Så bokmässan hände. Jag och ca 83 000 andra trängdes, försökte navigera oss, stötte mot varandra, pratade, lyssnade och försökte samtidigt plocka alla russinen ur kakan - före alla andra, konkandes på orimligt tunga väskor.  

Kanske behöver jag ha varje årtiondes nya omslag på böckerna...

Bokmässan är uppdelad på ett antal avdelningar med hänsyn till innehåll av arten: mat och dryck tex. förutom Crimetime avdelningen så fanns där även en stor avdelning för barnlitteratur, undervisningsmaterial och diverse underkategorier till alla möjliga olika genres. Att hinna med allt kan man ge upp direkt, det händer någonting hela tiden på alla scener och i alla montrar. 

Några favoriter från mässan var Novellix som på ett lekfullt och inbjudande sätt lockade in kunder i form av en slags modern godisbutik där man kunde välja ut sina favoritkarameller (både bildligt och bokstavligt talat). De hade även en slags Kalle och Chokladfabriken tävling där man i någon av alla böcker kunde hitta en gyllene vinstlott. Lekfullt och roligt. 

Den andra favoriten var Bokförlaget Max Ström som genom boken: Godnattsagor för rebelltjejer hade satt upp en intim monter som påminde om ett flickrum med en stor säng där högläsning ur boken förekom på givna tider. Oftast full med unga flickor. 

Här är några av de förlag som jag tyckte erbjöd bra litteratur och spännande titlar inte sällan med en tvist av mörk humor och blodigt allvar samt en kul vridning av begreppet bok: 

Tukan förlag

Bokförlaget Nona 

Leopard förlag

Nilsson förlag

Rámus

Brombergs

(Sekwa)

Några av mina fynd

Generellt är folk på ganska trevliga och på gott humör (vi är ju ändå i Göteborg, det är en samling folk som har samma intresse för böcker och det är lite julaftonsstämning inne på mässan). Dessvärre leds man runt mer än vad man väljer själv. Vissa förlag har enorma montrar där man kan sitta och läsa och andra är bara pyttesmå bås. Man märkte sista dagen att montrarna började tömmas och att branschfolket var trötta och bakfulla. 

MEN det är också oerhört kul och intensivt. Ibland är det som att vaska guld. Jag är så sprängfylld med nya titlar, kommande titlar, nya författare och även för mig nya favoritförlag. Mässan håller verkligen vad den utlovar av kvantitet. Dock hade jag önskat mig fler förhandssläpp av böcker, fler exklusiva tips, kanske bara lite mer wow-faktor. Det räcker inte alltid bara att visa upp sig, man ska helst ha något att visa upp också.  

Böcker jag tycker man måste läsa efter mässan:

Spännande systrar, spännande tid, spännande miljö. En feelgood av osannolikt sanna mått mätt.

Händelser som fortfarande är aktuella idag, 70 år senare. 

Å jag kan inte låta bli såna här böcker. I juni 1846 beger sig en omtalad ödesmättad karavan genom de amerikanska slätterna mot okänd mark. Ju friare vidderna blir desto mer klaustrofobisk blir färden för sällskapet. Vad var det som egentligen hände? Boken bygger på en sann historia. 

Samma tema här egentligen. En stor grupp människor och babianer dör helt plötsligt och oväntat på samma gång på samma plats. Inget tecken tyder på att någonting egentligen har hänt. 

En intressant diskussion om vad ondska egentligen är. 

Genom ett antal färger berättas Gösta Berlings saga för de allra minsta. Oerhört fragmentariskt och märkligt för ett barn men en mycket rolig idé. 

“Det bor ett monster i den här boken” går ut på att med alla medel försöka få ut monstret ur boken - bara för att inse att det ju är bättre att man vet att monstret är i boken och inte i sovrummet. Interaktiv och rolig.

