Vassa Eggen

De senaste åren har det blossat upp en debatt om Elon Musk farlighet, detta i samband med att han köpte Twitter (som han sedan lät döpa om till X). Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att läsa in mig och försöka förstå hur kritiken ser ut och hur man kan förhålla sig till den. Walter Isacssons biografi om Musk håller jag på med (763 sidor), men rekommenderar att lyssna på poddar i ämnet för den som vill ha ett snabbspår. Här är mina tankar:

 * Isacsson är av åsikten att utan Musk hade världen inte haft elbilar i den omfattningen vi har idag, inte heller ett utbyggt laddnätverk och storskalig batteriproduktion. Alla bilföretag hade lagt elbils-tanken på is när Musk tog över Tesla.

 * Det samma gäller raket- och rymdfarten, där USA trappat ned investeringarna tills Space X kom in på marknaden.

 * Det jag tycker är intressant är hur beroende det amerikanska försvaret och politiken blivit av Musks innovationer och företagande. Den gröna omställningen i USA är helt beroende av Teslas laddnätverk, försvaret beroende av Space X och all kringteknik (som Starlink, en satellitteknik som utvecklades av SpaceX men nu är navet i militär kommunikation, t ex i Ukraina). Journalisten Ronan Farrow har beskrivit det så här: "Musk har letat affärsmöjligheter där staten, efter år av privatisering, har dragit sig tillbaka."

 * Just den aspekten tycker jag missats: mycket av den innovation som drivits i Musks företag kallas storhetsvansinne när den drivs av ett privat företag, men om staten gjort det samma hade det kallats infrastruktursatsning eller investeringar.

 * Att Musk blivit en entreprenör under 2000-talet ser jag som en bieffekt av privatisering och en försvagad stat, som saknar och varken kan enas om eller finansiera stora tekniska satsningar. Är det bra eller dåligt?

 * Gällande Twitter har Musk målats upp som det stora hotet mot ett fredligt, humanistiskt samhälle. Argumenten har varit att han släpper in Trump på Twitter/X igen, att foliehatten Tucker Carlson får sända tv på Twitter/X, att de skalat ned på personal som arbetar med "Trust and Safety" och många andra anekdotiska exempel.

 * Jag anser tvärtom att Musk är den bästa ägaren Twitter sedan börsnoteringen 2013. För första gången sedan Twitter blev en politisk kraft i USA finns en synlig ägare. Det var inte bra för Twitter att ha en samling investmentbolag som Blackrock och Vanguard som osynliga ägare. De misslyckades att göra Twitter lönsamt, och ledningen var svag. Många av de stora skador som Twitter åsamkat det amerikanska samhället kommer från den period när Twitter hade dessa osynliga, ljusskygga ägare. Listan på tidigare ägare inkluderar även saudiska och ryska ägare med kopplingar till Kreml. Jag kan inte förstå hur detta vore att föredra - media mår allra bäst av att ägas av synliga ägare som tar ansvar.

 * Ja Twitter har fortfarande saudiska delägare (näst störst efter Musk) och investmentbolag, men Musk är den synliga ägaren.

 * Twitter har haft enorma problem med att det publicerats lögner, uppviglingar, uppmanats och begåtts brott, aktiekurser har påverkats... allt detta har varit som allra värst när Twitters ledning varit som svagast - i ständig oro över att inte leverera tillräcklig vinst till kortsiktiga riskkapitalister.

 * Twitter har utnyttjats av bot:ar, inte sällan i samordnade kampanjer från aktivister, börshajar och ryska trollfabriker. Det är ett problem som Twitters tidigare ägare gjort extremt lite åt, och har genomgående underdrivit dess antal. Antalet troll och bot:ar

mörkades inför Musks förvärv, och Musk har använt denna lögn för att pruta ned priset på Twitter.

