Segla mot solnedgången

Under resan med SV Twister filmade och fotade min svenska seglingskollega Jonatan och hans flickvän Suzanne våra bravader. Förevigandet har klippts ner, redigerats och sammanställts och blev klar film för ett tag sedan och har funnits på Ocean Nomads interna sidor, men finns nu också på Youtube:

Idag för ett år sedan förtjänade jag mina röda byxor! Natten till den 17 december, vid pass 2-snåret lokal båttid, släppte vi ankar i bukten utanför Portsmouth, nordvästra delen av Dominica! Östra delen av Karibien var intaget och byxorna förtjänade, men mycket kvar att uppleva. Det blev nästan två månader till i kortbyxor innan kosan vändes hemåt. Ytterligare två härliga månader med segling, stränder, barer, restauranger, marknader, sockerrörsplantager (med tillhörande bränneri), chokladplantager, varma källor, kalla drinkar. Allt inramat av en ljum bris och vågskvalp. Det är inte utan att man saknar sanden mellan tårna, solen och Ponchan.

Men nya seglingsplaner skapas hela tiden! Jag missade Azorerna denna gången, det får bli nästa mål. Ekvatorn. Ekvatorn! När skall den korsas för första gången? Vi får se. Det kan bli relativt snart, eller så skjuter vi på det ett litet tag.

Åter ett stort tack till alla vänner som såg till att jag kunde genomföra detta fantastiska äventyr!

Hemma igen. Och tack och lov anlände både jag och bagage med samma flyg. Men det saknas ett par Celsiusgrader här i stan'! Och ett tämligen dimmigt välkomnande må jag säga. Uppehåll skall man vara glad över tydligen. Och myggfritt är det också.

Men det är skönt att ha kommit hem! Resa i allmänhet kan vara kul, intressant, spännande, skönt, lärorikt, avkopplande, omtumlande, och denna resa har innehållit alla dessa komponenter! En fantastisk resa! Och lång! Aldrig tidigare har jag varit ledig i över tre månader. En lagom längd för årlig semester. :-)

Men nu blir det till att planera de vanliga två-tre veckornas segling och ledighet. Kanske spara någon semestervecka så kan det bli ny långsegling om ett tag! Vi får se. Just nu är jag nöjd! Och glad! Och min längtan efter ruskväder har jag fått tillfredsställt. Och en riktigt bra capuccino.

Denna resa är över och på måndag blir det Norrland för jobb igen. Innan dess blir det till Ströms för att beställa ytterligare röda byxor. Ett tjugotal par tänker jag!

Det kan nog läggas upp ett par bilder och filmer till här på sidan, så fort jag börjat sålla och ordna bland materialet.

Tack alla medresenärer. Tack alla människor jag stött på under resans gång. Tack familj. Tack alla vänner.

Quiche Lorrain, microuppvärmd, och en stor Heineken i pappersmugg. Nu var det slut på resan för denna gång.

Men flygplanen går ju åt båda hållen! Så hem och knega och spara, så kanske det kan bli en tur till om ett par år!

Sista kvällen i Deshaies, sista kvällen i Karibien.

Den bjöd på fantastisk musik och underbar mat!

På väg mot en öl innan middag hörde jag ett gäng lira Gwo Ka på en restaurang i närheten. Gwo Ka (https://en.m.wikipedia.org/wiki/Gwo_ka) är en viktig del av den Guadeloupiska kulturen och identiteten! Sedan ett par år tillbaka också med på UNESCOs lista över "Intangible Cultural Heritage Lists".

Under carnevalerna spelas en del varianter av musiken och dansen, men denna kväll bjöd på alla sju varianter av rytmerna och flera spontana danser! Rejält röj!

Därefter var det middag på "La Kaz du douanier" lite längre ner på gatan, fantastisk mat, lokala råvaror, perfekt tillagade, kreolska rätter, men med en tvist! Kulinariskt bästa middagen i Karibien! Möjligen med undantag för någon Twister-måltid, vi åt väldigt bra på båten. Restaurangen hade, också denna, några foton från tv-serien uppsatta på väggarna där etablissemanget var scen för dramat. Lite kitschigt, men förbaskat god mat oavsett. Och förbaskat skickliga musiker på stället innan. Rejält röj. Mycket trevlig kväll. Fullträff som avslutning på min karibiska turné!

Imorgon är det dags att leta fram långbyxorna ur min digra packning. Det var ett tag sedan...

Morgonkaffe i Deshaies.

Gårdagens nattmarknad/carneval var välan kanske inte värt en egen resa. Speciellt inte om man jämför med Rodney Bay dagarna före nyår! Elektrikerstrejken här på ön (man är ju ändå i Frankrike...) bidrog knappast till att göra saker enklare eller bättre heller. Men krogarna samlade på sig all sköns generatorer och kopplade sladdar tvärs över gator och stigar här i byn. Friskt kopplat, hälften brunnet! Det gav ett påtagligt bakgrundsljud utöver det lilla ljus det åstadkom.

Deshaies måste vara en av de gulligaste byarna i hela Karibien! Inte undra på att BBC förlagt Honoré, Saint Marie hit. Den lilla staden hittas på nordvästra delen av Basse-Terre och ligger, som byarna så ofta gör här, i ett låglänt område mellan två höjder med en sjysst, liten strand och en mindre marina med en hel del fiskebåtar och någon tur-dito. Byggnaderna är låga, av trä, väldigt varierat underhållna, färgglada och mycket puttenuttiga!

