#gestaltning

En vändning

Varje aspekt av 2D animation är tidskrävande, vilket kan göra det svårt att använda i skolan. För att eleverna ska kunna göra någonting längre än 30 sekunder skulle de troligen behöva flera lektioner, dessutom skulle de behöva tillgång till rätt form av redigeringsprogram. Personligen skulle jag bara ge animation som uppgift till gymnasieelever, och då skulle det vara stop motion istället för traditionell 2D animation. Med mycket tid och förberedelser tror jag dock att eleverna skulle tycka att det var roligt.

Nu har jag börjat blanda tecknade karraktärer med fotografier och videoklipp för att dra fler paraleller till propagandabilder. Under handledningen har jag fått höra att de hade lite av det uttrycket, så jag tänkte att jag lika gärna kunde gå hela vägen med det konceptet. Enda anledningen till att det fungerar visuellt är troligen de platta färgerna som är konstanta genom hela animationen. 

De senaste delarna som jag har jobbat på (den nedersta bilden) har fått en mörkare ton, till skillnad från de tidigare delarna som har varit mer komiska. Animationen gestaltar nu två separata världar, där den ena världen är en parodi av ett konservativt podcast och den andra är en mer olycksbådande bild av en av dess lyssnare. Det kändes viktigt att på något sätt få in en av personerna som påverkas av makten. Lyssnaren är inte medveten om att han blir manipulerad, vilket är hela poängen med animationen.

Animationen blev färdig runt 10 på kvällen igår efter några snabba sista-minuten-ändringar. Jag är fortfarande osäker på exakt vad jag har gjort, men jag kan inte komma på något mer att ändra just nu (som inte skulle ta flera timmar att ändra, detvillsäga) så det kanske är ett gott tecken? Jag vet inte.

Efter lång fundering kring gestaltningen genom “jullovet” har jag kommit fram till att jag vill skapa en “spoken-word” video för gestaltningen. Jag vill arbeta med min egna kropp. Jag brukar aldrig stå framför kameran och jag har tagit inspiration från Cindy Sherman som visar sig själv framför kameran. Både framför och bakom kameran. 

Tanken är att texten kommer att vara en “pick me up” video som ska sprida positivitet och att slå bort alla stämplar som sätts på våra kroppar, vilket egentligen inte är vad en människa är. Man är en person inte stämplar. 

För att skapa en video kommer jag att stå framför kameran och filma monokrom. Sen får vi se om jag lägger till färger i efterbearbetningen, men är osäker. Jag har sökt på olika typer av ljussättning och fastnade för “rim light”. 

Foto: Gavin Hoey. https://camerajabber.com/tutorials/how-to-create-rim-lighting/ 

Jag har inte rätt utrustning för att skapa det ni ser ovan men jag kommer att försöka anpassa mig efter de verktyg jag faktiskt har.

Jag har ett stort grått draperi som kommer hänga i bakgrunden och jag sätter ett huvudljus vid sidan av mig och en mjukare lättnad vid andra sidan. Filmen kommer att vara i 50FPS för att få en mer, mjuk känsla. 

Detta är några bilder från tester jag har gjort:

Gestaltning färdigställd

Den känns i alla fall färdigställd. Jag funderade på att göra den mer komplicerad än så här (ett tag tänkte jag lägga in en person som tecknade bilderna och kastade upp dem på väggarna) men allt annat än det som är i videon just nu kändes överflödigt och verkade snarare distrahera från själva poängen. Om en person var med i bilden skulle de ta fokusen från rummet, men utan människor finns det nu bara rummet kvar att fokusera på.

Frågeställningen var, förresten, vad kännetecknar en arbetsmiljö som är destruktiv för kreativt skapande?

Men vad har jag kommit fram till då? Inte så mycket, ärligt talat, och jag är okej med det. Jag trodde att jag skulle upptäcka att jag klart föredrog den ena arbetsmiljön före den andra, men det visar sig att jag faktiskt tycker om båda. Det handlar helt om kontext: vad jag jobbar med och vilket humör jag är på, vilken tid på dagen det är eller vad jag vill få ut av mitt arbete. Vissa dagar känner jag kanske för att vara i den avskalade miljön, och andra dagar känner jag för att vara i kaoset av den andra miljön. Det jag trodde i början var att det perfekta klassrummet låg någonstans mittemellan de båda extrema motpolerna, men nu är jag inte så säker på det längre. 