 * Gamla Twitter hade också en obegriplig position i yttrandefrihetsfrågor där vissa frågor varit tabu, medan annat tillåtet. Användare fick överträda policy länge, speciellt om de var kända eller hade många följare. Många av de som stängts av från Twitter (t ex Trump) kunde ha stängts av långt tidigare om Twitter följt sin egen policy, men godtyckligheten får besluten att se politiska ut och som ingrepp i yttrandefriheten. Allt detta med tidigare ägare. Det kunde inte bli sämre.

 * Sedan Musk tog över har många förbättringar skett. Att man kan se hur mycket spridning ett inlägg har fått är en sådan förbättring. Det nya förslaget att man ska betala för sitt konto är ett annat - det städar bort troll och bot:ar.

 * Den EU-rapport som tröskats i media som "Elon Musks sociala medieplattform X har högst andel desinformation" är förövrigt felaktig (om man läser själva rapporten är slutsatsen den motsatta!) och det är också oklart vilken period som rapporten bygger på: innan eller efter Musk?

 * Twitter/X är inte heller bara lögner och troll. Kriget i Ukraina går att analysera och begripa mycket bättre på Twitter/X än någon annanstans. Försvarsdepartement i hela världen använder (verifierade och trovärdiga) källor på Twitter/X för att följa utvecklingen, (kallas OSINT, Open source intelligence).

 * Twitter/Xs betydelse är också överskattad. Den har - innan Musk - haft ett stort inflytande över det politiska samtalet i USA. Det beror delvis på att Twitter varit väldigt synligt och akademiker och konsulter kunnat analysera Twitter på ett sätt som inte går med Facebook, Instagram och Tiktok. Vem följer vem? Vilka ord är vanliga? Vad trendar? All denna data har överdrivits och tagits som inteckning för Twitters betydelse. (Musk har stängt ned denna möjlighet.) Att Trump inte finns på Twitter/X utan på obskyra Truth Social har inte heller skadat Trumps politiska inflytande, han är lika trolig som amerikansk president utan Twitter/X.

 * Det går att sluta använda Twitter/X, det är inte en infrastruktur – det används inte ens (som Facebook) för att logga in på olika andra tjänster. Att läsa och twittra är helt frivilligt. Det är fullt möjligt att flytta till Mastodon eller Facebooks "Twitterdödare" Threads. Och här är den stora skillnaden: som person har Musk enorm makt över den amerikanska elektrifieringen, bilbranschens utveckling, rymdfart och försvarsteknologi. T ex kan inte den amerikanska staten skjuta upp raketer eller sköta satellit-kommunikation själv, utan är beroende av Musks företag under lång tid framåt. Visst, Twitter/X är underhållande. Men samhället klarar oss utan dem.

 * Till sist: det finns ingen anledning att vara enögt naiv. Att förhålla sig kritisk och granskande till all makt är avgörande, speciellt när makten är så knuten till en enda person. En person med så enorm makt över infrastruktur och försvarsteknologi som Musk har, den måste ständigt bevakas, kunnigt och på djupet. Men att granska makt behöver inte innebära att den ska stoppas.

 * Och som medieägare är han att föredra framför osynliga, grumliga och fega medieägare.

Läs mer om Musk 2023

Lex Fridmans intervju med Walter Isacson om Musk-biografin är utmärkta 2 timmar: https://open.spotify.com/episode/6eR05aWqolHER2xmSnqOJN...

Ronan Farrows reportage om Elon Musk fokuserar på hans roll i försvarsindustrin. Ett tendentiöst men ändå viktigt och välskrivet reportaget: https://www.newyorker.com/.../08/28/elon-musks-shadow-rule

Senast uppdatering 2023-09-13

Svenska medieföretag genomgår just nu en av de största kriserna på många år, med tuffa sparpaket från snart varje mediehus.

Bonnier News och Sveriges Television har inte meddelat några neddragningar, men räkna med att SVT kommer med ett sparpaket - kostnader för teknik, personal och fastigheter ökar även för dem.

