#absurditet

Enda sättet att inte låta sig "besittas" av det absurda är att inte dra några fördelar av det.

När en människa har kommit fram till det absurda och försöker leva konsekvent upptäcker hon alltid att det allra svåraste som finns är att ständigt vara medveten. Omständigheterna sätter sig nästan alltid på tvären. Det handlar om att leva klarsynt i en värld där upplösningen är regel.

det enda rimliga. gränserna för det riktiga. ramarna för det realistiska. t ex kan flyktinglägren vara av intresse för den privata sektorn. eller så ställer man sig på öresundsbron med en kulspruta

Det absurda framstår alltid som resultat av en jämförelse [...] I förevarande fall och på det intellektuella planet kan jag alltså säga att det absurda finns, inte inom människan [och] inte heller i omvärlden, utan i deras gemensamma närvaro. Det absurda är det enda band som tillfälligt förenar dem.

Det finns ett påtagligt faktum som förefaller helt moraliskt till sin karaktär, nämligen att en människa alltid är ett byte för sina sanningar. Sedan hon väl en gång erkänt dem kan hon inte slita sig från dem. Något måste man betala. En människa som blivit medveten om det absurda är för alltid bunden vid det. En människa som är utan hopp och medveten om det hör inte längre framtiden till.

[...] det absurda är hoppets motsats [...]