(Mitt Liv Som Superhjälte)^3

Ibland händer det. Idag var det på fredag den 13:e. Dörrarna på tåget öppnar sig och in kliver en av hjältarna i ens favoritlag under ens uppväxt.

Janne Tauer!

Alla djurgårdare vet vem denna man är. Mannen som alltid gav hundra med enormt stort hjärta trots begränsad fotbollstalang. Flyttade tillbaka till Stockholm för att kunna följa laget i sitt hjärta trots att inga klubbar längre vill ha honom och han spelar numera i division 4.

Men han kommer alltid vara en hjälte i alla djurgårdshjärtan, så det var stort att få en pratstund med honom på tuben.

Hej?

  Klas bad mig att skriva ett blogginlägg. Har ännu inte riktigt fattat varför och för vem. Astrid? Rebecca? Oskar? KTHare? Icke-KTHare? Hur som haver, vem du nu är – Hej! Nu ska jag berätta om hur det är att vara matphös på samhällsbyggnads mottagning 2013. Bapapapaaa!!!

  Jag är alltså med i matphösgruppen. Jag tillsammans med sju andra snygga samhällsbyggare har ansvaret för att Nollan och resten av phöseriet blir mätta i magen under mottagningen. Det är ett stort ansvar med tanke på hur jobbigt livet blir när man är hungrig. Att leka namnlekar tre timmar i sträck eller att dansa till finsk schlager tillsammans med sex stycken sockerhöga människor i rosa T-shirtar blir ganska jobbigt utan mat. Och eftersom mottagningen till stor del består av lekar och dans så har vi som matphös ganska stort inflytande. Eller snarare, vi skulle ha, om vi plötsligt bestämde oss för att lägga av att blanda saft, fixa pastasallad och grilla korv. Mat är makt brukar matphös säga. Det ligger nått i det har jag insett.

  Att mätta en si sådär 300 magar varje dag är fruktansvärt roligt. Och fruktansvärt jobbigt. Under de första veckorna av mottagningen har jag sovit i fyra olika (obekväma) sängar, skalat ungefär 437 lökar, åkt i en bil utan bromsar, druckit väldigt mycket öl, och nästan skurit av mig pekfingret.  Dessutom har jag fått diverse blåsor och brännmarken på händerna. Det ser ganska coolt ut dock. Nästan som en riktig kock. 

  Fast nu är det ju så att det inte bara är vi som hackar, rör, kokar, mosar, blandar och allt vad vi gör. Det är ju alla faddrar också. Och Phest. Och Troll. Och Teqnik.  Utan dem hade jag nog skurit av mig pekfingret på riktigt.

  En ut av de bästa sakerna med mottagningen är att jag lärt känna Martin Olsson. Martin är alltså inte någon i DeKåPe (Pinsamt Tove) utan en matgrossist i Stockholm. Hos Martin Olsson kan man köpa meterlånga falukorvar, flyttkartonger med nachochips och 10-liters hinkar med majonnäs. Jag älskar att vara hos Martin. Det är lite som att krympa till en pyssling och sedan gå och handla. Till och med kundvagnarna känns onormalt stora. Känns som att gå runt och putta på ett lastbilsflak, typ. Det är synd att man måste har ett företagskort för att få handla hos Martin. Annars hade jag nog alltid gjort det. Storhandla. Bokstavligt talat.

  Nu är det söndag och imorgon börjar andra veckan av mottagningen. Jag känner mig utvilad och pepp. Dessutom ser jag fram emot att vi ska göra äggmackor med sambal oelek imorgon. Sjukt oklart men tydligen ska det vara gott. Vi får se!

  Ha det gott! (som mat liksom)

Tjoo!

Snart är det dags att ta emot nya knäppgökar som valt att börja plugga på KTH till sina nya utbildningar och där kommer t.ex. jag, me, myself and I jobba i 3 veckor för att dom nya ska ha så kul som bara möjligt. Därför kommer jag under de närmaste veckorna blogga om lite ditt och datt vad som sker i min värld under detta spektakel, men jag ska även se till att det kommer lite gästbloggare för att vidga vyerna!

Så håll till godo å njut av livet gott folk!

Nu är stunden ni alla väntat på äntligen här!

Passar på att be om ursäkt för usel klippning, typ första gången ever jag klipper ihop en film och helt ärligt; windows movie maker?? SÄMST EVER

Jättestort tack för grymma dansinsatser av: Emma, Simone, @, och mig själv!

Stort tack även till Love som agerade kreationist med kameran!

Detta är ett blogginlägg om absolut ingenting. Eller har det ett innehåll? Det är en svår fråga att svara på. Innehållet är mest tomma bokstäver på en vit sida utan syfte.

Varför skrivs då detta inlägg? Det bara blev så. Det fanns liksom tid. Tiden behövde utnyttjas. Produktionen tog fart. Detta blev slutprodukten.

Vem skrev detta inlägg? En superhjälte såklart. En som gillar kakor.