Orsakerna till årets många sparpaket är framförallt tre:

1) Annonsintäkterna rasar. Ett exempel är att i augusti hanterades medieinvesteringar på totalt 881,8 miljoner kronor, en nedgång med 22,7 procent jämfört med samma månad i fjol, enligt branschorganisationen Sveriges Mediebyråer. För investeringar i tv-reklam blev det en nedgång på 30,5 procent till 275 miljoner kronor. Om någon nu undrar varför TV4 skär ned så kraftigt. Annonsinvesteringarna går också i allt högre grad fortsatt till Google och Facebook, bort från journalistikburen media (-18% i år enligt den här studien).

2) Förändrad marknad. Framförallt radio och tv-branschen har levt på övertid, men nu slår digitaliseringen med kraft mot deras affärsmodeller som bygger på tablålagda program och dyra sporträttigheter. Tittarna blir färre. Dagspress och SVT har inte samma problem, de har kommit längre med att anpassa sina affärsmodeller och ser ut att just nu klara av att behålla tittare och läsare.

3) Inflation och kostnadsökningar. Det här är ett tveeggat svärd. Kostnaderna för teknik, personal (+7% lönekostnader 2023-2024) och dyra fastigheter ökar enormt just nu, snabbare än intäkterna och public service-bidragen. Dessutom får mediekonsumenterna mindre pengar och väljer bort media när de ska spara pengar (enligt SCB.)

------------------------------------------------------------------------------

TT ska “genomföra ett sparpaket på mellan 15 och 25 miljoner kronor.” (19/10) TT kommer bland annat att säga upp personal och lägga ned sin featurejournalistik.

Gota Media +8 tjänster (6/10: spara 30 miljoner kronor. “Mediehuset riskerar att landa i ett minusresultat i år, orsakat av en dipp i annonsaffären”). Kommer förmodligen blir mer.

Sveriges Television 70-80 tjänster. (4/10: SVT ska spara totalt 400 miljoner t o m 2025. 100 miljoner i omorganisation som inte minskar personal, 100 miljoner ffa på minskat antal tjänster och 200 miljoner “kvarstår att spara”)

Aller Media 50–100 tjänster (13/9: Huvudskäl: ”Vi verkar i en tuff bransch och behöver ständigt se över om vi kan arbeta smartare och effektivare, om vi kan göra på ett annorlunda sätt. Printmarknaden fortsätter att vika och vi tappar stora intäkter varje år, både på lösnummer och prenumeration. Samtidigt är den digitala trafiken volatil och med ett stort beroende av de stora plattformarna. Konjunkturutvecklingen och den höga inflationen innebär att också vi måste anpassa oss. Men det finns inget beslut i dagsläget.”

Sveriges Radio ska spara 250 Mkr/år, vilket berör 100 medarbetare (12/9). Huvudskäl ökade kostnader.

Stampen ska säga upp 100 personer från tidningar i Västsverige. (12/9) "Särskilt annonsavdelningen kommer att påverkas"

TV4 kapar 100 tjänster 25/8 (inkl inklusive anställda, konsulter och vakanser.). 100 av företagets 800 tjänster försvinner. "Vi är i en situation där vi som bolag behöver ställa om för att möta en mer digital framtid. Vi behöver samla TV4 Play på samma sätt som vi historiskt sätt samlat Sverige kring kanalen TV4," säger Mathias Berg, VD "Vi behöver också agera utifrån rådande marknadsförutsättningar som generellt i Sverige och mediabranschen är tuffa, fortsätter han""Handelsbankens tv-kanal EFN läggs ned" (30/5)

EFNs uppdrag och varumärke från och med årsskiftet ska ”integreras med Handelsbankens kanaler”.  Berör tolv konsulter (anställda av Strix) på redaktionen samt chefredaktör.

Viaplay varslar "en stor del av sin personalstyrka, enligt uppgifter till Aftonbladet." (5/7) "För att säkerställa att vi investerar i de områden där vi ser störst potential”, säger Viaplays nya vd.

Bauer Media verkar också säga upp personal (augusti, ej externt kommunicerat) VD har slutat, och många fler väntas lämna, enligt uppgift till mig.

