#mediakris

Jag är inte ensam om att lida med Göteborgs-Posten och Stampen, där tusentals människor just nu svävar i ovisshet om hur framtiden kommer att se ut. Hur blir det med jobben för de anställa? Hur går det för alla frilansar som kämpar med oron för att kanske inte ens få sina magra fakturor betalda?

De senaste dagarna har präglats av chock och rädsla hos de flesta berörda. Självklart finns det mycket att vara kritisk mot och mycket som förtjänar att analyseras. Hur i helvete kunde det gå så illa?, är en högst relevant fråga som måste få ett djupare svar än på skadeglädjens hånfulla nätprosa.

Jag håller tummarna för att rekonstruktionen ska fungera. Jag vill att GP ska överleva och fortsätta dunsa ner i brevlådan varje morgon, men jag inser att det kräver mirakel. Så länge bankerna inte är villiga att efterskänka mina bostadslån lär dom knappast bjuda Stampen på miljoners miljoner. Kanske kommer koncernen att styckas upp och säljas billigt till övriga nordiska mediekoncerner. Kanske kan man trolla med knäna. Jag håller tummarna.

Samtidigt gror tankarna på vad som händer om det värsta händer?

Ska Västsverige bli en vit fläck på mediekartan, med Göteborg som staden utan morgontidning? Vad händer med det västsvenska samtalet? Kommer det att outsourcas till Stockholm?

Med risk att framstå som mer cynisk än jag normalt är: har det någonsin i vår livstid funnits ett bättre ögonblick att starta en helt ny tidning i Göteborg?

Även om GP inte vore dödshotad skulle stan må bra av en alternativ tidning för nyhetsförmedling, bevakning, debatt, annonsering och intellektuell stimulans.

Om det går så illa att GP faktiskt försvinner måste vi ha ett alternativ.

För ett år sedan åt jag husmanskostlunch vid Järntorget tillsammans med en god vän med intresse för och insikt om Göteborgs bästa. Jag minns inte anledningen till varför vi kom in på ämnet, men plötsligt satt vi där och pratade med mat i mun om behovet av en motvikt till GP:s dominans som nyhetsförmedlare och agendasättare – eller nyhetsförnekare och agendastoppare, om man hellre valt den vinkeln.

Skulle det vara möjligt? Vet inte. Skulle det vara kul? Absolut. Skulle det uppskattas? Sannolikt, ja.

Jag minns inte exakt hur tongångarna gick, men jag minns att jag kände att det nog fan skulle vara möjligt att skapa och etablera en ny göteborgsk mediaröst. Det ideologiska behovet fanns och finns. Duktiga nyhetsjournalister finns en masse. Skarpa skribenter och debattörer – vi kunde bara sträcka ut handen…

Till slut var maten uppäten. Jag minns inte vad vi åt, men jag minns receptet i grova drag:

• En uteslutande nätbaserad tidning, ständigt uppdaterad dygnet runt alla dagar om året på alla digitala plattformar. • Liten och tajt redaktionell kärna med mix av rutin, engagemang, arbetsmoral och kreativ galenskap. • En effektiv stab av frilansare inom olika ämnen och intresseområden. • Snabbfotade nyhetsjägare och fotografer på frilansbasis. • Konsekvent 031-fokus med relevanta utblickar i regionen. • Snabb nyhetsjournalistik, seriös rapportering och aktuell debatt som berör de flesta göteborgare med intresse för samhälle och samtid. • Riktig journalistik. Inga klickbeten, inga ”du kommer inte att tro dina ögon”-rubriker. Inga tester av varken semlor eller glödlampor. Inga dumheter. • Annonser, självklart – men inga advertorials med reklam förklädd till artiklar. • Prenumeration, självklart. 99 kronor i månaden på samma sätt som Spotify eller Netflix – en blygsam slant för att få vara uppdaterad på vad som händer i Göteborg. • Partipolitiskt oberoende med tydlig gränsdragning mot ytterligheter till både vänster och höger. • Genomtänkt bolagsbildning, integritetsstark styrelse, vattentät ekonomistyrning, professionell marknadsföring. • Uppstartsfinansiering genom crowd-funding i kombination med sponsring, mecenater, donationer, insamlingsgalor eller vad som nu kan krävas för en snabb och stabil etablering. • Extra finansiering genom ”supporterklubb” jfr. Guardian Supporters. • Centralredaktion i hjärtat av stan, efterhand mindre satelliter i andra stadsdelar.

