#rbuf

Idag, när jag skulle upp i SJ Loungen i Stockholm fick jag tyvärr, som ung, ett tråkigt bemötande. En utav SJs personal släppte in flera personer vid ingången, utan att betvivla deras rätt till närvaron, men frågade mig, som kom precis efter alla andra i kön, om jag hade SJ Prio svart eller en förstaklassbiljett, som är kravet för tillgången till loungen. Jag blev självklart väldigt upprörd över frågan och konfronterade mannen. Han besvarade mig genom att säga: ”det är ju inte så vanligt att så unga människor har SJ Prio svart, hörrödu”, lite med känslan att jag skulle rycka upp mig lite och sluta vara så bitter. Personerna som kom bakom mig, kom in, utan frågor. De var gubbar med mustascher, portföljer och andra viktiga attribut som värderas i vuxenvärlden. 

Väl framme i Gävle, där jag deltog i en panelsamtal där jag fick frågan - varför engagerade du dig? 

Jag svarade med en ganska så bestämd röst, genom en berättelse om hur ARG jag var på samhället som 13-åring. Ilskan över att inte kunna få synas, höras eller bli lyssnad på. Att inte kunna påverka min vardag, min utbildning eller ens kollektivtrafiken jag utnyttjade dagligen. Jag lämnade ord till kommunikatörerna på IKEA, WWF, Gävle Kommun, och Coca-Cola Sverige samt svenskt näringsliv rekommendationen att aldrig sluta vara unga och arga, det är så jävla viktigt. 

Fotnot  Detta gjorde mig ännu mer arg: (NÄR SKA BARN FÅ VARA PÅ METROS FRAMSIDA I ANDRA SAMMANHANG ÄN DETTA?????)

Här om dagen fick jag ett mail från en politiker angående min debattartikel om hur vi kan inkludera unga i demokratiprocesser genom en sänkning av rösträttsåldern. Politikern, som är en lokal kommunpolitiker från Sollentuna ifrågasatte min artikel genom att i fet kursiv stil maila mig: 

"Du har inte lyft upp perspektivet kring barn och ungas kunskap om det civila samhället och dess demokratiprocesser".

Politikernas okunskap kring de maktstrukturerna som begränsar barn och unga till dels den reella makten inom valdemokratin, men också de normativa uppfattningar kring framför allt ungdomars sakkunnighet i hur kommunala demokratiprocesser fungerar som skapar de nuvarande starkt befästa maktgap, visar bara på åldersmaktsordningen och dess effekters legitimitet. 

Effekterna av åldersmaktordningen uppstår då barn och ungas politiska engagemang eller intresse i sakfrågor som faktiskt rör, berör eller intresserar dem faller i "klapp-på-huvudet-skuggan". Tydligt att se detta beteende är när vuxna väljer att påpeka, upplysa samt flera gånger om framhålla och anmärka att unga är duktiga "trots deras ringa ålder", "att de är unga engagerade som faktiskt bryr sig", samt att en är lillgammal. En dubbelbestraffning är då omöjlig att frångå - antingen är man lillgammal eller så är man en slö och ansvarslös finnig tonårig. 

För att bekämpa dessa normativa uppfattningar om ungas intresse för politik, världsförändring och demokrati - behöver vi först och främst bryta ner åldersmaktordningen. Jag är stolt över att kunna få göra det arbetet det kommande året inom Rädda Barnens Ungdomsförbund. 

Kärlek, 

Idag blev jag vald till förbundsstyrelseldamot för Rädda Barnens ungdomsförbund, RBUF.  

Rädda Barnens ungdomsförbunds verksamhetsinriktning för 2013 kommer att vara min hjärtefråga bland de ungdomspolitiska frågorna - åldersmaktordningen. Efter seminariet jag höll kring åldersmaktsordningen igår kväll för årsmötet, kunde många av förbundets medlemmar känna igen sig i problematiken. En kom fram till mig efter seminariet och sa: 

                "Åldersmaktordningen har satt ord på allt jag har gått runt och känt i flera år - på ett riktigt bra sätt"   

För mig är det otroligt viktigt att fortsätta landa i begreppet, implementera det i retoriken och att fortsätta bildningen kring maktstrukturerna inom ålder. 

Mina engagemang i bland annat Sveriges ungdomsråd och Ung&Dum kring hur maktstrukturer inom ålder och deras parametrar begränsar barn och unga till makt, inflytande och delaktighet - tror jag kommer att vara till stor nytta för Rädda Barnens ungdomsförbunds arbete med maktordningen då Ung&Dum-projektet nu tar slut i maj 2013.

Jag tackar Rädda Barnens ungdomsförbund innerligt för förtroendet och kan avsluta inlägget med att jag är otroligt taggad på det kommande verksamhetsårets utmaningar och möjligheter!

Love!