#peter glas

Själen vill stanna kvar i kroppen, för utan kroppens organ kan själen varken agera eller uppleva något. ... Det är med stor motvilja själen lämnar kroppen.

För att använda en passande distinktion från den tyska kardinalen och filosofen och tidige renässansgestalten Nicholas Cusanus kännetecknades Leonardos förnuft lika mycket av ratio (det kalkylerande tänkande, inriktat på det mätbara och bevisbara) som av intellectus (det omätbara, det konstnärliga, det fantasifulla, det spekulerande livsfilosofiska). Som intellektuell personlighet och renässansfigur känns Leonardo som rena förebilden.

Det Leonardo tror på är ananke (ἀνάγκη) – behovet, nödvändigheten, naturlagarna – inte en personlig gud.

Det mest paradoxala med dessa renässansfurstar, dess maktfullkomliga bestar, är att så många av dem kombinerade sin hänsynslösa och brutala framfart med ett utvecklat estetiskt sinne och en förfinad omsorg om kulturlivet. De bjöd in konstnärer, musiker, poeter och teatermänniskor till sina palats.

Leonardo är en evigt analytiskt lagd iakttagare som registrerar, noterar, dokumenterar, resonerar, men han är också en varmblodig och lättrörd känslomänniska.

Bergen [i bakgrunden till Madonnan i grottan], de spretiga klipporna, de skrovliga stenblocken representerar tillvaron, universum, det eviga, medan människan är det timliga, det just nu närvarande, det bräckliga. Liv och död, död och liv. Över allt, eller genom allt, strömmar det gudomliga mysteriet.

[En del av da Vincis] anteckningar handlar om hans försök att se likheter mellan jordklotet och människokroppen: Människokroppen växer och förnyas, huden förnyas, håret och naglarna växer, och på samma vis förnyas växtligheten på jorden. Gräs, buskar, träd växer och förnyas och "hela jordklotet har en anda av liv och tillväxt: jordens kött är myllan, jordens ben är berggrunden och klipporna, jordens brosk är stenarna, jordens blod är vattnet i källorna.

Trots sin stora entusiasm och väldiga arbetskapacitet verkar Leonardo ha en ödmjuk inställning till vetenskapens möjligheter i det stora hela. Han verkar inte tro att det kan gå att nå hela vägen fram, kartlägga allt, förstå allt. Livet är ett mysterium och kommer så att förbli. "I naturen finns oändligt många skäl och orsaker som ligger bortom vad vi någonsin kan iaktta och erfara."