När började GT:s långa utförslöpa? Mitt subjektiva svar är att det skedde i och med den möjligen rätt tänkta men uselt genomförda sammanslagningen av skånska Kvällsposten och västsvenska GT, som under titeln iDag lanserades med buller och bång på nyårsdagen 1990.

Fiaskot blev närmast momentant. Under loppet av några få år (var det fem?) rasade upplagan i takt med allt sämre journalistik, nyhetsbedömning och läsarkontakt. När det misslyckade experimentet äntligen avslutades och de respektive tidningarna återfick sina gamla titlar – då var det försent. Raset fortsatte. Och fortsatte.

Bonnier/Expressen köpte GT 1997 och satsade defensivt redan från start. GT slimmades personellt, intellektuellt och inte minst finansiellt.

Det hindrade inte tidningens medarbetare från att upprätthålla arbetsmoral, men framförallt arbetsglädje trots allt elände. Jag började själv på GT 1987 och hade väl tänkt stanna något år. Det blev tio år, till väldigt hög del beroende på just att det var en enormt rolig arbetsplats med enormt sköna människor.

Idag slogs en av de grövsta spikarna in i den snart färdiga kistan.

Kulturredaktionen och ledarredaktionen läggs ner, när ytterligare fem tjänster försvinner i det miljonte sparpaketet som dikterats från Stockholm.

Kulturen. Ledarsidan. Varje tidnings självklara röster, opinionsbildande, kritiskt vakande, ifrågasättande, tyckande. På tidningen som en gång hette Göteborgs-Tidningen. Av den ambition som namnet symboliserade återstår ytterst lite.

Vad finns kvar att läsa?

Krim, trafikolyckor, lokal sport. Glenn Hyséns krönikor. Dagens webfråga (”Är du orolig för att ebolasmittan ska nå Västsverige?”). Jo, jag är fullt medveten om att GT fortfarande har kvar en handfull kompetenta nyhetsreportrar som förhoppningsvis fortsätter hitta intressanta nyheter. Men vi lever i klickmonstrens tid, och det som inte går fort att förklara och rubriksätta är inga nyheter längre.

Det var längesen jag delade åsikt med GT:s ledarsida. Det betyder inte att jag rycker på axlarna när den försvinner. Det är för jävligt. Ociviliserat, faktiskt.

Än värre är förlusten av GT-kulturen som med liv och lust trots minimal budget har väsentligen bidragit till debatt, kritik och överraskningar i en stad där den mentala takhöjden snart når limbonivå. Ett exempel: den helt fantastiska satsningen ”Hela världen finns i Göteborg”, där invandrare från 150 länder förärats stort uppslagna intervjuer. I över ett och ett halvt år har tidningens läsare kunnat åka jorden runt på GT:s kultursidor.

I all sin geniala enkelhet är det en av vår tids bästa – och bäst genomförda – redaktionella idéer.

Nu är det slut på sådana godsaker. Slut är det också på Johan Wanloos suveräna serieteckningar, som i närmare 20 år varit en av GT:s unika höjdpunkter. Det är också slut på avslöjande granskningar av stadens offentliga organ och potentater inom den kulturella sfären.

”Vi kommer att ha mindre lokalt kulturmaterial och lyfta in mer av Expressens material på kultursidan”, säger GT:s chefredaktör Frida Boisen i en kommentar till GP, som fortsätter:

”När det gäller den lokala opinionsbildningen tror Frida Boisen att tidningen kommer att synas och i fortsättningen också – även utan en lokal ledarredaktör. Som exempel nämner hon kampanjen för folkomröstning för trängselskatt. Den kampanjen drevs på annan plats i tidningen än på ledarsidan. Jag känner mig trygg att GT kommer att få genomslag även i framtiden.”

Jag känner mig otrygg – av exakt samma skäl.

Avslutningsvis en avrundande anekdot:

I samband med att Expressen köpte GT skapades ett slags datateknisk finess som innebar att ordet Expressen automatiskt byttes till ordet GT, för hantering av de många texter som skapats i Stockholm men som skulle se ut att vara gjorda i Göteborg. ”…säger han till Expressen” blev sålunda ”…säger han till GT”. Enkelt, rationellt – men också högst riskabelt.

Mest vansinnigt blev det i en TV-tablå, där kvällens Agatha Christie-film fick namnet ”Mordet på Orient-GT”.