Du kommer bli                min bok nÄgon dag
En mĂ„ste kunna vara sig sjĂ€lv, trappa ner oskrivna fundamenten mĂ€nniskor tror pĂ„. Ja, det tror ocksĂ„ du pĂ„, och jag pĂ„. â Tack. Att du Ă€r min vĂ€n och visste jag behövde nĂ„gra trĂ€ning in Ă€mnen jag aldrig skulle vilja haft trĂ€ning i â Han var dĂ€r. Och jag tackar honom för det, Ă€ven om jag inte gör det direkt. â Ăven om jag nĂ€mde honom för mĂ„nga gĂ„nger eftersom jag saknar honom lite. -- Hans röst finns fortfarande i mitt huvud. Jag fortfarande kan se han dĂ€r. Komma lite nĂ€rmare. BĂ„de med kropp och mentalt (efter att prata om olika sĂ€rskilda saker tillsammans i Ă€kta livet, bara han och jag). Men hur det gĂ„r till att lĂ€sa nĂ„gons kropp sĂ„ mĂ„ste jag fĂ„ hjĂ€lp frĂ„n experten. DĂ„ Ă€r jag Ă€ven för rĂ€dd för att veta. Och varje gĂ„ng jag tycker synd om det, finns dĂ€r hopp. Men kanske tĂ€nker jag vidare Ă€n jag skulle göra. Kanske var han bara dĂ€r och ingenting vidare alls. Men han var dĂ€r. Tack, att du var hĂ€r idag.Â
