Jag önskar att jag inte var jag. mina anfall, de blir värre. Jag kan inte koncentrera mig. Jag är elak som satan. Jag kan inte fortsätta förklara hur jag känner för jag vet inte längre. Migränen är ett helvete. Min kropp är trött. Jag har inte råd med medicinen jag behöver. Jag är trött. Så trött. Jag är trött på att vara utmattad innan min dag ens börjar. Jag håller mig hyperfixerad vid småsaker. För om jag inte gör det känner jag att jag kommer att gråta. 'Är du okej?' Nej, det är jag inte. Jag pressar mig själv att lära mig svenska varje dag så att jag vet att min hjärna fortfarande fungerar. Jag är trött på att prata engelska för att berätta för folk hur jag känner, men inte ens nu kommer något att förändras.
För att inte tala om min ångest. Den är värre än allt detta. Jag behöver en paus från allt och alla. snälla och tack
