#odlingslott

Gröna knogar är en podcast för den urbana odlaren.  I tio program kommer vi att prata odling utifrån ett stadsperspektiv, diskutera ekologi, leta fram tips och tricks för en lyckad odling och göra praktfulla magplask rakt ner i ämnen som aquaponics, växtlingo, guerrillaodling och mycket annat.

I varje program tar vi med lyssnaren till Gröna knogars lott i Plantparken för att följa odlingssäsongen på nära håll men även för att se vad som kommer att hända med Plantparken. Plantparken är nämligen en stadsodling i farozonen och alla som odlar där står inför ett framtida hot om att behöva ge upp sina odlingar. 

Vi kommer att undersöka fenomenet stadsodling. Kan stadsodling förändra staden och vår livsstil? Varför anser vissa att stadsodling är en politisk handling? Är all stadsodling automatiskt av godo? Eller är det inte bara en fluga, precis som internet...

Jag som leder programmet heter Li Dahlgren och jag har inte alltid varit intresserad av odling. Jag har däremot alltid varit intresserad av människor och av staden som ett offentligt rum. Jag har också alltid varit omgiven av människor som hållit på med odling och min fascination för naturen fanns redan när jag i tredje klass på roliga timmen visade upp en Blå kongo som min mormor och morfar odlat på sin lott. Mina klasskamrater trodde att den var fejk för de potatisar vi åt till köttbullarna och brunsåsen var blekgula med en tunn torkad hinna på, inte vackert blålila som knölen jag höll som en guldklimp i mina händer.

I grunden är jag grafisk designer med ett stort intresse för social design och det var på en kurs i social förändring jag kom i kontakt med Plantparken. Vår klass kunde välja att arbeta med flera framgångsrika odlingsprojekt i Malmö men min grupp valde istället det gråaste och mest deprimerande projektet. Det som lockade oss var idén bakom Plantparken – en bit mark stor nog för att föda en vegan under ett år. En plats som var tänkt som ett "commons" och gav möjlighet till studenter att odla sin egen mat. Och en fantastisk ingång till att nå de vi uppfattade som det största hotet mot miljön – medelklassen. Hur projektet gick tar jag en annan gång men hur som helst blev jag kvar och kommer även i år fortsätta mina fåfänga försök att odla min egen mat och att få folk i området att prata med varandra. 

Arrendeavtalet är påskrivet, solen skiner och peppen är total. I denna ljuvliga dag har vi gjort slag i saken: projekt odlingslott är påbörjat. Så här såg det ut då vi anlände till platsen:

En aning ruffigt, måhända? En skum figur har även smugit sig in i bild här, vi kallar honom Mr X.

Nåväl. Uppsamligen av skräp tog vi itu med i all hast. Det blev ganska mycket. Ungefär såhär mycket:

En kan ju undra vad tusan de föregående lottägarna egentligen haft för sig, och vad som egentligen hänt dem...

Men, hör och häpna! Vi fann även - till Tantans stora fasa - en liten kamrat! En liden liden tomte som hette Peppe. Han låg i en solig hög i lottens mitt, i en tuva persilja.

Peppe Persilja är en fin och ädel (något mindre) herre. Han tycker mycket om solsken. Se bara:

Varje tomt med självaktning måste ju ha en tomt-e. Vi känner oss verkligen inte lottlösa, det kan jag lova.

Nu är planen:

1. Slänga skit

2. Få tag i en grep, kompostgaller samt övriga trädgårdsverktyg

3. Fixa gödsel

4. Rensa på odlingsytorna

När kan vi börja så?

- Inte förrän i april någon gång, säger Tantan. Prio ett är att få i ordning jorden så att den är såbar i ett senare skede.

Vad har du för planer när det gäller typer av grödor?

- Alla de vanliga rotfrukterna; morot, palsternacka, potäter. Och kålrabbi, fast det är inte någon rotfrukt (men det är gott, säger Mr X). Och... lök? Rödlök och vitlök (fast det sår en inte förrän till hösten.) Och brytbönor, på stör, sådana höga. Och sen ska vi ha majs. Det kommer visserligen innebära att det dyker upp ufon och allsköns oknytt, som exempelvis pestsmittade.

Men det får vi ta?

- Ja, jag är lite skeptisk till majs. Och till det häringa bloggandet. Men jag gör det ändå. Vi ska ha lite kryddland också!