Jag kÀnner mig sÄ borta.
Innan jag började gymnasiet hade jag tÀnkt att om det skiter sig med arkitektutbildningen sÄ skulle jag alltid kunna bli ekonom eftersom det ingÄr mycket matte och jag har en lÀtthet för matte. Men nej.
Jag har pÄ senare tid tÀnkt att jag Ätminstone kan fortsÀtta med sprÄk pÄ högskolan eftersom sprÄklÀrare har tyckt att jag har varit duktig utan att jag har behövt anstrÀnga mig sÄ mycket. I och med att jag Àr sÄ skoltrött skulle ett Är i Mexiko kunna vara en lösning dÄ jag bara jobbar och utvecklar spanskan samtidigt som jag inte behöver plugga pÄ samma sÀtt. Dessutom kanske min spanskalÀrare kunde dela med sig av sina kontakter. Fick Àven lite stöd frÄn ett bÄs pÄ bokmÀssan.
Problemet hÀr Àr att jag verkar ha tappat min förmÄga med sprÄk. Jag fÄr vÀl bara G i svenska B nu. Spanskan Àr jag vÀl en utav de sÀmre i klassen.
Jag hade Àven övervÀgt att bli nÄgot inom GIS. Det Àr brist pÄ sÄdana ingenjörer, de tjÀnar bra, och hur svÄrt kan det vara?
Provet imorgon verkar i alla fall inte lovande dÄ programmet Àr helt fucked och jag förstÄr inte en del av mina anteckningar. Försöker lite desperat hoppas pÄ att om jag fortsÀtter med det sÄ kanske det blir lÀttare, roligare, intressantare. Men det Àr ju högskola vi pratar om. Det kommer inte alls bli roligare. Blir det inte roligare sÄ blir det inte intressantare, och blir det inte intressantare sÄ blir det inte lÀttare.
CAD gĂ„r det i alla fall bra i. Men det Ă€r i ett program. SolidWorks Ă€r aslĂ€tt. SketchUp fungerar helt OK för det mesta. Revit har jag en bara âshoot me nowâ-instĂ€llning inför. SĂ„ den framtiden verkar rĂ€tt fucked med.
Jag blir sÄ förtvivlad nu nÀr ingenting av vad jag har tÀnkt mig verkar hÄlla. FÄr vÀl ta och gÄ pÄ bokbinderi-folkhögskola i Leksand. Ja.
UrsÀkta mig medan jag lÀgger mig för att grÄta till sömns.