Här nedan följer några saker som kan vara bra att tänka på till nästa års mässa: 

Det är med något undantag samma mat på alla ställen inne på mässan; bbq-wrap, smörgåsar och sallad. DET FINNS INGET RIKTIGT VATTEN! Vad är grejen med det? Man kan med fördel lämna mässan och gå över i Universeum tvärs över gatan och äta flera olika varma rätter eller annan alternativ lunch och fika. 

Garderoben är nästan full hela tiden. Stor resväska kan man lämna på rummet eller på centralen - att kånka i onödan är .. ja onödigt.

Bra skor - kom igen, this aint no fashionshow. 

 Bra liten börs och en stor och tom ryggsäck. Mobilladdare eller powerbar, bars och dyl. papper, penna önske-boklista, karta, huvudvärkstabletter. Öronproppar är inte heller dumt. Jävlar vad det är drag i vissa montrar. Man märker att mässan är till för att ALLA ska synas och höras mest - du har inte tid till det. 

Antingen gå flera dagar i ett lugnt tempo - eller kom på en av branschdagarna innan allt är utplockat. 

Var hänsynslös i ditt val av titlar/förlag/författare/signeringar/samtal. Din tid är dyrbar, varje sekund försvinner en bra bok.

Hösten är här. Det innebär bland annat att boksäsongen är i full gång. jag kommer att åka ned och bevaka den 33e omgången av bokmässan i Göteborg.

inför mässan har jag gjort en lista på titlar och händelser som är speciella för i år och som markerar startskottet på något nytt och spännande inom bokvärlden. 

jag kommer givetvis inte hinna med allt men min förhoppning är att kunna plocka ut hallonen från tårtan. 

Nytt för i år är ju naturligtvis att CrimeTime som tidigare legat på Gotland nu flyttar in under samma tak som bokmässan. under ett antal dagar ska det pratas, undersökas, diskuteras och göras quiz om deckarförfattare och deras böckers innehåll. Det ska drickas afternoon tea och åkas på utflykter. En och annan skrivarskola ska det också finnas tid till. Ett nära möte med författarna utlovas. Vi får se hur det blir med den saken. För min del ser jag att de riktigt isande, nydanande och intressanta aktiviteterna inte sker bakom stängda dörrar som kräver ett passerkort, utan mitt bland alla besökare, i klart dagsljus. 

Here we go: Samtal som man inte vill missa!

Matt Haig och Jessica Fellowes! eftersom världen är ljus och fin fast med hemska inslag. 

Alan Rusbridger - för att världen är mörk och otäck med ljusa inslag. Vem har missat Trump vs. The truth om New York Times? Det här är en förlängning i samma led. stranger than fiction? sadly not.

Grävande journalister: så skrivs kriminalhistoria Thomas Bodström 28e.

Så gräver du djupare, hur en krimhistoria blir en bok - Joakim Palmqvist

Satir i tidningarna, bildberättande och konsten att läsa bilder 

Om jag har en dålig dag kanske någon dör. konsten att ta ansvar Christian Unge tors 27e

Karin Erlandsson, Eva Frantz - Hur hemskt får det bli? fre 28e

Daniel Galera. Colm Tóibín - Om mansrollen och dess koppling till våld utifrån deras båda nya romaner.

Maggie O’Farrell - Att skriva om döden och hylla livet fre 28e

Sara Stridsberg, Eva Ström - om Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis som handlar om ett dödsögonblick som aldrig upphör. 

Leif GW Persson - Professor Wille Vingmutter, Mästerdetektiv lör 30e.

Ny månad och nya behov. Förutom solen som äntligen börjar ge lite energi och värme behöver vi även lite ny fräsch krim-sporation. Här kommer mina 5 i topp för vuxna och 2 i topp för vuxna och små barn i maj:

1. 

Tredje mordet (TriArt film) av Hirokazu Kore-eda från Japan. Ruggig och spännande pusseldeckare. på Bio nu. 

2.

The alienist. En psykolog som studerar människor med s.k avvikande personlighetsdrag börjar utreda en serie mord på unga manliga prostituerade i 1890-talets New York. Lite skavigt men också väldigt välgjort. 

