Det har varit ett tag sedan jag senast publicerade nÄgot pÄ den hÀr bloggen. Jag har mÀrkt att jag brukar ÄtervÀnda hit nÀr jag inte mÄr sÄ bra, eller nÀr det finns mycket att fundera över - detta brukar ocksÄ hÀnga samman med att det finns för mycket ledighet i vardagen.
Kanske borde jag be om ursĂ€kt för att ha varit borta sĂ„ lĂ€nge. Inte för att jag tror att det Ă€r nĂ„gon Ă€r ute som saknar mig, men Ă€ndĂ„. Jag tycker om att tacka ett icke-humana âobjektâ - ett bra exempel kan vara ett hotellrum - nĂ€r de har gjort nĂ„got för mig, och i denna tankegĂ„ng har min tumblr redan gjort otroligt mycket för mig. Jag har skrivit av mig hĂ€r medan jag försökte hitta mig sjĂ€lv nĂ€r jag var mellan sexton och nitton Ă„r gammal. Jag vet inte hur mĂ„nga av de 294 personer som bestĂ€mde sig att följa mig nĂ„gon gĂ„ng fortfarande finns kvar, och hur mĂ„nga av de faktiskt sitter och lĂ€ser det hĂ€r, och hur mĂ„nga av er egentligen förstĂ„r svenska (sorry för det ocksĂ„) men en ursĂ€kt verkar i alla fall vara lĂ€mpligt.
Ăr det inte konstigt hur vissa sprĂ„k kan förmedla olika kĂ€nslor eller fĂ€rga ord pĂ„ sina egna unika sĂ€tt? Ifall jag hade skrivit det hĂ€r pĂ„ engelska, hollĂ€ndska eller nĂ„got annat sprĂ„k, skulle det kĂ€nnas fel pĂ„ nĂ„got sĂ€tt.
Jag undrar vad du hĂ„ller pĂ„ med och varför du ljuger ibland. Jag vill veta vad du verkligen kĂ€nner för mig, men jag vĂ„gar inte frĂ„ga. NĂ„gra exempel. Ett. Du skrev till mig att en av dina jobbkompisar hade kalas för att hon fyllde Ă„r, och ni skulle alla Ă„ka till hennes hem efter det sista passet. Vid festens slut orkade en av dina tjej-jobbkompisar âinte Ă„ka hela vĂ€gen hemâ, sĂ„ hon sov i vĂ„r lĂ€genhet. Inget fel med det. Men dĂ„ upptĂ€ckte jag att det var ingen âhonâ som hade födelsedagsfest, utan en âhanâ. Och han gillar killar som du. Okej. Inget fel med det heller. Men varför sĂ€ger du inte att det Ă€r en kille som fyller Ă„r? Visst oroar jag mig alldeles för mycket om livet och vĂ„rt förhĂ„llande - detta inlĂ€gg Ă€r ett lysande exempel - men nu gör du som att det finns nĂ„got som jag inte fĂ„r ta reda pĂ„, som att du döljer nĂ„got för mig. Varför gör du sĂ„? Var det verkligen tjejen som sov hemma hos oss, eller har det hĂ€nt mer? TvĂ„. UngefĂ€r ett och ett halvt Ă„r sen bad du mig om du fick experimentera med nĂ„gon annan som jag inte kĂ€nde till. Jag bodde utomlands dĂ„, och du sa att du saknade fysisk nĂ€rhet. Du kĂ€nde till nĂ„gon som du hade fikat med en gĂ„ng sommaren innan, och du och han ville utforska att testa vissa grejer. Jag sa nej och du blev arg. Sen var det okej. Men varför sa du att ni bara fikade en gĂ„ng, dĂ„ jag upptĂ€ckte senare att ni var mycket mer Ă€n kompisar? Ni hade trĂ€ffats vid flera tillfĂ€llen, till och med natten innan du och jag trĂ€ffades för den första gĂ„ngen. Du gör att jag kĂ€nner mig mindre Ă€n dig, och naiv och dum för att vara kvar hos dig.
Det perfekta förhÄllandet Àr kravlöst, sa du nÄgon gÄng i vÄras. Jag kÀnner mer för den absoluta motsatsen - i ett förhÄllande Àr det bra att stÀlla krav pÄ varandra, eftersom det skyddar den union som tvÄ personer utgör. Vilken betydelse finns annars kvar, i fall man fÄr bara jaga vad man vill, som ett lejon?
NÀr balansen mellan kÀrlek, tvivel och irritation slÄs sönder vet jag inte vad som Àr rÀtt att göra lÀngre, och vilka kÀnslor och tankar Àr de riktiga.
Ăr det inte lĂ€ttare nĂ€r det tar slut?
Eller Àr du en projektion av problemen som finns inuiti mig?
En film som man inte orkar titta pÄ lÀngre - vad hÀnder nÀr man slÀcker ljuset?
izzy806
discoholicmusic
gummygunk
kianamaiart
jbbartram-illu
jacobvanloon
theartofmadeline
yousharknotpass
