Krig och elände. Bilder på olyckliga barn. I Sverige, i världen. Och bilder på mina barn, de lyckliga. Det är en privilegierad ångest som sammanfattar hur jag känt i år. Skammen av att tillslut ta bort sociala medier, för att hjärtat inte orkar mer. Skammen av tryggheten och otillräckligheten.
Det är svårt att skriva om 2023 som ett lyckligt år. Det har varit för mycket skit som hänt, även om det inte har hänt mig. För i vårt lilla radhus i Bandhagen har lycka funnits. Zakarias har lämnat bebislivet bakom sig. Viggo kan skriva sitt namn och räkna till 15. De leker tillsammans, bråkar, kramas och älskar. Ivan är hälsan själv, jag är avundsjuk. Men 2024 ska jag sluta tänka och börja göra. Jag ska bli stark. Jobbet har varit fint, men med rastlösheten som skugga. Nu har jag hittat någonting nytt, hur det blir visar sig i nästa kapitel.
Jag drömmer om fred när jag lägger mig. Att alla barn får somna tryggt hos sin mamma och pappa. Att diktatorer, terrorister och annat ont folk byter sida till den goda eller löses upp som ånga och försvinner ut i atmosfären. Det har varit många tuffa år. Och det är nog nu. Nästa år ska kärleken vinna.
God Jul och Gott Nytt Fredligt År
discoholicmusic
s-u-f-j-a-n-s-t-e-v-e-n-s
pixelskylines
romaincrisis
origamiaround