3. 

See what i have done - Sarah Schmidt. En slags påhittad-sannsaga om historien kring de verkliga mord som skedde 1892 hemma hos familjen Borden. 

4. 

Thrice the brinded cat hath mew’d - Alan Bradley. Ja för att Flavia de Luce är underbar och för att språket är en liten ask praliner och man behöver båda. 

5.

Princesses behaving badly - Linda Rodriguez McRobbie. Oerhört fin bok om totalt galna, hämndlystna och spännande prinsessor genom århundradena.

För barn och vuxna barn har jag tagit ett tydligt Agatha Christie tema denna gång.

1. 

Little people, BIG DREAMS- Agatha Christie av M Isabel Sánchez Vegara. 

2.

Agatha - Granndetektiven av Karla von Bengtson. En animerad långfilm om tioåriga Agatha Christine som löser brott i sitt närområde. 

På sista tiden har jag tyckt att det är mörkt. Inte på ett slags smaskigt deckarvis - utan mörkt. på riktigt. Tröstlöst. Bottenlöst. När jag var liten hade min storebror boken Tao enligt Phu i bokhyllan. En barnbok som teoretiserade filosofi och jag minns att jag tyckte det var lite märkligt - att en barnbok vände sig till vuxna. Sen förstod jag ju att det är barnböckerna som bär på de verkligt tunga existentiella frågorna. Det finns ett citat av Madeleine L’Engle som  jag alltid tänker på: 

Foto: Modernistas Sommarkatalog 2016

Ofta får man ju höra att barnböcker är det svåraste man kan skriva. Det kan ju låta banalt för många människor men faktum är att barnböcker faktiskt i grunden ofta är mycket komplexa. För en som numera till vardags botaniserar i genren måste jag säga att det finns en stor portion ärlighet i barnböcker, en förfining (vissa skulle säga förenkling) av sakers tillstånd, och en stor förtröstan. Barnböcker som skaver, som tycks säga mer än vad orden gör. Som rör vid något vi inte riktigt kan kontrollera med våra vuxna intellekt. 

Ibland kan jag tänka att jag kanske inte förstår alla barnböcker - att de verkar på ett metaplan, som en osynlig ström som löper parallellt med den väldigt bokstavliga och direkta kommunikationen. Som ett skuggspår eller en B-sida som man spelar bakochfram och en ny berättelse veklar ut sig fast den funnits inuti den andra hela tiden.

Så har jag gått runt och varit vilse och mindes så plötsligt hur en vän tipsade mig för länge sedan om en barnbok som sägs, om inte bota, så iaf filosofera över den existentiella ensamheten och meningslösheten - onödigheten som kryper över en ibland. Idag tog jag det tipset to heart. Så den fingerregeln kan man ju ha med sig: When in doubt - do barnbok! 

Jag var ju såklart tvungen att köpa fågeln i mig flyger vart den vill också för den är så ändlöst vacker och svårmodig. 

Det är höst och med det lanserar alla förlagen sina storsäljande favoriter och lovande nykomlingar. De litterära salongerna drar igång sina författarsamtal och bokmässan suger som en magnet Boksverige ned till Göteborg för att under några dagar utbyta tankar, idéer, lösningar och tips på litteraturens framtid. Det är tiden för att bli inspirerad och litterärt (åter-)upplivad. 

Några tendenser som jag ser som varit på modet i flera år men som fått renässans just nu inom crime- fältet är bland annat James Pattersons påfund: Bookshots. Tanken är kort och gott att man på 150 sidor eller mindre ska kunna läsa handlingsdrivna snabbromaner. De kallas kort och gott “Uber för böcker”. 

Det är inte första gången Patterson kommer med udda idéer, redan 2015 kom han ut med en e-bok som endast var giltig i 24 timmar. En klocka tickade ned uppe i ena hörnet av läsplattan och sidorna försvann allteftersom man läste. I en tid när boken tävlar mot all digital media måste jag erkänna att jag finner hans idérikedom uppfräschande. 

