ekofunderingar

Häromdagen svors han alltså in, Trump, och nu känns det som att hela världen håller på att förlora fotfästet. Vad kommer det här egentligen att innebära? Leder han oss till point of no return? Och finns det egentligen något hopp att tala om?

Nu är det bara dagar kvar tills USA får en ny president i Donald Trump och det finns all orsak till oro. Den fossila industrin ser sannolikt stora fördelar med att Trump och hans undersåtar tar över och det är extra oroande. Det finns uppenbar risk för ett stort kliv i fel riktning.

Världens klimat tål inte några ökade utsläpp, och världens djur och växtarter påverkas ytterligare negativt om nya områden tas i anspråk för utvinning av olja och kol. Och Trumps USA är så stor aktör att det påverkar oss alla. Det känns som att vi kan ha en mörk tid framför oss.

Kanske finns det ändå tillräckligt stora motkrafter, om inte annat så i monetära incitament. Vi får hoppas på att den förnybara energin har gjort tillräckligt stora framsteg för att göra den fossila diton allt för olönsam för nya, stora investeringar. Det är glädjande att läsa i ETC att solelen nu i många länder ligger på ett pris som lägre än hälften av genomsnittspriset för kolverksframställd el. Det är till och med så att solel beräknas vara billigast att framställa i hela världen inom tio år, enligt tidningen som i sin tur hänvisar till Bloombergs News.

Det finns alltså visst hopp, trots Trump. Och förhoppningsvis inser även amerikanerna att de måste hänga på utvecklingen med förnyelsebart istället för fossilt, för annars hamnar de hopplöst efter.

Det här är så häftigt - om det funkar.

Det är fortfarande svårt att ta in valresultatet i USA. Hur kunde så många rösta på någon som har så bakåtsträvande syn på världen? Hur kunde så många med öppna ögon rösta på denna sexistiska, främlingsfientliga klimatförnekare som inte bara är ett hot mot sitt eget land, utan hela världen. Det oroar mig något otroligt vad han är kapabel att ställa till med när det gäller klimatet. Hur kommer övriga världens klimatomställning påverkas? Var det här sista spiken i kistan?

Förhoppningsvis har de rätt som säger att den gröna revolutionen kommit så långt att det är ekonomiskt olönsamt att stå vid sidan av. Att till och med USA:s blivande president kommer att tvingas inse det. För annars ser det mycket mörkt ut. 

Jag är som sagt riktigt, riktigt orolig.

3/100 Köp inga piratkopior. Det är "inspirationsrubriken" för det här inlägget och här handlar det verkligen om inspiration och inte bokstavstolkning. Mina tankar går till det så otroligt populära materialet fleece som i väldigt, väldigt fri tolkning skulle kunna ses som en slags piratkopia till kanske främst ull. Fleecen har ju till stor del samma användningsområde, men utöver det har fleecen den dåliga egenskapen att släppa ifrån sig en massa plastpartiklar när den tvättas. Och det är just detta som jag kommer att tänka på i det här läget. Häromdagen pratade vi om vad vi skulle ta med för kläder på en resa och jag sa att det är ju bra att ha med en fleecetröja. "Fleece?!" utbrast min fru och pekade sedan på en väldigt öm punkt med "Du pratar alltid om att vi borde undvika fleece för att det är så skadligt för miljön, men du gör ju ingenting åt det! Det finns alternativ vet du väl?!". Aj. Den visste var den tog. För när jag tänkte efter kom jag på att jag tagit upp ämnet vid åtskilliga tillfällen under flera år, men egentligen inte gjort något åt alls saken. Går istället fortfarande runt i min fleecetröja, som jag iofs inte tvättar överdrivet ofta. Men ändå. Dessutom finns fleece i merparten av barnens ytterkläder. Det har liksom bara blivit så, dessvärre. Började genast googla på alternativ och hamnade i ett inlägg hos Ekolisa och det dåliga samvetet blev genast ännu något sämre. I inlägget påmindes jag om att mer än 1 900 små partiklar lossnar varje gång plagget tvättas och dessa letar sig sedan förbi reningsverkets filter, ut i havet och in magarna på hungriga djurplankton. Plasten vandrar vidare upp i näringskedjan och när magarna blir fulla med plast svälter djuren ihjäl. Det finns ju inget att tillgodogöra sig i plasten som inte heller kan brytas ner. Riktigt allt detta står inte i inlägget, men jag blev som sagt påmind.

