#piercingar

När jag var lite sa jag alltid att jag ska aldrig pierca mig eller tatuerar mig, man kan ju undra vad som gjorde att man inte höll fast vid de principerna när man blev vuxen?

Jag har en vad jag tror är en ganska enkel förklaring på det, det är så att ju äldre vi blir desto mer måste vi bevisa för oss jävla och andra. Med andra ord är det ett sätt att hävda sig för sig själv att man gör visst för fan vad man vill, det är ingen som ska komma här och säg att jag inte vågar si eller så. Det här är självklart väldigt individuellt från person till person, men det ligger nog lite bakom det hos alla.

Jag piercade mig första gången för att jag tyckte det var snyggt, men ju mer jag funderar på det så var det nog något upproriskt i det hela. Min mor tyckte inte alls det vara snyggt utan sånt gör man inte om man är kille. Tror dock hon ändrat sig sen dess och tycker nog jag klär väldigt bra i mina örhängen, tatueringarna är en helt annan femma. Det här är något som hon verkligen inte alls tycker om,så kanske om jag går riktigt djupt så är det här med en upprorisk sak. Kan ju tyckas att det är lite lustigt att en 37-åring ska var upprorisk mot sin mor men ju mer jag tänker på det så njuter jag när jag ser hur irriterad hon blir varje gång jag gör en ny tatuering.

Det här är ju självklart sanning med modifikation, jag har velat tatuera mig sen jag var 18 men inte haft råd och inte helt varit klar med vad jag skulle göra. Nu är jag glad att jag väntade så länge som jag gjorde för jag är säker på att jag hade gjort en tatuering som jag hade ångrat.

De jag har nu finns det en plan bakom och när jag är klar så kommer det blir så jävla snyggt.