En annan trend som verkar hålla i sig i förlagsvärlden är att marknadsföra boksläpp med en trailer, ett specialomslag i en viss limiterad utgåva samt ett festligt officiellt/inofficiellt släpp-firande. Helst ska man som läsare även utlovas en förhandsläsning eller en förhandspresentation för kommande bok - före alla andra. 

Foto: Bookmark förlag inför lansering av Sofi Sarenbrandts Bakom din rygg.

Jag är såklart barnsligt förtjust i det teatrala. Det framstår ibland för mig som två läger: De som är textkonsumenter på digitala arenan och de som närmast vill ha boken att känna och äga som ett smycke eller en dyrgrip. Om man dessutom har en historia att berätta kring sitt införskaffande av boken ja då är det än mer attraktivt. Inte minst för författaren som kan skoja till det och klä ut sig till sin titel eller “hamna i situationer” som anspelar på bokens innehåll. Detta är av naturliga skäl vanligast förekommande i deckargenren som är en ganska tillåtande genre i fråga om lekfull marknadsföring. 

Foto: Camilla Läckberg som Häxa inför lanseringen av Häxan. 

En annan trend är omskrivningar av kända titlar. Detta är Christoffer Carlsson en mästare på. Här nedan ser du några exempel. Som av en händelse råkar de omskrivna titelförlagorna även dom vara deckare. Så kan det gå.

1. Den tunna blå linjen (2017) -  The thin blue line C.M Russell (2005) 

2. Mästare, Väktare, Lögnare, vän (2015) - Tinker, tailor, soldier, spy John Le Carre (2009) 

3. Den fallande detektiven (2014) - Den döende detektiven Leif G.W Persson (2011) 

4. Den osynlige mannen från Salem (2013) - Den vedervärdige mannen från Säffle Sjöwall & Wahlöö (1971)

Serien The Halcyon är väl helt okej men det är det mustiga och Bond-inspirerade introt som tar mig med storm.

En annan serie som däremot är allt och lite till är Feud: Bette and Joan.

Ett spel från Svenska Mordgåtor för 9-13 deltagare. 

Jag hade länge varit nyfiken på att spela ett spel från Svenska mordgåtor men inte haft något tillfälle att spela. I mellandagarna bestämde jag mig för att bjuda in till en redig spelkväll med maffiatema för att liva upp. Den italienska pastan bakades, inbjudningarna skickades ut, cigarrerna snoppades av och sedlarna tvättades.

Spelregler: 

Spelet kretsar kring familjerna Sicciliano och Maffioso. Varje spelare tilldelas en karaktär samt instruktioner för handlingar som de ska utföra under spelets gång. En spelledare driver handlingen framåt och ledtrådar avslöjas allteftersom spelet fortskrider. Ett mord sker och en kommissarie dyker upp och förhör spelarna om vad de sett och hört under kvällen. Kommissarien delger sina ledtrådar varefter spelarna får lämna in sina förslag på vem mördaren är. Kommissarien läser sedan upp lösningen på mordgåtan och anhåller den misstänkte. 

Mordnatten

Spelet är uppbyggt på ett väldigt tillgängligt sätt där man kan välja om man vill gå hela vägen ut med kläder och långa karaktärsbeskrivningar där man närmast spelar rollspel hela kvällen, till att mer utgå från de kortfattade karaktärsdragen och släktbanden och istället fokusera mer på handlingen. Det är en del information att ta in inledningsvis och många släktband att hålla koll på. Släktträdet hjälper där och kan med fördel sättas upp på en strategiskt utvald plats. 

 På grund av sjukdom föll några spelare bort när tillfället väl infann sig vilket gjorde att vi stod utan vissa väsentliga karaktärer. Vi valde då att låta några spelare spela flera roller. (Det var ett lite vågat beslut från vår sida och vi insåg senare att man med lätthet hade kunnat arrangera om spelet för just en sådan incident.) Därför hade vi dessvärre desto svårare att lösa mordgåtan men desto roligare åt varandra. 