2/100

Ibland lovar jag mig själv att från och med nu ska jag bara köpa saker som håller. Satsa lite mer för att få något bättre, men plötsligt står man ändå i en kassakö med något som är lite billigare och framförallt av lite sämre kvalitet och man intalar sig själv att det säkert funkar lika bra. Och sedan går det ofta sönder. En sak är ju om man inte har råd, men de gånger de handlar om att man blir lite snål och ändå inte kan låta bli att köpa så är det ju bara trist. Jag försöker ändå bli bättre på det - både på att inte köpa saker i onödan och att när jag väl köper något välja det som har bättre kvalitet, just för att det ska hålla.

För sett till miljön och klimatet är det ju bättre att vi förbrukar mindre. Ganska självklart, men så lätt att tänka bort. Reklamen påverkar mer än vi tror och ibland är köpsuget för stort eller motståndskraften för liten. Men lyckas man inte stå emot att köpa så kanske man ändå kan försöka satsa lite mer pengar för att få något som verkligen är bättre. Något som är dyrare behöver ju inte vara bättre, man kanske betalar för namnet eller populariteten, men något som är misstänkt billigt är ju däremot ofta inte särskilt hållbart. Så egentligen handlar det ju om att välja bra kvalitet. Och gör man det så kanske det också håller till fler, antingen via gemensamt ägande eller att det går vidare till second hand, eller åtminstone så att man inte behöver köpa en ny för att den första gick sönder. Då har man i alla fall kommit en bit på väg.

Om det inte framgår ovan så handlar inlägget om att köpa kvalitet. Eller inte köpa alls. Jag ska jobba på att bättra mig. Nästa gång blir det fokus på piratkopior.

1/100

Dags att starta bloggutmaningen på allvar, det vill säga den bloggutmaning jag gett mig själv om att skriva inlägg med inspiration från tipsen i 100 sätt att rädda världen. 

Det ligger något riktigt vettigt i det första tipset - Ring din politiker - för de har ofta större möjlighet att sprida ett budskap och driva en fråga så att det får effekt, och därför kan det löna sig att köra lite regelrätt lobbying för klimat och miljö. I jobbet har jag haft mycket kontakt med politiker gällande natur- och miljöfrågor, men jag måste erkänna att på privatsidan finns det stor potential till förbättring. Fast jag har skrivit till miljöministern en gång och det kanske räknas lite grand i alla fall.

Det var när Åsa Romson var miljöminister och frågan om Vattenfalls brunkol ännu inte var avgjord. Jag och många med mig försökte påverka för att få till ett stopp för försäljningen, men dessvärre så blev det ju inte riktigt som en hade hoppats. Inte för att jag tror att mitt brev gjorde så mycket till eller ifrån i just det här fallet, men en måste ändå börja någonstans och då kan politikerkontakten vara en vettig ingång. På lokalplanet kanske det är lättare att se effekt, men det är nog bra att försöka skapa opinion på alla plan så länge det sker med demokratiska metoder. Om det sedan är via telefon, sociala medier, via vanligt brevpapper eller på annat sätt spelar kanske mindre roll. Varför inte en insändare?! Börja där du är.

Jag tror faktiskt på riktigt att det finns mycket att vinna på att kontakta sin politiker och varför inte en journalist. Politiker lyssnar på opinionen och vågar driva frågor där de känner starkt stöd. Det gäller bara att hitta rätt politiker, för det finns ett starkt stöd för klimatfrågan, det handlar nu om att få upp den på bordet på riktigt allvar igen. Att våga ta i konsekvenserna. Nu verkar det istället bli tystare och tystare om den - trots att vi ratificerat Parisavtalet. 

Att nås av WWF:s nyhet om att svenskarnas ekologiska fotavtryck ökat ytterligare och nu motsvarar 4,2 jordklot är skrämmande på riktigt. Vi har några få år på oss att vända utvecklingen radikalt för att klara 2-gradersmålet, men ingen verkar vilja ta i frågan på riktigt allvar. Det är för känsligt. Därför är det extra viktigt att politiker får så mycket mod och uppbackning att de vågar säga vad vi alla behöver - men ingen vill - höra; att det inte är hållbart att fortsätta leva över våra resurser. Hur gärna vi än vill så finns det inte 4,2 jordklot att leva av, utan ett. Och snart finns det väl knappt ens det.

Nästa gång handlar det om att köpa kvalitet.