"Expressen drar ner på 20 journalisttjänster." (22/2) Huvudskäl: Han säger att det finns två orsaker till att man beslutat att göra en omorganisation. Dels har man identifierat områden där man behöver satsa mer. – Det gäller viss typ av video, sociala medier, poddar och ett antal andra områden. Då behöver vi ekonomiskt utrymme för det, säger Klas Granström och fortsätter: – Det andra är att vi måste höja vår lönsamhet, vi måste tjäna mer pengar. Därför gör vi besparingar och effektiviseringar över hela organisationen.

Det Kinaägda (och Kinakontrollerade) bolaget Tiktok har varit under lupp under flera år, framförallt i USA. Inför valkampanjen 2020 hotade Trump att förbjuda och stoppa Tiktok i USA. Det var främst ett geopolitiskt tugg, och föll ihop när en federal domstol landade i att Tiktok inte fått tillräckliga möjligheter att anpassa sig till de politiska kraven.

Sedan dess har det varit märkligt tyst. Tills nu, då Forbes reporter Emily Baker-Smith kommit över hemliga dokument från förhandlingen mellan Tiktoks ägare Bytedance och Biden-administrationen, som är en följd av Trumps misslyckade försök att förbjuda Tiktok.

Det som kommer fram i dokumenten är att amerikanska myndigheter skulle så stora befogenheter att övervaka Tiktoks verksamhet. Försvarsdepartementet och Justitiedepartementet är de som ska få följande rättigheter:

* Undersöka Tiktoks lokaler, register, utrustning och servrar i USA med minimal eller ingen förvarning,

* Blockera ändringar av appens amerikanska användarvillkor, modereringspolicy och integritetspolicy,

* Ha veto anställningen av ledande chefer som är involverade i Tiktoks amerikanska dataskydd

* Begära att Tiktok betalar för och underkastar sig olika granskningar, utvärderingar och andra rapporter om säkerheten för Tiktok.

* I vissa fall kräva att Bytedance tillfälligt stoppar Tiktoks funktion i Förenta Staterna.

* En märklighet är att amerikanska departementen ensidigt och när som helst ska kunna ändra kontraktet i framtiden.

Detta skulle ge amerikanska staten mer kontroll och insikt i Tiktok än vad man har i Facebook, Instagram, YouTube and X/Twitter.

Det finns en slags ironi här: den djupa oron över statlig inblick och övervakning av våra sociala medier har i Tiktok-fallet gjort att USA vill göra samma sak med Tiktok som man anklagar Kina för att göra.

Det är förstås en stor skillnad om det är en diktatur (Kina) eller demokrati (USA) som övervakar, men den amerikanska synen på dataskydd och övervakning imponerar inte. Facebook och Google har samarbetat med övervakande myndigheter, läckt och missbrukat sin användardata så många gånger.

Nu återstår att se om hur den amerikanska förhandlingen med Tiktok går - dokumenten i Forbes är inte pinfärska och det är "inga kommentarer" från både departement och Tiktok. Det känns inte riktigt som att det kinesiska handelskriget kommer bli en lika het potatis i presidentvalet nästa år, som det blev 2020.

Återstår också hur den Europas användare påverkas av amerikansk lagstiftning.

En sak understryker de senaste turerna: kriget om vår data (hur överdrivet dess värde än må vara) är långt från över. Integritet, säkerhet och geopolitik används som argument i kriget.

Det har varit en dramatisk vecka för mediebranschen, och då är det alla händelser i ett av Sveriges största kommersiella mediehus TV4 jag tänker på.

* Casten Almqvist slutar som vd. Efter mer än elva år som VD för TV4 slutar Almqvist. Utåt finns ingen osämja och att vara mediechef i elva år är ovanligt, att dessutom överleva ett så strategiskt ägarbyte som det var när Bonnier sålde TV-delarna till Telia är ännu ovanligare.

