Jagar alltid 🌞

Gick hem idag och funderade över en av livets stora frågor. Ett sånt där stort livsval som kan ändra allt. Finns ett sådant som dyker upp inom mig ibland. Då kan jag inte göra mig av med de tankarna på flera dar. Skitjobbigt. Men mina vita sneakers lät dovt mot den isiga asfalten, påminde mig om katters mjuka trampdynor. Det tog bort mitt grubbleri i en lång, underbar sekund.

Jag älskar att höra ihop med dig

Hur ska man kunna sova med sorg i kroppen?

Jag cyklade hem från jobbet sent en kväll. Cyklade genom stan. Förbi en grupp turister som pratade på ett annat språk. De tittade på mig. Jag förstår dom. Jag tittar också på människor som bor i städer där jag bara är och hälsar på, tänker "undrar hur det är att bo här, att ha sin vardag här" och jag tycker alltid det är så häftigt att det finns människor i Amsterdam, i London, i Palermo, som har det nästan precis som mig fast inte i min stad hemma i Sverige, och nu när jag cyklade hem så insåg jag att jag va en sån människa för de här turisterna. Låter inte lika häftigt nu kanske men när jag tänkte tanken så va det nästan en svindlande känsla

T-shirten fladdrar runt kroppen på honom när han cyklar iväg. Inte för att den är för stor för honom. Inte för att han är för liten för den. Han cyklar så fort bara.

Jag tröttnar inte på saker såsom andra gör. Tex jordnötssmör på havregrynsgröten. Det kan hända att jag inte vill ha det riktigt lika ofta men jag skulle aldrig säga att jag inte gillar det längre. Samma sak med personer. Det kan ta lång tid för mig att bestämma mig för om jag gillar någon eller inte. Men när jag har bestämt mig. Då har jag svårt att ändra mig sen.

Och när jag tänker att jag kanske bryr mig mer än du gör. Ren och skär panik. Överallt.

Han sa att jag har fina händer