Det har gått 10 sedan Al Gore kom med sin film En obekväm sanning och satte klimatfrågan på kartan på allvar. Alla pratade klimat och växthuseffekt och det fanns hela skalan från domedagsprofeter till rena förnekare. Och det finns det väl i och för sig fortfarande även om antalet skeptiker nog har minskat. Året efter gav Johan Tell ut boken 100 sätt att rädda världen, som blev omåttligt populär och alla skulle bli bättre på att sopsortera, konsumera mindre och vara grönare. I alla fall upplevde jag det så. Medan Gores film var minst sagt ganska nedtryckande gav Tells bok ändå hopp. Det fanns något vi kunde göra själva.

Hela boken inleds med att han plockar kantareller den 17 december(!) och inser att det är dags nu. "Dags att göra något för miljön, för vår gemensamma framtid." Och visst har det hänt en hel del sedan dess när det gäller miljö- och klimatfrågor, inte minst Paris-avtalet som nu ska vara i hamn. Men samtidigt har det ju inte hänt mycket alls. Inte med tanke på hur utvecklingen borde sett ut.

När jag hittade boken igen i bokhyllan blev jag faktiskt lite förbluffad och skrämd över att den fortfarande kändes så otroligt aktuell. Det är ju toppen att det går att använda sig av tipsen fortfarande för att leva mer miljövänligt, men synd att de flesta av oss nog inte på allvar tagit till oss mer än en handfull av tipsen än så länge. I alla fall jag ska försöka bättra mig där. Sedan tänkte jag att jag kan använda boken på ett sätt till; att hämta inspiration till bloggandet. Inte nödvändigtvis skriva om just det som Johan Tell tar upp i respektive tips, men använda rubriken för varje tips som utgångspunkt för inläggen. Sedan kanske jag bryter av med andra inlägg (eller inte lyckas alls), men då får det bli så. 

Första inlägget kommer i alla fall ta avstamp i det första tipset: Ring din politiker. Det kunde ju vara kul om någon annan också hänger på denna "bloggutmaning".

Sitter på ett tåg och låter tankarna fara. Kommer in på det där med flyg och klimatpåverkan. Hur ska det gå egentligen? Häromdagen hörde jag hur de pratade om den frågan i radio eller någon podd. Kanske var det i programmet Klotet. Det där med flyget verkar vara en olöslig fråga. Åtminstone på kort sikt. 

Ett sätt att minska flygtrafiken är ju att locka folk till att åka tåg istället. Det känns ju i alla fall som att det inte skulle vara en helt utopisk tanke för vissa sträckor inrikes. Eller hur är det med det egentligen? Ungefär i samma veva som de pratade flyg i radio kom nyheter om att landets järnväg är i så dåligt skick att hastigheten måste sänkas på en himla massa sträckor. 69 stycken tror jag. Det lockar nog dessvärre inte så mycket folk från flyget. Det gör nog inte återkommande problem med förseningar heller. 

Därför känns det väldigt välkommet med regeringens satsning på tågtrafik i höstens budget. För det behövs en satsning på järnvägen, även om den sannolikt behöver vara mycket större när man nu låtit underhållet bli så eftersatt. 

En får hoppas att detta bara är början. 

Halv åtta igår kväll kom dottern hem, jättevarm trots att hon bara hade shorts och T-tröja. Själv var jag ute i trädgården och vattnade de växter som hängde slokande och nästan döende från torra krukor. Det var mer sommarkänsla än vad de flesta dagar bjudit på i år och det kändes både bra och dåligt. På SVT Väst berättas att det här kan ha varit den varmaste dagen någonsin för årstiden i Göteborg och det skrämmer mig. På riktigt.

Självklart njuter jag som vem som helst av en underbart skön höst, men när värmerekorden fortsätter att rada upp sig som ett pärlband blir jag riktigt orolig. För värmerekorden  måste ses som tydliga tecken på oåterkalleliga förändringar i klimatet. Trots detta verkar ju åtgärderna nästan utebli. Visst kommer regeringen med klimatsatsningar, vilket ju är väldigt bra, men det räcker inte på långa vägar. Målet måste vara mycket högre. Parisavtalet borde lett till en rivstart och full fart på absolut högsta växel, men hittills har man knappt lyckats peta i ettan. Avtalet är inte ens ratificerat. 

Sedan kan en alltid diskutera vad lilla Sveriges bidrag gör för skillnad, men vi har råd att ta ledartröjan och på allvar visa vägen och inspirera andra. Låt oss då göra det. 

26,9 grader i mitten av september är visserligen skönt, men det visar också att tiden för att avvakta sedan länge är förbi. Det är dags att växla upp ordentligt. 

---------

http://ift.tt/2cEsVZ0