Daniel: Att bli bedragen och bestulen
Att bli lurad och bestulen Àr nÄgon som har hÀnt eller kommer hÀnda alla. Men man blir lika förbannad varje gÄng.
Vi hade firat Full Moon-party pÄ Koh Pha Ngan, festat hela natten pÄ stranden tillsammans med tusentals mÀnniskor i en mÀngd olika stadier och typer av berusning. Massa buckets hade druckits, öl sÀnkts, mat Àtits, fötter blivit söndermosande av dansande och halsar skrikits torra. Marcus hade blivit intvingad till en vacker flickas rum (enligt vanlig praxis) och vi hade bÄda yrat oss igenom nÄgra timmars bakfylla innan vi tog bÄten över till Surat Thani för att ta bussen till Malaysia.
I denna av gud förgÀtna stad hÀnder allt som inte hÀnt under hela vÄr dÄvarande vistelse i Thailand. Vi blir bestulna tvÄ gÄnger och lurade.
Vi blev först avslÀppta pÄ stadens huvudresekontor. Det Àr rÀtt uppenbart att alla dessa kontor arbetar efter kartellbildningslogik. NÀr vi sÀtter oss pÄ tuktuken som ska köra oss till minibussen sÄ upptÀcker Marcus att hans vÀska Àr öppen! Den vÀldigt dyra kameran som han haft med sig under hela resan och tagit skitbra bilder med Àr borta. Han springer tillbaka och tittar överallt dÀr vi har suttit, men den Àr spÄrlöst försvunnen. Vi har bÄda funderat vÀldigt mycket över nÀr och hur den försvann, men det mÄste ha varit nÄgon gÄng mellan dÄ vi gick av fÀrjan och satte oss i tuktuken. Jag kan ha somnat till en halv minut nÀr han gick ivÀg och köpte tuggummi, eller sÄ var det vÀldigt trÄngt nÀr vi gick av bÄten och kring vÀxlingskontoret och kameran lÄg lÀngst ut i ryggsÀcken, sÄ det hade varit svÄrt att kÀnna om nÄgon pillade pÄ det lösa blixtlÄset nÀr man var bakfull och trött.
Efter detta ganska fatala nederlag upptÀcker jag att nÄgon dessutom snott min mobil. Jag köpte den i Thailand nÀr jag var hÀr förra gÄngen och trÀnade thaiboxning. Den var inte sÀrskilt dyr och rÀtt sliten, sÄ grattis till vem som Àn tog den!
Hursom sÄ körde tuktuken oss till ett annant resekontor i en annan del av staden och dÀr sker den tredje katastrofen pÄ en timma. NÀr vi gÄr in pÄ kontoret satt en fet liten tant i ett blÄmÄlat fult rum med droppande aircon. Hon var ovanligt högljudd för att vara thailÀndska och det var sÀkert för att dölja den svarta flÀck av synd som fastnat pÄ hennes sjÀl! Denna episod var verkligen droppen, eftersom det var tredje gÄngen inom loppet av tjugo minuter som nÄgot skit hÀnde. Dessutom var detta den situation dÀr vi faktiskt hade ett ansikte pÄ förövaren, sÄ mycket av den frustration och ilska vi kÀnde fokuserades pÄ kÀrringen.
Hursom sĂ„ skrev hon ut biljetterna till Malaysia Ă„t oss (ett halvcirkeldrag med blĂ€ckpennan rĂ€ckte tydligen) och sedan blev hon lurig. âExchange money now! Need money at Malaysia border! Exchange money thai baht to malay moneys! Hurry quick bus leaves!â
Nu fick jag ju helt plötsligt för mig att sĂ„ var det. Jag kommer ihĂ„g att jag lĂ€st nĂ„gonstans att man mĂ„ste visa en viss mĂ€ngd pengar för att fĂ„ direktvisum i vissa lĂ€nder. âJaja, hon har rĂ€tt Marcus, lĂ€gg pengarna nu sĂ„ drar vi!â Marcus var grymt tveksam, men jag insisterade. Tanten knappade lite pĂ„ sin minirĂ€knare och Marcus lade ut för mig och honom. Vi hade ingen aning om vĂ€xlingskursen och nĂ€r vi gick dĂ€rifrĂ„n hade vi vĂ€xlat om thailĂ€ndska baht till det dubbla vĂ€rdet av vad en malaysisk ringgit gĂ„r pĂ„.
SjÀlvklart sÄ krÀvde de inte alls att man visade pengar nÀr vi passerade den malaysiska grÀnsen. VÀxlingsspektaklet var utan tvekan mitt fel, men tack och lov sÄ var vÄr jÀvlig trevliga vistelse i Kuala Lumpur helt pinsamt billig, sÄ skadan var inte sÄ stor dÀr.
Summa summarun sÄ kan jag sÀga att katastrofer hÀnder Àven de bÀsta!
