#friskdom

Vi människor vill gärna dela erfarenheter och ju äldre vi blir, ju mer pratar vi om sjukdomar och skador av olika slag. Jag tycker det är viktigt att hålla i med glädjeämnen, friskdomar och felfriheterPer

Sjukdomar drabbar alla

Jag ska villigt erkänna att under åren har olika saker diagnosticerats på mig såsom hypertoni och rosacea. Jag använder fem olika mediciner och mår bra. Jag delar givetvis mina erfarenheter med andra såsom det blir i ett socialt sammanhang. Det jag börjat fundera på är varför vi följer de här mönstren och ibland glömmer bort glädjeämnen.

Borde vi prata om friskdomar och de felfriheter vi har?

Är det för mycket begärt att vilja dela erfarenheter om allt bra? Saker som oftast fortsätter hända oss även om vi diagnosticerats med än det ena och än det andra? Jag tycker ibland att livet är för kort för att fastna i prat om diagnoserna och oron eller ångesten det kan innebära 1, och i många fall så innebär de mediciner som möjliggör ett förhållandevis normalt liv. Vi kanske skulle ta efter följande citat då och då: ”Döden, döden” Författaren Astrid Lindgrens öppningsfras när hon pratade i telefon med sin syster Avverka de värsta tråkigheterna direkt så vi kan fokusera på positivare saker, och på så vis eventuellt 2 vara mottagliga för hälsofrämjande aktiviteter och ändringar i våra liv.

Jag pratar om balans

Vi ska givetvis fortsätta dela alla erfarenheter oavsett hur mörka eller ljusa de är, det jag menar är att vi alltid ska komma ihåg tog det finns både positivt och negativt i våra liv när det är som mörkast eller ljusast.

Vad tycker du?