* Han ersätts av Mathias Berg som har som uppgift att slå ihop TV4 och C More. En strategi som Almqvist motsatte sig, senast för 18 månader sedan då TV4 och C More åter bröts isär. Telia har varit ägare av TV4/Cmore (och finska MTV) sedan 2018 men aldrig lyckades förvalta köpte. Det genomfördes av dåvarande Teliachefen Johan Dennelind, men det var hans efterträdare Allison Kirkby som skulle förädla. Hon var dock motståndare till förvärvet redan innan hon tillträdde sin tjänst: det är svårt för en bock att vara trädgårdsmästare.

* Telia ryktas ha förberett en försäljning 2021, men för att hitta en köpare behövde något göras. Rensa kostnader, låta kvasten gå (100 personer skulle sägas upp 2021), dressa bruden. Almqvist - som något missvisande kallats "Casten med Kvasten" - lyckades uppenbarligen inte övertyga ägarna att hans åtgärder var tillräckliga. Ägaren Telia tycks ha tagit fram nya planer, där C More och TV4 tillsammans ska bli ett starkare paket. Om Almqvist misstrott strategin, eller om Telia trott att Bergh var bättre lämpad att genomföra - det vet jag inte, och kan bara spekulera. Men att vd-bytet kommer nu är knappast en slump.

* Konsensus är nu att Telia vill sälja TV4. TV4 är reklamfinansierat - en finansieringsform som haft det tufft under och efter pandemin. Inflationsekonomin får det inte att se ljusare ut.

* Att Telia ska sälja TV4 är en fråga som blivit ännu mer aktuell med den nya regeringen. Moderaterna var vid förvärvet väldigt kritiska till att staten skulle äga både TV4 (via Telia) och finansiera public service. (Helst vill nog många politiker sälja av innehavet i Telia, men det låter sig inte göras i en handvändning av säkerhetspolitiska skäl.)

* TV4:s ägare Telia är nu också inne i ett stort innehållskrig med Viaplay, vilket tar fokus för Telia. Det är ett klassiskt "innehåll vs distributör"-krig, som Telias ägare knappast gillar. Att sälja TV4 skulle förmodligen vara bra för Telias aktiekurs - eventuellt har Telias aktieägare redan prisat in en stor nedskrivning av TV4-innehavet.

* "Innehåll är svårt" konstaterade Kirkby lakoniskt redan 2018. TV4/C More är en liten lokal aktör. Att stå upp mot en global och mycket välfinansierad transformation där aktörerna heter Netflix, Amazon, Discovery och Warner är ännu svårare.

* Frågan är vem som vill köpa TV4/ C More nu. Bonnier sålde till ett gyllene pris på närmare 10 miljarder kronor, pengar Telia inte kommer få tillbaka. Jan Scherman pekar ut Schibsted som en tänkbar köpare, men jag är tveksam om Schibsted vill ge sig in i TV-branschen på riktigt, allra minst i en osäker inflationsekonomi.

* Mer troligt är att internationellt alternativ. C More har valsat runt bland franska (Canal+), tyska (Prosieben) och norska (Telenor) ägare innan Bonnier köpte dem 2008 (f ö under Jan Schermans ledning). Det är inte otänkbart att någon internationell aktör ser värdet i TV4-porföljen, som har flera starka sporträttigheter, starkt varumärke och en rik portfölj.

* En kandidat tror jag är Warner Media-ägda Discovery.  De har en långsiktig strategi för att lansera Discovery+, och där skulle C Mores fina innehåll förstås göra sig bra. TV4 kan i en sån affär förbli det de varit starkast på: en marksänd, reklamfinansierad tv-kanal.

* Distributörer (Comcast, Verizon, AT&T, Telenor och Telia) har alla bränt sig på att äga TV. Inget telecom-bolag kommer våga ge sig in i sådan affär.

* När? Politiken kommer ha andra frågor att strida för, Telia kommer vilja få rimligt betalt och en köpare har ingen anledning att skynda. Det som kan driva fram en snabb lösning är om två köpare börjar buda - men det finns inte många köpare på marknaden nu. Mitt stalltips är att det kommer ta minst ett halvår.