Mars är snart förbi, april är snart är här och äntligen kan man börja rikta blicken mot alla evenemang, events, samtal, böcker och serier som poppar upp som små glädjeblommor ur den annars så regniga och mörka perioden. Jag gnuggar händerna i ren förtjusning över allt spännande och försöker desperat försöka schemalägga tid för att hinna med. 

Tv-serier det vore synd att missa: 

House of Cards - maktförhärligande när det är som bäst

How to get away with murder - no kiddin’

Film ni bara inte får missa: 

Wild tales (Relatos salvajes) - Katharsis on crack! 6 historier om hämnd.

Teater ni inte kan missa:

39 stegen på Borås stadsteater

American hotel på Dramaten

Kreutzersonaten på klara soppteater

GLAD PÅSK!

Alla hjärtans dag! Hur ska man förhålla sig till den här dagen egentligen? För alla som inte vill rusa ut och köpa blommor och choklad och skapa onödiga krav och förväntningar kan jag rekommendera två stormande kärlekshistorier att införskaffa och fördjupa sig i istället. 

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Har du funderat på vart du ska åka på semester nästa gång? Varför inte ta en tur kring olika avrättningsplatser och låta hela familjen samlas och begrunda mänskliga värden i en trivsam miljö. Eller? för jag är mycket nyfiken på hur detta ska säljas in hos allmänheten. 

Bild från avrättningsplatsen Galgbacken 1856

Det var svt Gävleborg som i torsdags meddelade att projektet “Gränsland, mellanrum, avgrunder” har fått ett bidrag på runt två miljoner kronor av Postkodslotteriets kulturstiftelse för att kunna arbeta vidare med sitt projekt om avrättningsplatser i Gävleborg. Det är alltså region Gävleborg och Sveriges fängelsemuseum som syftar till att: “röra oss i såväl moraliska som geografiska gränsland”. Projektet vill gärna vara en del av den gränsdragningsdebatt som råder i världen när de talar om avrättningens placering som en del av en samhällelig gränsdragning. Jag oroar mig för att projektet, i sin abstrakta form, självmant vill kliva ned i en hård kartong som enkelt ska kunna skickas till mottagaren. 

Det skaver även lite i mig att projektet på kulturstiftelsens blog benämns som Konst och museiprogram kring mänskliga rättigheter. För mig innebär detta alltså att alla avrättningsplatser kommer att spegla människor som på grund av orättvisor, falska anklagelser, kränkningar i form av klass, kön eller etnicitet har blivit avrättade där. De beskriver på sin blog att de syftar till att: “(…) länka samman dödstraffet och brott mot mänskliga rättigheter till nutid och till ett internationellt perspektiv.” Hur mycket jag än läser blir jag inte på det klara med om de vill ifrågasätta det moraliska i själva dödsstraffspåbudet, själva avrättningen av en människa som rättmätigt straff för ett brott, eller platsen - som en slags samhällets avgränsande soptunna. Jag följer projektet med nyfikenhet. 

Ett händigt litet forensiskt kit att ha med sig med bara det nödvändigaste.  

Utställningen på Museum of London börjar framför en polisbil. I det först rummet får vi noggrant förklarat för oss varför utställningen kommit till; för att synliggöra brott, dess förövare och hur brott har förändrats över tid. Men även för att berätta de anhörigas historia och belysa samhällsproblem. Okej bara där känner man ju lite att polisens inblandning i utställningen har varit väldigt påverkande och ligger över hela utställningen som en gäckande skugga, lite som att ha poliser patrullerande i lolaken för att kolla att allt går rätt till och att man har förstått utställningen på rätt sätt. 

