#brownsmith

Collage

Nyligen fann jag ett tjugotal intressanta singer songwriter-plattor i en back på en av mina stammisloppisar. Det har varit ett nöje att gå igenom skörden. Allt var givetvis inte bra men några guldkorn fanns där. Jag kommer säkerligen att skriva om flera av skivorna här framöver och tänkte börja med duon Brownsmith och deras självbetitlade skiva från 1975.

Brownsmith bestod av Don Brown och Garrett Smith. Båda startade sina respektive karriärer i Brownsmith och hade vissa framgångar senare, både som studiomusiker och som soloartister. Don Browns (även Smith medverkar) AOR/västkust platta »I Can’t Say No« från 1977 är väl värd att kolla upp.

Brownsmiths musik är lekfull och uppfriskande. Det är övervintrande barock soft pop blandat med 70-talets västkust. Jag skulle säga att Brownsmith placerar sig någonstans mellan America, Airborne och Left Banke. Även om Brownsmith var en duo så spelades skivan in med ett fullt band. Soft pop-vibbarna förstärks av en fantastisk stämsång och användandet av bland annat flöjt, oboe och klarinett.

Skivan är oväntat stark. Mina favoriter hittills är dels den långa »Gold and Mellow« med ett utdraget jazzigt och progressivt parti i mitten. Där finns »Circus Ride«, en underbart brisig poplåt och »Summer Afternoon« som kryddas av en barnkör.

»Brownsmith« släpptes på Capitol och kostar idag inte många kronor. Jag kan inte låta bli att tänka på vad priset skulle varit om det istället varit en privatpressad skiva.