Jag vet ärligt talat inte vad detta säger om bildklassrummet. Kanske visar det sig att dess utseende inte alltid är det viktigaste, och att arbetsytan, verktygen, ljussättningen och rymligheten egentligen är det som spelar mest roll. Om det här var en mer vetenskaplig studie skulle jag kanske ha försökt hitta människor som kan ge input på hur de tycker att en bildsal ska se ut, för att sedan basera bilderna på detta och låta en större grupp peka ut vilken av de båda miljöerna de helst skulle vilja jobba i. Tyvärr har jag bara utgått ifrån mig själv, och istället för tydliga svar har jag bara kommit fram till fler frågor att filosofera över. Jag antar att det är minst lika viktigt att upptäcka att jag kan ha letat på fel ställe hela tiden. Det här skulle snarare kunna vara början på vidare undersökningar, om jag skulle få för mig att jobba vidare med detta i framtiden. Frågan är fortfarande spännande för mig. 

Då jag är färdig med två “verk” har jag bestämt mig för att gräva djupare i frågeställningen: “Hur influerar lärare sina elever?”

Utgår jag från mig själv har jag främst två lärare som verkligen har inspirerat mig och lämnat tydliga “spår” från deras influenser. En var i USA och en var i Sverige (GY). Vi har säkert alla haft lärare som har varit mera auktoritära och mer som chefer i klassrummen... men dessa jag tänker på hade ett öppet och konstruktivt förhållningssätt till sina elever. 

Den i USA var lärare för kreativt skrivande, och jag fick testa på olika typer av berättandeformer och struktur. Jag fann att jag älskade noveller, men allra mest, långa berättelser. Hon ins¨åg att det var där min energi och min lust låg. Självklart var hon illa tvungen att visa de andra sätten som poesi och rapp men hon var helt okej med att jag fick fundera på det större och det längre formatet. Hon gav mig mycket uppmärksamhet från sin egna privata tid och läste gärna saker jag skrev utanför skolan. Hon sa inte endast positiva saker utan hon gav mig mycket konstruktivkritik och lärde mig hur man kan navigera genom det, utan att tappa sitt kreativa flöde och driv. Hon influerade mig till att tro på min talang. Hon fick mig att se att jag faktiskt var duktig på något speciellt. Detta har jag hållt fast i sedan dess. 

Den andra läraren var en historielärare och var student på GU. Jag uppskattade honom snabbt mycket mer än min ordinarie historielärare. Hon repeterade gamla tråkiga årtal, medan studenten valde att göra undervisningen med mer dramatik och inlevelse. Pågrund av hans tydliga motivation och glädje i historia blev de lektionerna helt annorlunda. Det blev spännande och roligt att läsa. 

Precis som en ledare visar ett enormt driv och därigenom inspirerar sina trupper eller kollegor, så kan en lärare omvandla de “tråkigaste” ämnet till något spännande. Bara genom deras egna intresse och tydliga engagemang. 

Frågan är: vad har lärare med sig in i klassrummet? Vad för erfarenheter bär varje lärare på. Ingen lärare är densamma lik, då vi trots allt är individer. 

Lärare bör, enligt mig, vara “cheerleaders”. De som hejar på när det går bra, men även när det går mindre bra. Lärare guidar elever igenom sin egna identitet som är svår att finna. 

Enligt skolverket och läroplanen för gymnasiet:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. 

Fann dessa konstverk som jag definitivt inspireras av i denna gestaltning. 

“Pitre” 2019 av Joseph Lee. http://www.josephleeart.com/

“State of Grey” 2019 av Joseph Lee. http://www.josephleeart.com/ 

Intresserad att se vad för diskussioner som finns kring hur lärare influerar elever fann jag detta som är mer åt mitt synsätt på frågeställningen:

Student learning can be positively impacted by the encouragement of teachers to their students.

A teacher’s influence, ideas and expectations of his or her students’ capabilities have an effect on student academic performance and achievements.

If teachers believe in their students, their students begin to believe in themselves. Students take into effect the beliefs their teachers have on them and accept it as part of who they are and their abilities.

When students are viewed in a negative way by their teachers such as, being lazy, unmotivated and having no abilities, they take on those beliefs about themselves.

Pride Reading Program. (2017). How Does Your Child’s Teacher Influence Academic Performance?. Hämtad 2020-10-15,från https://pridereadingprogram.com/how-does-a-teacher-affect-student-performance/

Så, för att fortsätta med gestaltningen har jag en tanke på en bild som ska symbolisera de erfarenheter som jag kommer att ha med mig in i klassrummet. Vi kan inte låtsas om som att man inte tar med en del av sig själv in i lärandet. Jag vill poängtera detta. 