Första rummen handlar om brott fram till slutet av 1800-talet. Här tilldelas man en slags morgontidning där varje rum och varje monter beskrivs via en tidningskolumn i tidningen. Det är roligt och lite klurigt att navigera sig igenom inledningsvis men man kommer snabbt in i det. På väggarna sitter dödsmasker och i montrarna offrens tillhörigheter. Här finner vi berömda mördare som Jack the ripper och Charles Peace. Avdelningen avslutas med ett gäng rep som använts vid hängning. 

I nästa rum har vi den så kallade nutiden som sträcker sig från tidigt 1900-tal fram till runt 1970-tal. Avgränsningen är tydligt förklarad som en slags respekt för offren och anhöriga. Detta innebär att vår tids brottsplatsutredningar inte behandlas över huvudtaget. Tänk bort CSI och Bones. Härefter följer över 40 små “gater” där olika brott förklaras enligt modellen; Vem, vad, hur, varför, var och när, med några tillhörande attiraljer. Förutom uppdelningen mellan årtal så finns det även en uppdelning i brott: giftmord, knivmord, rån, bomber osv. 

sista rummet är en filmsalong där poliser och curatorer uttalar sig om utställningen och polisens roll i samhället idag. 

Även om jag tycker att idén är underbar; att tillgängliggöra brottsutredningar och föremål som tidigare aldrig visats och som använts i syfte att lära upp kommissarier och utredare så känner jag att många viktiga poänger har gått förlorade på vägen.

Hux flux fick jag för mig att jag skulle ta mig till London över en week-end. I storstadspulsen lyckades jag springa på Metropolitan Museum of Crime som visas på Museum of London, besöka British Library och spendera tid i flera bokaffärer mellan konstrundor, barrundor, restauranger och marknader. 

British Library. Innanför dessa dörrar får nog bara fåtalet gå. Här inne finns Gutenbergs bibel och Magna Charta bland mycket annat. Bok-Kuben sträcker sig flera våningar upp i mitten av byggnaden. 

Några litterära fynd

Du följde, du hetsade upp dig, du debatterade, du delade. Men vad hände sen? 

Precis som restan av Sverige följde du alla berömda fall såsom The jinx, making a murderer och serial. Men när det slutade att skrivas om fallen glömde du också bort vad som hände sen. Här är en sammansatt lista att luta sig tillbaka mot i podcast-torkan. 

2015 var ett händelserikt år på deckarfronten. Här nedan tecknar jag en snabb sammanfattning av mina intressantaste höjdpunkter. 

Bästa festival: Crime Time Gotland var som deckarnas Disneyland. Supermysigt, bra organiserat och gulligt i största allmänhet. Vi får väl se om de slipar kniven inför nästa omgång som äger rum i Visby i Augusti.

Bästa tv-serie: River. Denna socialt inkapabla kommissarie som (inte) bearbetar en stor sorg samtidigt som han löser ett mordfall. Finns att se hela säsongen på Netflix.

Bästa dokumentär: Making a murderer. Behöver du bli lite upprörd på rättsväsendet har du här så det räcker och svämmar över. Även denna finns på Netflix.

Bästa miniserie: And then there were none. En BBC one produktion med fantastisk fingertoppskänsla och stort obehag. 

bästa kortnovell: The grownup. Ingen skriver som Flynn, ingen. 

Bästa biofilm: Ex Machina och It follows. Det här är två utmärkta skräckisar eftersom dom inte utger sig för att vara så läskiga som de faktiskt är.

Bästa spel: The Room two. I saknad och sorg efter Device 6 har jag letat land och rike runt och jag tycker att det här spelet dämpar sorgen på ett finstämt sätt. Intelligent och obehagligt. 

Bästa upplevelse: Roomescape. Du och andra som du känner (eller inte) har 60 minuter på er att ta er ut ur ett rum. Knepigt och klurigt men mycket avslöjande och roligt. Här är vi efter att ha stulit juvelerna från banken med 5 minuters marginal. 

Men redan är året förbi och det nya året har börjat! Länge leve 2016! 

DÖDEN PÅ JULBORDET: Hercule Poirots jul

BÄSTA JULFILM: The Nightmare Before Christmas