#centralmassivet

Är detta början på en ny musikalisk resa för mannen som kallats Sveriges enda rockstjäna? Eller rentav ett farväl? Jag sitter ju inte på facit men singeln Körkarlen skvallrade om det sistnämnda även om Pimme låterminst lika vital sedan, ja...förra skivan. Musiken är lite luftigare och det ryms fler vackra melodier samtidigt som det industriella tonats ner något, även om det ändå till största grad finns kvar.

Upplever också en större variation jämfört med de två skivorna som föregick denna. Låtar som Aldrig av med varandra skulle kunna platsa på Skebokvarnsvägen och i Låt det goda bjuds det till och med på ett hårdrocksriff, dock ackompanjerat av Thåströms sedvanligt fina lyrik.

Den här mannen känns som lite av ett unikum, när andra band börjar suga röv efter första plattan blir Thåström bara bättre och bättre, och den här skivan är absolut bättre än Den morronen och minst lika bra som Beväpna dig med vingar. Simply put, han slutar aldrig förvåna och detta kan mycket väl vara hans bästa skiva hittills. Vilket som de flesta som läser detta lär förstå inte betyder lite.