Jag har nu spenderat onödigt mycket tid på att komma fram till rätt typ av fönster i klassrummet, och vid det här laget måste jag komma igång med själva ihopsättningen av bilden. 

Den tid som inte har gått åt till själva fönstret har använts till att fotografera, digitalt klippa ut och storleksanpassa, skriva ut och analogt klippa ut mina gamla bildarbeten. Det tog lång tid men resultatet blev oväntat bra. Dock skulle jag även vilja få in några av mina bilder från fältstudierna också, och just nu funderar jag på att ta mig till biblioteket och göra några snabba, halvkassa utskrifter där. Den här delen känns viktig att göra innan jag börjar klistra ihop allting. 

Först och främst måste jag komma fram till vad som kännetecknar en dålig arbetsmiljö för mig själv. Efter en stunds funderande kom jag fram till detta:

1. För liten arbetsyta. När jag måste börja stapla saker ovanpå varandra för att få rum till att lägga ner pappret. Jag måste kunna vrida och vända på pappret, och jag måste ha utrymme att kunna röra armarna. 

2. Trassel av sladdar nära arbetsytan. Om jag måste brottas med en stor knut av sladdar för att ladda min dator så är det ett problem. 

3. För mycket saker som aldrig används. Jag är okej med att fylla min yta med saker som jag faktiskt använder, men när halva ytan täcks av meningslöst skräp blir det bara svårare att hitta de saker som jag faktiskt behöver. 

4. Ojämn bordsyta. Jag kan inte teckna om bordet som pappret ligger på är täckt av tre års spilld akrylfärg och djupa repor från någon som har skurit med en kniv. Ytan under pappret måste vara någorlunda slät, åtminstone när man jobbar med blyerts. 

5. Dålig luft. Jag kan inte fokusera om jag sitter fast i ett kvalmigt rum och andas in damm hela dagen. Fönstren måste gå att öppna.

6. Överstimulans. Den här punkten innefattar egentligen nästan allt som nämnts tidigare. För mycket saker överallt kan göra mig trött i huvudet, speciellt när jag försöker visualisera en idé för ett verk. Mentala bilder i huvudet och fysiska bilder i omgivningen kolliderar med varandra och gör det svårare att tänka klart. Det borde finnas tomma ytor på några av väggarna, även i ett bildklassrum. 

Gestaltningsuppgiften för bild 3 är påväg ut ur idéstadiet och in i själva skapandet. Jag vet nu åtminstone att verket kommer undersöka arbetsmiljön i ett klassrum, med fokus på klassrummets utseende. “Arbetsmiljö” som begrepp verkar kunna omfatta många olika saker, alltifrån elev- och lärarrelationer till mer vaga begrepp som “stämning” och så vidare, men jag vill främst fokusera på den delen av arbetsmiljön som inte har att göra med människorna i rummet, snarare rummet i sig. 

Idén kom från min första VFU period hösten 2019, där vi introducerades till en bildsal som för mig verkar vara ett pefekt exempel på hur en bildsal inte borde se ut. Väggar, golv och arbetsytor fylldes av fyra år gamla bildarbeten som ingen brydde sig om att spara men som ingen heller hade brytt sig om att slänga, gamla magasin och tidningar hade sparats i stora högar utifall att de kanske skulle komma till användning en dag, och användbara redskap låg begravda och otillgängliga. Vår handledare, som var nyanställd, var frustrerad över bildsalens sorgliga skick och tog på sig själv att försöka fixa till den.

Baserat på de bildsalar jag har varit i så verkar den här situationen inte vara ovanlig. Jag började fundera på bildlärarens relation till klassrummet, speciellt när de introduceras till ett nytt klassrum. På många sätt verkar det handla om att finna sin plats i röran som har lämnats kvar efter tidigare bildlärare, och att försöka hitta ett sätt att använda klassrummet som ett verktyg utifrån vad rummet har att erbjuda. Det handlar förmodligen främst om att skapa en miljö som är konstruktiv för eleverna. 

Frågeställningen som jag har formulerat för att undersöka detta är:

“Varför är det viktigt att läraren skapar en konstruktiv arbetsmiljö för eleverna?”

Mitt mål nu är att undersöka hur en såkallad destruktiv arbetsmiljö ser ut. Först och främst kommer jag utgå från mig själv, men framöver kan det också vara smart att få andra människors synpunkter på arbetsmiljö eftersom människors åsikter om ämnet utan tvekan lär variera. Först och främst ska jag skapa en cheklista av saker som jag själv upplever som destruktiva för min egen arbetsmiljö, och att försöka komma på sätt att inkludera dessa saker i bilden.