Erik hÀr. Jag har lÀnge haft en ide om att blogga lite om hur det Àr att spela i band och försöka vara punkare och leva efter nÄgot sorts DIY-ideal. Kom sen pÄ att vi ju faktiskt har en sÄn hÀringa tumblr som man kan anvÀnda till detta ÀndamÄl. SÄ vi testar.
Jag spelar i ett band som heter Inkvisitionen. Vi slÀppte en gÄng en demo som jag ÀndÄ mÄste sÀga fick rÀtt bra respons och kort efter lÄtarna fanns pÄ internet fanns de pÄ en kassett som vÄr vÀn Nisse pÄ Skipper's Corner gav ut. Sen blev det en splitskiva med Kronofogden och senare en sjua med tre lÄtar.
Det lÄter ju för fan som en saga det hÀr! UtÄt sett tÀnker jag att det lÄter skrytigt att man ba staplar upp hÀndelser och allt Àr great. Det blir lÀtt ocksÄ sÄ att nÀr man skriver om ens band och sÄ vidare att det mer och mer förvandlas till rövarhistorier ingen riktigt tror pÄ.
FÄr kanske gÄ in pÄ det mer djupare i framtiden.
Det svĂ„raste med att ha ett band i vĂ„rt fall Ă€r att fĂ„ till reptider. Ni fattar inte ens! TĂ€nk att det Ă€r fem (nu fyra för vi har ingen basist, kan du spela bas och Ă€r peppad? Hör av dig!) personer som försöker pussla sina scheman för att stĂ„ nĂ„gon timme i veckan för att spela tveksam musik.Â
Vi skulle repat i fredags men sĂ„ var det nĂ„gons pĂ„skfirande som kom emellan. SĂ„ det sköts upp till mĂ„ndag. Men dĂ„ kom nĂ„gons mammas flytt emellan. Alltid nĂ„t. Det Ă€r frustrerande vĂ€ldigt ofta. Det Ă€r lĂ€tt att glömma bort att man gör sĂ„dant hĂ€r för att det Ă€r fett och roligt. För det mesta Ă€r det Ă€ndĂ„ det och jag tycker att alla borde ha minst varsitt punkband.Â