Äter just middag på "Le Coin des Pècheurs" i becksvart mörker sedan elarbetarna gått ut i strejk här på ön. Några få levande ljus och ett par batteridrivna bordsbelysningar har placerats ut och det räcker för att hitta fiskspettet, men inte mycket mer. Det är upplagt för ett mord och att kommissarie "Whatever Nowincharge" skall samla oss alla i baren för en show a la "Mord i paradiset"! Får hoppas jag överlever. För imorgon är det dags för ytterligare en nattmarknad! Skall bli kul att uppleva Deshaies-varianten!

Har idag kört hela västkusten ner mot Basse-Terre på Basse-Terre. Det vill säga jag har kört ned till Regionhuvudstaden Basse-Terre på västra vingen av fjärilen med samma namn. Flera trevliga små fiskebyar och samhällen på vägen. Maison de Cacao hanns också med. Pluss en halvhjärtad vandring upp mot vulkanen. Den avbröts dock då regnet gick från stril till full spruta.

Men jag hann också med lite shopping i Basse-Terre! Så nu kan jag ladda ner några, inte alltför stora, filmsekvenser från min nyinköpta kamera!

Således, goda skäl att besöka Îlets de petit Terre:

Till kos. Typ.

En söt liten stad med livlig fritidsbåtshamn, levande fiskehamn, en massa trevliga barer och krogar, vackra stränder alldeles utanför stadskärnan och fruktstånd i varje gatuhörn.

Guadeloupe är ett gäng öar varav de två största sitter nästan ihop, vore det inte för ett smalt vattendrag mellan dem, och bildar formen av en fjäril. Passande med den vackra naturen! Och makalösa frukten! Och prunkande trädgårdarna! Ett överdåd av dofter, färger och smaker! Frukt och, för klimatet passande, grönt finns på alla öarna här i karibien. Nästan. Men inte alla öarna har förstått att utnyttja detta. Guadeloupe har förstått!

Dessutom är de två, nästan ihopsatta, öarna väldigt olika geografiskt. Grand-Terre, den högra/östra delen har inte mycket höjder och är ganska flackt, kanske inte Skåne-flackt, men väl Norra Småland-flackt. Typ.

Basse-Terre å andra sidan, den vänstra/västra delen, är väldigt bergigt och omfattar den största höjden i Franska Antillerna, den aktiva vulkanen La Soufrière som har en höjd på 1467 m. Mycket att utforska således.

Dagens mål var att simma med Havssköldpaddor, alternativt Citronhaj eller få bekanta sig med den Antilliska Iguanan. Bästa platsen för detta är ett sund mellan två små, obebodda öar ungefär 45 min snabb båtfärd rakt öster ut från Saint-Francois, Îles de la Petit-Terre. En heldagsexkursion med både punch de fruits de passion, planteur (något svagare variant, med betoning på något) och en välsmakande lokal trerätters i båten!

Resan ut till öarna var värd pengarna i sig. Någon dags hårdare ostlig vind hade byggt en del sjö och vinden tilltog från morgonen och framåt. Dryga elva meters plastbåt med rejäl V-botten, två 300 hästars utombordare och en gasglad skeppare! Du milde! Dryga två meters vågor och 3 meters atlantisk dyning gjorde den första halvtimmen underhållande men blöt och den andra halvtimmen något tröttande och fullständigt genomdränkt!

Väl på plats fick vi en guidad tur på den delen av ena ön (Terre-de-bas) som är öppen för besök. Resterande del och hela den norra ön (Terre-de-Haut) är ett skyddat område som inte får beträdas. Väl värt ett besök om man har ett aldrig så litet intresse för natur och historia. Och kan franska. :-/

Oavsett blev det både ödlor, sköldpaddor, broskfiskar och annat att simma bland, filma och njuta av! Återigen, det kommer att komma fler bilder efter hemkomst då bilderna från min nyinköpta kamera kan laddas upp!

Sex dagar kvar på denna semester.

Imorgon blir det till att åka till Deshaies, Basse-Terre. Eller Saint Marie-för dem som följer tramsiga engelska TV-deckarserier ...

Tillbaka på Dominica!

Magiskt vackert, floder, dalar, varma källor, svalkande vattenfall, djungel, rev att dyka på, trevliga, hjälpsamma människor, Kubuli-öl och rompunch. En favorit bland öarna!

Bor i Roseau denna gång (med Twister låg vi för ankar utanför Portsmouth, nordvästra delen av ön), lite dyrare, lite mer turistiskt. Och en massa kryssningsresenärer.

Under min St Barth-tur passade jag på att köpa en vattentät (till 15 m) kamera för dyra pengar och denna har använts flitigt efter detta. Inte minst under dagens snorklingsövningar i Scotts Head. Dessvärre ingen möjlighet att föra över bilder och filmer till Tumblr från kameran ännu, men det kommer.

Dominica är lika mycket Karibien som St Barth är fransk-amerikanskt. Här tar allt lite längre tid. Det är lite mer osäkert om beställningen gick fram. Det är lite mer oklart vad du betalt för. Det är aningens mindre organiserat. Lite mer outgrundligt.

I tre dagars tid har jag försökt få tag i en hyrbil för att hälsa på två Twister-kollegor som befinner sig på den nordöstra delen av ön, men nej. Hyrbilar kommer och går oavsett bokning, försäkringar är det lite si och så med, och enligt de flesta hyrfirmor behöver jag någon slags översättning/tillägg för mitt europeiska körkort. De flesta firmor. Inte alla. :-/

De publika transportmedlen, buss, är annars väl fungerande. Men tvärs över ön på en och samma dag var mer än de mäktade med. Detta trots att alla bussförare verkar ha gått i McLaren/Schumacher Eco Driving School! "Det finns minst två pedaler på förarplats, låt oss använda dessa, både uppför och nerför. Hela tiden helst!"

Nåja. Det fick bli en snorklingsdag till här på Scotts Head istället.

Imorgon går färjan mot Guadeloupe.

Sista ön att besöka innan hemfärd.