#merjul

"Jag är en lugn person med takt och ton måttfull och balanserad

Jag sitter still och det ska mycket till innan jag blir exalterad..."

När vi hade sprungit ca 45 km i lördags började jag tralla på Mer jul... Jag blev väl lite inspirerad av alla kulörta kulor i drivor utanför stugorna vi sprang förbi. Ellen berättade efteråt att den sången var något som stärkte henne i det läget, då hon faktiskt hade en svacka. Det är inte helt lätt det där, att hitta rätt sak som stärker istället för att irritera och gå på nerverna. Att paca.

Pacing kan handla om så många saker, i kommunikation menas ofta att möta en annan människa där hon är. Genom att lyssna, använda samma språkbruk, kanske till och med andas i takt, så kan här- och närvaron fyllas av positiv energi. Jag tycker pacing handlar om att hitta det som stämmer. I löpningen söker jag rätt pace i löpfrekvensen för att få ett så energisnålt och effektivt steg som möjligt. Och när vi springer tillsammans försöker vi paca varandra för att ge mesta möjliga energi och styrka.

När snön piskade oss i ansiktet i motvinden då vi redan sprungit i fem timmar var det inte lätt att veta vad som skulle funka bäst. I ett försök till rationellt tänkande sprang jag precis framför Ellen som vindskydd för att på så vis försöka underlätta. Men det var inte rätt metod där och då, hennes energi kom snarare av att kämpa mot snön och tiden än att inspireras av hurtfrisk partner som sprang för fort...

I det läget funkade inte käcka tillrop, men det var då som melodin dök upp, i det läget råkade det vara en sång som stämde. Sången stärkte närvaron och energin av att vi var två, och det var något att lyssna på som inte krävde fullständig koncentration eller något svar.

I det läget var Mer jul rätt pace.