#funkofobi

View On WordPress

Den här artikeln är basically om hur vi autister ska ändra på oss för att anpassa vår omvärld. En stim som blir värre är inte problemet, problemet är att vi behöver stimma mer. Stimmandet är ett symptom. Fuck de som stör sig på det och de som stigmatiserar oss. Den här artikeln känns på gränsen till kränkande och jag lämnar den med klump i halsen och ilska i magen. Stimmandes med mitt tugghalsband, vaggande fram och tillbaka på stolen och med mina favoritpennor att stimma med i högsta viftande hugg. Jag har behövt växa upp med att dethär som är lika naturligt för mig som ögonkontakt är för andra är någonting sjukligt. Att analyseras och förstås som om jag vore en alien. Jag har heöa mitt vuxna liv behövt återlära mig de här beteendena artificiellt. Med flit. Göra dem medvetet för att jag blivit så inpräntad hur annorlunda jag är. Om ett barn blir mobbat eller stigmatiserat kanske det hmm jag vet inte bara en tanke är mobbarens fel. När stimmandet fyller en social funktion som att få uppmärksamhet, bli lämnad ifred etc kanske hmmm jag vet inte VI GÖR DET FÖR ATT KOMMUNIKATION ÄR JÄVLIGT SVÅRT FÖR OSS? Kanske man inte ska ta bort kommunikationen dvs vår stim utan istället ge oss uppmärksamheten vi behöver? Om vi kan få andra barn att lämna oss ifred på ett sätt som fungerar, varför ska vi sluta?? Det var inte förrän jag började stimms offentligt som jag kunde röra mig fritt offentligt utan att behöva skära mig eller dricka, delvis just på grund av dess sociala effekter. Försäljare börjar inte prata med mig, folk frågar mig inte om vägen och om jag frågar någon annan något så pratar de långsamt och snällt. Snälla försök inte öka vår tolerans. Jag är exemplet på en extremt lyckad behandling av allt det här. Jag lärde mig passera som helt normal högfungerande person. Det betyder inte att jag faktiskt tålde det, bara att intrycken eller pressen eller vad det än är gradvis ändrats så att jag inte märkt det. Ett exempel kan vara hur när jag börjar bli hungrig märker jag det inte för att det sker gradvis. Men jag är likförbannat hungrig. Eller när det blir mörkt ute och jag plötsligt märker att jag har ont i huvudet för att jag suttit och läst imörkret. Jag märkte det inte och jag hade fan inte kunnat kommunicera det till nån annan, men det är fortfarande mörkt och jag har fortfarande ont i huvudet. Och vem fan blir skadad av att ditt barn sitter och kollar på tvättmaskinen? Jag lovar att ditt barn kommer lära sigjävligt mycket mer av att tillåtas titta på tvttmaskinen, observera mönstret med vilketkläderna kastas runt, deras olika mayerial och hur de interagerar med varandra än vad det skulle av en stimleksak. Eller, kanske vi ska ta bort eldstäder, lägereldar, akvarium och innomhusfontäner? Att titta på en tv skärm av ett akvarium eller en sån där flammande tygfackla är ju nästan samma sak. Åhh nej äta grus...... livsfarligt....... man kan ju nästan dö........? Eller? Fuck no det kan man inte alls??? Om det inte är explicit giftigt kommer det enbart srärka immunförsvaret. Åhhh nej det kommer göra ont när man bajsar. Säg det till mig när jag som ätstörd 16åring äter chilipulver med sked flera gånger om dan för att straffa mig själv för att jag inte är normal nog. Åhhhh nej det kommer fastna i tarmkanalen.... snälla. En kompis till mig hade en vibrerande dildo så pass långt upp i röven att de på sjukhuset behövde söva honom för att få ut den. Han lever. Jag lovar att han lever. Era interventioner gör bara skada. Så så så mycket mer skada än nytta. Det ni lär oss är att det är fel på oss. Det spelar ingen roll hur många gånger ni säger att det inte är det så länge ni agerar som att det faktiskt är det så är det det vi kommer ta med oss. Jag känner inte en enda vuxen autist som inte haft ätstörning, självskadebeteende, suicidförsök eller drogproblem. Och artiklar som den här bara stöttar konceptet av att det på nåt sätt är vår autisms fel att vi mår så. Det är det inte. Det här är funkofobisk autistfientlig propaganda om hur ni ska göra för att slippa märka vår autism så att andra människor kan bli lite mer bekväma i vår närhet. Precis som att kvinnor förväntas gå runt och hålla in magen hela dagarna eller äta för lite genom hela sina liv är utgångspunkten iden här artikeln att vårt naturliga sätt att interagera med vår omvärld ska korrigeras, reduceras, manikyreras, ändras. Tänk er då hur det är att födas med både autism och fitta. Fattar ni vilket jävla självhat? Jag hatar inte mig själv längre. Men bag kan lova er att min ätstörning och mina rakbladsärr främst försökte göra sig av med allt som är autisitiskt i mig. Jag kände mig aldrig fet, jag kände mig ivägen. För jag visste att även de gånger jag inte var ivägen, den övervägande majoritet av dagar då jag varpopulär, högpresterande, social och normal, så var allt ett skådespel. Allt var fejk. Bara jag visste vilket oälskbart monster jag egentligen var. Och jag tänkte aldrig låta någon veta det heller. Ditt barn kommer förmodligen inte fortsätta äta grus hela livet. Stim är så mycket mer än vad som representeras här. Låt ditt barn stimma innan det börjar intrycksreglera med rakblad, självsvält, alkohol, sexuellt riskfyllda beteenden, med tvångshandlingar, isolering, benzo, hasch, morfinpreparat, benzo igen, lite methylfenidat på det och sen ännu mera alkohol, lather rinse repeat.

Wtf!?!! This is making my blood boil. Activist Mia Mingus harassed, forced to let airport security destroy essential piece of equipment, all while talked to as though she's a kid in need of an abled persons supervision. Gtfo. 🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼 "TSA trying to make apologetic small talk: so, what do you do? me: I travel North America teaching about the oppression of disabled people." 🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼🔼 (Link in profile) #travellingableism #ableism #funkofobi #disabilityjustice #disability