âDet har alltid handlat om gitarrerâ
Hans trettonde album â The Ripple Effect â har precis lĂ€mnat skivpressarna och nu vĂ€ntar han pĂ„ att fĂ„ Ă„ka ut och spela lĂ„tarna. Efter mer Ă€n 40 Ă„r som musiker har gitarristen Rolf Jardemark allt annat Ă€n tappat sugen. â Nej, det hĂ€r Ă€r grejen för mig, och har varit det Ă€nda sen tonĂ„ren, sĂ€ger han.
TEXT THOMAS DRAKENFORS Â FOTO MAGNUS BERGSTRĂM
I ett komplex som kallas Bunkern, pĂ„ grund av sin massiva betongframtoning och brist pĂ„ fönster, har Rolf Jardemark sitt epicentrum som musiker. Fastigheten ligger mitt i centrala Göteborg, en bit upp i Viktoriagatans branta backe, granne med ett kampsportcenter. Den hĂ„rda kontexten verkar perfekt för ett Heavy metal-band. Men med sitt eteriska och lĂ€tta gitarrsound tycks Rolf Jardemark liksom ha hamnat mitt i fel slags markörer. â Ja, det Ă€r lite lustigt nĂ€r man tĂ€nker pĂ„ det, sĂ€ger han. Han Ă€r ett av de dĂ€r namnen som liksom Ă€r synonymt med svensk jazz pĂ„ gitarr, helt klart i Ă€r det sĂ„ i hemstaden Göteborg i alla fall. Ett av de dĂ€r proffsen som Ă€r hemma i improvisation, men som Ă€ven kan lĂ€sa noter lika lĂ€tt som vi andra tar oss an kvĂ€llstidningarnas brödtext.
KarriĂ€ren som musiker och pedagog Ă€r lĂ„ng. Under Ă„ren har han gett ut ett tiotal album med huvudsakligen egna kompositioner. Det senaste, Ripple Effect, dĂ€r bland andra namnkunniga pianisten Lars Jansson medverkar, har precis blivit klart och skickats ut till landets recensenter. Titeln Ă€r lite filosofisk. â Det handlar om att goda handlingar sprider sig som ringar pĂ„ vattnet. UngefĂ€r som âpay it forwardâ. Jag tĂ€nker mig att det fungerar sĂ„ Ă€ven med musik. Livet som musiker framstĂ„r ofta som lite glamoröst nĂ€r man ser dem pĂ„ scen. I bunkern pĂ„ Viktoriagatan kĂ€nns det lite annorlunda. Ett krypin belamrat med olika instrument och en dator. Ingen utsikt alls. Precis som om kreativiteten föds ur torftighet. â Ja, det lĂ€mnar ju onekligen en del över till fantasin. Svenska jazzmusiker har gott rykte internationellt, och Rolf Jardemark har bland annat haft samarbeten med amerikanske keyboardisten Michael Ruff (Chaka Khan, Lionel Ritchie). â Vi gjorde en turnĂ© i Norden 1987. Det var första gĂ„ngen jag fick vara med i ett sammanhang pĂ„ den proffsiga nivĂ„n. Helt klart en av höjdpunkterna i min karriĂ€r, sĂ€ger han.
En rad andra samarbeten har gjort avtryck, som dem han har haft ihop med musiker som trumpetaren Jan Allan, gitarristen Rune Gustafsson och den egensinnige amerikanske gitarristen John Stowell. Men hur började allt det hĂ€r? För Rolf Jardemarks del kickade musikintresset igĂ„ng pĂ„ 70-talet, hemma i pojkrummet i VĂ€stra Frölunda. Hans kompis hade en gitarr som han fick köpa loss för fem kronor. â Plus att han visade mig nĂ„gra grepp som jag kunde komma igĂ„ng med. Sedan skaffade han en ackordbok, började öva och blev fast med tonerna. Via musiklinjen pĂ„ gymnasiet tog han sig vidare till musikhögskolan i Göteborg dĂ€r han studerade improvisation, och hade klassisk gitarr som biinstrument. Under tiden pĂ„ universitetet började han Ă€ven spela ute pĂ„ klubbar och blev kompis med gitarristen Peter Almqvist, som nĂ„gra Ă„r senare fick internationellt genomslag i duon Guitars Unlimited, tillsammans med Ulf Wakenius. â Jag och Peter jobbade tillsammans i en gitarraffĂ€r, och bĂ„de han och Ulf blev nĂ„got av mentorer för mig. Efter musikhögskolan började ett liv som yrkesmusiker. Förutom spelningar pĂ„ jazzklubbar fick han Ă€ven pĂ„hugg som kompmusiker i olika husband pĂ„ tv, bland annat PĂ„ spĂ„ret och Bingolotto. Sedan 2009 har han Ă€ven medverkat i Göteborgsoperans musikaluppsĂ€ttningar. â MĂ„nga gĂ„nger har jag pĂ„pekat det för mina elever pĂ„ olika skolor att de koncentrerar sig för mycket pĂ„ att spela solo. De övar 95 procent pĂ„ det, men bara fem procent pĂ„ att kompa. Men verkligheten som musiker Ă€r precis tvĂ€rtom.
PĂ„ senare Ă„r har Göteborgs jazzscen vĂ€xt. Förutom att etablerade Nefertiti blivit till tvĂ„ olika scener har jazzklubbarna Unity Jazz och Utopia börjat dra publik. Kul tycker Rolf Jardemark, som ofta Ă€r ute och spelar pĂ„ de olika haken. I höst fyller han 63, vilket inte Ă€r mycket att bekymra sig om för en jazzmusiker â genren Ă€r inte speciellt Ă„ldersfixerad. â Det Ă€r vĂ€l först upp i 80-Ă„rsĂ„ldern det kan bli lite svĂ„rare rent tekniskt, men det kan leda till andra fördelar. SjĂ€lv har jag i alla fall inga planer pĂ„ att lĂ€gga av, jag Ă€lskar fortfarande det hĂ€r.
Fakta: Rolf Jardemark à lder: 62 Är. Yrke: Musiker. Bor: Guldheden i Göteborg. Familj: Fru och tvÄ barn, tvÄ barnbarn. Intressen: Spelar tennis. Lyssnar pÄ: Just nu mycket pÄ gitarrmusik frÄn New York, som Jonathan Kreisberg, Yotam Silberstein. LÀser: Romaner, fakta och biografier. Kör: Kia Ceed, 2015. Aktuell: Med albumet The Ripple Effect.
Rolf Jardemark om ⊠⊠det bĂ€sta med att vara musiker: âDet Ă€r att stĂ„ dĂ€r pĂ„ scen och spela live, med musiker jag gillar och för en bra publik. FĂ„ saker slĂ„r det.â ⊠det sĂ€msta med jobbet: âAtt kulturpolitiken i Sverige huvudsakligen gynnar de stora, fasta institutionerna. Som frilansmusiker gĂ€ller det fĂ„ det att gĂ„ runt av sig sjĂ€lv.â  ⊠att öva: âJag börjar alltid dagarna med att öva nĂ„gon timme för att komma igĂ„ng, sedan medverkar jag i olika sammanhang, som musikaler pĂ„ Göteborgsoperan till exempel. Det mĂ„ste jag öva en del pĂ„. Det blir minst tre fyra timmar om dagen.â ⊠han aldrig har lĂ€ngtat efter ett vanligt kneg: âNĂ€ ⊠det har jag inte. NĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det har jag faktiskt aldrig haft nĂ„got arbete som inte handlat om gitarrer.â