Jag har skrivit två längre texter om Sverige tidiga tidskriftshistoria.

En Under Strecket som målar en bredare bild från de tidiga stapplande stegen på 1600-talet till sekelskiftet. Den texten om Sverige tidiga tidskriftshistoria finns här.

När Stockholm stad sjösatte den största it-satsningen någonsin för skolan blev den ett magnifikt och omsusat fiasko. Det som skulle sätta Stockholm på kartan och bidra till att göra Sverige till ett it-land i framkant, blev istället utskrattat, hatat och hånat. Satsningen heter Skolplattformen och hade redan vid lansering kostat mer än 1 miljard kronor att utveckla.

Nästa år kommer jag med en bok på Fri Tanke Förlag, där jag berättar om detta megaprojekt där korruption, slöseri och inkompetens fått härja fritt. Det är också en berättelse om föräldrarna och deras rebelluppror – som har sin grund i 90-talets stora it-revolution i Sverige, och deras kamp mot en stel och traditionell syn på it och teknik som dominerar svensk offentlighet idag.

Det är en story som kommer bäras fram av sina karaktärer och nu jobbar jag med att träffa politiker, tjänstemän, utvecklare och lärare som kan berätta mer.  

Tiktok var den sista sponsorn som anslöt till årets fotbolls-EM, så sent som i februari. Totalt är det elva sponsorer, varav fyra är kinesiska (Alipay, Hisense, Vivo, Tiktok) (och två statliga företag i diktaturer - Quatar Airlines och Gazprom).

Alla sponsorer har olika skäl till att sponsra men Tiktoks särskiljer sig från andra sponsorer på en rad punkter.

UEFA förlorade miljardbelopp på att skjuta upp EM ett år, därför behövde de få in ytterligare en sponsor och Tiktok, som inte ens fanns under förra EM har inte varit redo när de riktiga förhandlingarna inleddes för många år sedan. Man har inte haft "the stature and growth" för att citera en Tiktok-chef. Nu fick de chansen och gjorde klart dealen på rekordkorta två månader. "Har aldrig arbetat så hårt" sa Tiktok-chefen.

Tiktok är UEFA:s första tech-sponsor. Och de har under de senaste året gjort flera inbrytningar i tv-branschens heligaste: sporträttigheter. Några tv-rättigheter till EM har inte Tiktok och de kan inte visa matchklipp, men i januari visade man vintersporttävlingen X Games (som ägs av ESPN) men även ett gediget sponsor och content-samarbete med NFL, (bla kring Super Bowl) och Ultimate Fighting Championship (UFC).

Tiktoks format (60 sekunder) fungerar inte för att visa hela matcher, eller ens sammandrag. Där är Youtube och Facebook bättre. Det är heller inte någon bra "sällskaps-app" som Twitter eller Whatsapp, där man kommentera och reagera i realtid. Egentligen passar fotboll och sport rätt dåligt i Tiktoks algoritmstyrda och ostrukturerade flöde. Men Tiktok passar desto bättre för reaktioner och känslor (se bara Tiktok-reaktionerna på Christian Eriksens kollaps) och blir därmed en digital bärare av hela den emotionella sportandan, på ett sätt som få andra sponsorer mäktar med.

För Tiktok handlar det också om att vara kulturellt relevanta och fotbolls-EM samlar enormt många människor samtidigt digitalt - vilket är en stor möjlighet för Tiktok. Stor synkron gemenskap (s k lägereld) skapar stort, gemensamt content, som Tiktok lever på att sprida.

Genom att ordna en plats i sportvärlden kommer de nu locka till sig fotbolls-stjärnor (Tiktok listar alla EM-spelare med Tiktok-konto...) vilket kommer locka till sig fler följare och kanske fler pojkar och fler äldre. Instagram har varit en självklar plats för alla från Jimmy Durmaz till Messi, men räkna med att allt fler kommer använda Tiktok för att hålla kontakt med sina fans (brittiska Raheem Sterling har närmare 300 000 följare, italienska laget Inter 1,3 miljoner)

* Med fler sportstjärnor ökar möjligheterna till kommersiella samarbeten, och Tiktok kan med fördel förmedla dessa stora samarbeten.

