TJENIXEN SWEBLR (SPECIFIKT JULKALENDER-FANDOMEN)
Som teasat har jag skrivit en liten oneshot för pridemÄnaden... den Àr kortare Àn jag planerat men jag insÄg att det inte fanns nÄgot mer att göra. Dessutom skriver jag nÄtt varje dag sÄ Àrligt talat hinner jag inte lol
Anyway
LÀs pÄ ao3 eller under.
Krampus och Klopstock satt och skrattade i en fĂ„tölj. Ja, de bĂ„da satt i en fĂ„tölj tillsammans.Â
Amanda lÄg pÄ mage pÄ sÀngen och observerade dem. Hon log.
âJag har en frĂ„ga,â sa hon, âNĂ€r visste ni att ni gillade varandra?â
Krampus skrattade. âĂ h, det⊠Àr en bra frĂ„ga!â
âJa, det hĂ€nde vĂ€l gradvisâŠâ sa Klopstock. âVi har vĂ€l alltid gillat varandra, men jag vet inte nĂ€r jag visste att jag kĂ€nde pĂ„ sĂ€ttet du menar.â
âDet hĂ€nde i tonĂ„ren tror jagâŠâ sa Krampus och tĂ€nkte sig tillbaka. âVi var pĂ„ disco⊠och dansade⊠jag sĂ„g Klopstock dansa i den dĂ€r riktigt fina kostymen och dĂ„ visste jagâŠâÂ
Han började rodna, som om han var tillbaka som finnig tonÄring pÄ dansgolvet.
âJag minns Ă€nnu tidigare Ă€n sĂ„!â erkĂ€nde Klopstock och stĂ€llde sig upp, vilket fick Krampus att ramla Ă„t sidan ner i fĂ„töljen.
Klopstock vandrade runt i rummet. âJag var 10 Ă„r och vi spelade fotboll pĂ„ rasten. Varken jag eller Krampus gillade fotboll sĂ„ mycket, men vi föll för grupptrycketâŠâ
âNedrans grupptrycket i fjĂ€rde klass!â suckade Krampus.
âSĂ„ kom Munter. Den dĂ€r ungenâŠâ
âMagister Munter?â frĂ„gade Amanda.
âPĂ„ den tiden kallades han bara för Munter, för han slog oss i skallen om vi sa hans förnamn,â sa Klopstock. âHan retade oss sĂ„ mycket för att vi inte kunde spela fotboll lika bra som han kunde.â
âHan var inte ens bra!â utbrast Krampus.
âMen den rasten hĂ€mnades vi. Vet du vad vi gjorde?âÂ
Amanda skakade pÄ huvudet.
âVi plockade upp fotbollen tillsammans⊠jag och KrampusâŠâ, Han sĂ„g exalterad pĂ„ Krampus medan han fortsatte berĂ€tta, â... och sedan⊠kastade vi bollen rakt i ansiktet pĂ„ Munter!â
Krampus började skratta. âĂ h, och han blev sĂ„ arg!â
âOch vi sprang!â
âJa, vi klĂ€ttrade upp i ett trĂ€d!â
âOch vi satt dĂ€r⊠och jag sĂ„g pĂ„ dig, KrampusâŠâ, Han log varmt, âOch jag insĂ„g att jag Ă€lskade dig dĂ€r och dĂ„.â
âĂ Ă„h!â sa Amanda och lade sitt huvud i sina handflator.
Krampus stÀllde sig upp och gav honom en kram.
Men plötsligt nÀr alla hade det sÄ trevligt kom Innocentia in.
âHa! Jag vet nĂ€r de först började gilla varandra!â
Hon satt i tystnad i ett ögonblick för spÀnningens skull. Sedan började hon tala.
âDet var inskolningsdag pĂ„ förskolan. Krampus var sĂ„ söt, men blyg! Vi var tvungna att knuffa honom fram.â
âHur gammal var jag?â frĂ„gade Krampus.
âEtt Ă„r! Du kunde knappt gĂ„, men det var mest för att vi klĂ€dde dig i en dopklĂ€nning som du nĂ€stan snubblade pĂ„.â
Klopstock och Amanda kollade snett pÄ varandra medan de fortsatte lyssna.
âOch vem satt i en sjömanskostym och lekte med en tĂ„gbana, om inte lille Klopstock?â berĂ€ttade Innocentia. âOch Krampus, han vĂ„gade sig inte nĂ€rma nĂ„gon av barnen⊠tills han sĂ„g Klopstock.â
âEller sĂ„ sĂ„g jag tĂ„gbanan,â sa Krampus och skrattade litegrann.
âOavsett vad det var som lockade dig sĂ„ sprang du glatt upp till Klopstock. Du kunde inte prata, sĂ„ du gav ifrĂ„n dig högljudda joller.â
âDet gör du fortfarande!â skrattade Klopstock.
âĂsch!â svarade Krampus.
Innocentia sĂ„g pillemarisk ut. âKlopstock sĂ„g pĂ„ Krampus som om han sett ett spöke. Han blev sĂ„ förvĂ„nad av att se honom att han gjorde i blöjan!â
âDet gjorde jag inte!â sa Klopstock krĂ€nkt.
âHur vet du det? Minns du nĂ€r du var ett Ă„r?â
âJag minns min egen födsel!â
Nej, Klopstock mindes ingenting förrÀn han var tvÄ och ett halvt Är (och dÄ var det fortfarande suddiga minnen), men han tÀnkte inte lÄta Innocentia vinna.
Innocentia skrattade. "Huromhelst sĂ„ gillade ni varandra frĂ„n första ögonblicket!â
âĂven om han gjorde i byxan?â frĂ„gade Krampus.
âDet gjorde jag inte!â fortsatte Klopstock försvara sig.
âJodĂ„,â sa Innocentia och log, âFör efter första chocken stĂ€llde sig Klopstock upp och gav en del av tĂ„get till Krampus. BĂ„da tvĂ„ brast sen ut i ett glĂ€djetjut!â
âSĂ„ gulligt!â utbrast Amanda. âKĂ€rlek vid första ögonkastet!â
âJag har det pĂ„ bild!â sa Innocentia.
Klopstock sĂ„g nervös ut. âDu⊠har det pĂ„ bild, sa du?â
âJa!â
Krampus omfamnade honom. âJa, dĂ„ ska vi se om du verkligen hade-â
âJAG HADE INTE GJORT I BRALLAN, HON LJUGER BARA!â
â... jag skulle sĂ€ga att dĂ„ ska vi se om du verkligen hade sjömanskostym.â
âJaha.â
Innocentia lutade sig in till Amanda och viskade: âJag hittade bara pĂ„ det dĂ€r med att Klopstock gjorde pĂ„ sig. Det Ă€r bara kul att se honom förnĂ€rmad dĂ„ och dĂ„. Men pĂ„ bilden sĂ„ Ă€r hans byxor sĂ„ tjocka att det ser ut som han gjort det.â
Amanda fnissade. Hon ville gÀrna se denna bild och lura Klopstock Ànnu mer.
Hon tyckte det var vĂ€ldigt fint att redan tidigt i deras liv sĂ„ insĂ„g Klopstock och Krampus att de tyckte om varandra. Ăven om de inte hade orden för det dĂ„.
