och Lisa ryckte till. - LISA!! Hennes mammas skrik skar genom tystnaden samtidigt som en man dök upp i dörröppningen. Lisa kände hur hon frös till is. Hon ville springa, men var helt förlamad av rädsla. Mannen sprang med rangliga steg mot buskarna där Lisa stod. Han hade inte sett henne än, eller hade han det? Mannen höll båda händerna framför ansiktet som om han försökte skydda sig från någonting, så Lisa kunde inte se hans ögon. Plötsligt tvärstannade mannen. Han lyfte ena handen och stirrade rakt mot Lisa. Hon försökte skrika, men fick inte ut ett enda ljud. Det var svart. Där mannens ögon borde funnits fanns bara mörker, ett mörker som inte gick att beskriva med ord. Mannen gav ifrån sig ett öronbedövande ljud, vände om och försvann ut i skogen. - MAMMA! Hon ropade på sin mamma, men fick inget svar. Hon kände hur hon kunde röra sig igen, och började springa mot ladan. Mot deras hem. Mot hennes mamma.