* Tiktok får med UEFA-samarbetet och sportsatsningarna en produkt/målgrupp som är attraktiv för alla stora varumärken och kampanjer som tidigare varit begränsade till tv. De kan nu vända sig till Tiktok med sina kampanbudgetar.

Men den stora vinnaren blir nog ändå UEFA som med samarbetet ser till att vara synliga och relevanta i en viktig, tv-frånvänd målgrupp som man annars riskerar att tappa. Genom att fotbollen når fler ökar dess attraktionskraft - och kommersiella värde.

Tiktok skiljer sig därmed från andra kinesiska, ryska och quatariska sponsorer, som enbart använder sponsorsamarbetet för att tvätta sina genomsmutsiga varumärken.

Tiktoks sponsorsamarbete är faktiskt annorlunda: kanske kommer det till och med förbättra upplevelsen för både tv-tittare och fotbollsälskare?

Källor:

https://newsroom.tiktok.com/en-gb/everything-you-need-to-know-to-kick-off-celebrating-uefa-euro-2020-on-tiktok

https://ministryofsport.com.au/tiktok-looks-for-more-live-sports-streaming/

https://ministryofsport.com.au/tiktok-agree-multi-year-global-content-partnership-with-ufc/

https://fcbusiness.co.uk/news/why-tiktok-will-revolutionise-the-sports-industry/

https://www.sportspromedia.com/news/tiktok-live-sports-streaming-rights-x-games-nfl-jenna-mcnaney

https://www.thedrum.com/news/2021/06/07/inside-tiktok-s-fast-tracked-euro-2020-sponsorship-i-ve-never-worked-so-fast-and

https://newseu.cgtn.com/news/2021-02-13/TikTok-becomes-the-fourth-Chinese-company-to-sponsor-soccer-s-Euros-XQQdBxjMuA/index.html

Idag (2020-02-01) kom beskedet att TV4 ska säga upp 100 personer - vilket inte är helt sant då det handlar om TV4, Cmore och finska MTV. Och dessa 100 innefattar konsulter och även vakanser som inte tillsätts. Jag har kommenterat detta på några ställen idag, men sammanfattar här:

Inte helt oväntat trots allt. TV4 är extremt annonsberoende och annonseringen sjönk under 2020. TV4 har gått mot strömmen under många år och behållit annonsörernas gunst trots att tittandet rasat, framförallt i yngre målgrupper. Andra tv-kanaler har haft det betydligt tyngre men TV4 har framstått som undantaget som bekräftar regeln.

Reklamintäkterna sjönk med 6,8% under Q4 och det slog hårt mot resultatet att ha ett dåligt sista kvartal.

TV4 har inga andra intäkter än annonsintäkterna. Cmore har ökat antalet abonnenter med 20,8% vilket följer trenden i år med ökningar för både tv-paket och streamingtjänster. Men ändå behöver man skära, vilket visar hur exponerade Telias tv-del är för annonsmarknaden.

Antalet anställda har ökat de senaste året. Bara mellan 2019 och 2020 ökade antalet anställda med 223 personer (+18%), i ljuset av detta är ju 100 uppsägningar ganska modest.

Beror nedskärningarna på Telia, som för första gången ägde TV4 ett helår? Nja, säger jag. Man verkar inte ha skruvat upp lönsamhetskraven (resultatet är halverat) eller ställt några drakoniska krav på TV4. Nedskärningarna beror på annonsmarknaden - Telia räknade säkert med en årlig minskning men inte ett svandyk.

En intressant sak i Q4-rapporten (som föranledde dagens nyhet) är att Telia skrivit ned värdet på TV4 och C Mores "Film- och programrättigheter" med 4 miljarder kronor (förra året skrevs de ned med 0,5 Mdr). Det är intressant eftersom alla andra contentbolag snarare gör tvärtom: skriver av sina immateriella rättigheter långsammare eftersom en katalog har längre livslängd i den streamade världen. Här har Telia tagit en annan approach. Hade Bonnier övervärderat tillgångarna vid försäljningen?

