Hörnan av tankarnas oas

Bild:tagen av mig. En text jag skrev för några månader sen. Rubrik: I väntan på sömnen Är det möjligt att vara rädd för att sova? Att veta att sover jag nu, kommer morgondagen allt fortare, än vad jag vill. Med morgondagen kommer ett möte, ett möte som betyder att jag måste sprätta upp stygnen som håller på att läka en efter en, ju fler stygn som blir uppsprättade, får kroppen känna hur det svider, efter ett tag går kroppen in ett chocktillstånd, när allt som känns bara är hur kroppen skakar, som att man fryser. Fast skillnaden är att det är inte kallt, du bara tycker det är en obekvämt, situation du är i. Du tar dig i kragen, att sova kan inte vara så skrämmande tänker du, när du beslutat för att du ska sova, du förbereder dig för sängen och efter en stund somnar du och morgondagen väntar..

Vad gör man när den personen som man vågade släppa in på livet bestämmer sig för att ta en annan väg. Jag vill ha dig här med mig nu, jag behöver dig. Kärlek suger när allt bara rasar samman,  jag ångrar ingenting men jag kan inget annat än vänta på dig...saknaden svider.

Godnatt säger jag nu.

Jag startade mest denna sida för jag har så många tankar om livet, att vara vuxen och hur det egentligen är att må psykiskt dåligt, att hantera det ohanterliga. Jag vill ha detta som en oas, där jag kan få utlopp för mina egna tankar och historier.