#domarringen

Jag vet att jag borde givit upp Jag borde ha lyssnat och börjat om Men nu är fast, jag kommer nog aldrig att komma hem Det var så länge sen Jag tog tåget bort Med hjärtat i handen, så det blödde på sätet Men det var så mycket längre sedan Här har jag strukit runt och väntat på livet Men livet har inte väntat på mig  Jag kommer aldrig att hitta hem

Det gör bara så jävla ont, allt det jag minns Jag minns allt det bra Under mig forsar Islandsfallet Och att halka och falla är det enklaste i stunden Jag blev full igen i kväll för jag vill inte vara själv Jag sover i vatten i kväll för jag vill inte vara själv Jag vill inte vara själv

Jag kanske har tappat allt fäste och inte kan se det här klart Jag undrar vad du skulle säga om det här, om att jag bröt mitt löfte  Du sa "lova att du glömmer mig"

Hur säger man till någon att jag är halv, att någonting saknas Jag behöver få falla isär med livet i spillror Har vetat det efter varje flaska Varje gång som jag skakat hem, och saknat dig Det börjar om igen Hur säger man det till någon?

Ett till hål i hjärtat En till plats för all sorg och skam Jag faller nu Jag faller för fort Jag har inget mer kvar att ge För varje gång, så dör jag lite till inuti

Det är tomt här nu. Det är ett annat ljus, över radhus, över rullgrus. Vi skulle hålla livet kärt, vårda det som något fint, men det är glömt nu.