Det finns alltid plats för en historia till
Det finns fÄ saker som pÄ ett lika konsekvent sÀtt fÀngslat mig genom livet som en vÀl berÀttad historia. I allt frÄn lÄttexter till filmer, via nattliga samtal, dramatiska livsöden, politiska stÀllningstaganden och historiska skeenden har jag vid fler tillfÀllen Àn jag kan rÀkna varit som fastnaglad vid den dragningskraft som följer med en bra historia. Att den sedan skulle rÄka vara sann ser jag ofta som en bonus, men Ànnu oftare Àr jag fast övertygad om att sÄ triviala saker som nÄgons relativa sanningar inte ska fÄ stÄ i vÀgen för min egen upplevelse. MervÀrdet sitter i leveransen. Vid ett frukostsamtal nyligen diskuterades det hur sommellerie till vÀldigt stor del bestÄr av scennÀrvaro, improvisation och förmÄga till anpassning efter publik. Man kan kanske jÀmföra den - givetvis oerhört viktiga - teoretiska kunskapen kring drycker, mat och kopplingen dem emellan med en instrumentalists fÀrdigheter kring toner, rytmer och skalor, men utan viljan att kommunicera nÄgot personligt och sjÀlfullt blir Àven den mest kompetenta musikers framförande enbart ett staplande av fakta. Som att mat enbart skulle vara nÀring, eller att ett vin bara skulle bestÄ av en konkret strukturell balans mellan olika fysiska bestÄndsdelar. SjÀlvklart finns det mÀnniskor som tÀnker pÄ det sÀttet, att mat har som huvudsyfte att mÀtta, att musik Àr bra om gitarristen kan spela skitfort, och att modern konst bara Àr cirklar och trianglar. Hilma af Klint vrider sig lite i sin grav, samtidigt som Yngwie Malmsteen dansar lite pÄ den. Men lyckligtvis finns det en hel del mÀnniskor som vill Ät en större kontext, och som vetgirigt strÀvar efter kunskap om vem som gjort vad, var dom gjort det, och om möjligheten finns sÄ Àven gÀrna hur och varför. LÀgg dÀrtill en bra historieberÀttare och symbiosen Àr ett faktum.
PÄ plats i Marlborough hade jag turen att bli exponerad för just en sÄdan person. Ben Cowley pÄ Auntsfield Estate i Marlboroughs Southern Valleys hade inte för avsikt att göra mitt besök till en snabbt överstökad tur ibland vinrankorna följt av en standardprovning av domÀnens huvudsakliga exportviner, utan drog istÀllet med mig pÄ en historisk rundvandring kring Àgorna dÀr allt frÄn geologi till antika spiskonstruktioner diskuterades, och dÀr en 130-Ärig vingÄrd precis hade Äterskapats för att denna sÀsong Äter ge skörd. Vinet ska komma att bli en variant av den Rutherglen Muscat som en man vid namn David Herd vinifierade dryga 50 ÄrgÄngar av i slutet av 1700 och början av 1800-talet. Enligt utsago ska detta ha varit Marlboroughs först planterade vingÄrd. För att ytterligare krydda den historiska aspekten av vinet sÄ finns Herds originalkÀllare kvar, och lÀngst in i dess minimala inre stÄr en liten flaska av 100-Ärig muskat kvar. En tesked av denna ska ingÄ i varje ny ÄrgÄng som görs, och pÄ sÄ sÀtt ska David Herds arv förvaltas, marken dÀr vingÄrden Àr ÄteruppstÄ, och historien leva vidare. Efter detta var det svÄrt att inte bli sugen pÄ vin, och Àven om det Àldsta jag fick prova var frÄn 2009 sÄ var jag helt förförd. Vinerna visade upp stor individualitet, de olika vingÄrdslÀgena framförde sina egna versioner av vad Ben berÀttat under eftermiddagen, och jag Äkte mycket imponerad dÀrifrÄn.
VĂ€l hemma vill man givetvis försöka Ă„terförmedla ens erfarenheter, och med en lagom stor mĂ€ngd av insmugglade vinflaskor i bagaget sĂ„ fanns möjligheten att lĂ„ta smaken fĂ„ avgöra. SĂ„klart finns alltid möjligheten att man ska fĂ„ uppleva den besvikelse som infinner sig dĂ„ det italienska karaffvinet inte alls Ă€r lika gott pĂ„ en frostig balkong i Ă
rsta som det var pÄ Amalfikusten, och förutsÀgbart nog smakar Auntsfields viner pÄ ett annat sÀtt i Sverige Àn de gjorde i Marlborough. Men skillnaden Àr inte att vinerna smakar annorlunda eller sÀmre, utan verkligen bara pÄ ett annat sÀtt. SÄ dÀr karaffvinet Àr helt beroende av sin soliga semesterkontext för att vara njutbart lever historien kring vingÄrdarna och de mÀnniskor som brukar dem kvar i min flaska 2010 Hawk Hill pinot noir. Som sommelier Àr det en stor del av mitt arbete som gÄr ut pÄ att ÄterberÀtta just detta.