I veckans avsnitt av Mediepodden går vi igenom hur lyssnandet på svenska poddar har utvecklats under 2020.

Svenska poddar omsätter 241 Mkr i år, det är en ökning från 190 Mkr förra året. (En jämförelse är bio som omsatte 183 Mkr och radioannonser som omsatte 1,1 Mdr 2018 enligt siffror från IRM.)

Lyssnandet på poddar har Coronaåret 2020 ökat med 24%, vilket också är en förklaring till omsättningsökningen. Kostnaden för att annonsera i en podd ligger på samma nivå som för 2019: 31 öre för 1000 lyssnare.

Hittills har efterfrågan på stora poddar varit större än utbudet, vilket bibehållit en prisnivå. Jag tror lyssnandet kommer fortsätta öka men intäkten per lyssnare sjunka något under nästa år.

Många poddbolag går back (som Acast, som 2019 omsatte 358 Mkr med en förlust på -139 Mkr) och flera nya större, välfinansierade aktörer på marknaden (Podspace, Podplay) visar att en konsolidering är på väg.

Sveriges Radio fortfarande marknadsledande med nästan hälften av alla podd-lyssnare i Sverige. De har satsat på 11 nya dokumentär-poddar i år (P3 ID, P3 Nyheter Dokumentär, Besluten som format Sverige, Det perfekta Kina och Familjehemligheten). Generellt  är dokumentär-genren fortsatt stark med både starka poddar och mycket hög kvalitet, t ex Spotifys satsningar Sekter och Diktatorer eller PodMe:s nya serie Slutna sällskap.

Vi tittar på de som ökat mest (t ex Vi Bilägare och Studio DN) och minskat mest (flera P3-produktioner).

Vi analyserar sport-kategorin, där den största har tre gånger så många lyssnare som tvåan.

Vi glädjer oss åt att nya poddstjärnor föds (som pangsuccén Ursäkta) medan det verkar svårare för andra att hålla i framgången (Värvet och Framgångspodden tappar).

... och så om poddarna som fortsätter år efter år, trots att nästan ingen lyssnar på dem (t ex Bettina och Alma och Kulturkommissionen).

Det har hänt mycket sedan förra valet, då Breitbart och Facebook var dominerande i att flytta den amerikanska idédebatten. Credot blev "Nothing is true and everything is possible" för att citera författaren Peter Pomerantsev.

Vad har hänt sedan dess? Breitbart har krympt ihop till oigenkännlighet, Facebook styrt om algoritmerna och gjort det svårare för politiska annonsörer.

Det har knappast gjort den amerikanska debatten mer intresserad av "what is true and what is possible", eller att få debattörer att bemöta motståndarens bästa argument.

Det amerikanska medielandskapet har nog aldrig varit mer polariserat än idag. I studie efter studie syns hur de som röstar republikanskt respektive demokratiskt glider ifrån varandra. I en undersökning trodde demokratväljare att 44 procent av republikanerna tjänade mer än en kvarts miljon dollar om året - rätt svar är två procent. Och i samma undersökning svarade republikanväljare att de trodde att 38 procent av alla demokrater var homosexuella - rätt svar är sex procent. 

Fördomarna flödar med andra ord och en samma undersökning konstaterar att ju mer medier undersökningsgruppen konsumerar, desto mer fördomsfull blir den. Information, kunskap och perspektiv tycks inte bita på polariseringen, utan tvärtom förstärka den.

Ett tydligt sådant exempel är den amerikanska konspirationsteorin QAnon, som under sommaren blivit mainstream. För en vettig, källkritisk människa ter sig QAnon vansinnigt. I korthet går teorin ut på att den amerikanska statsapparaten sedan länge i hemlighet styrs av en liberal elit. Denna sammansvärjning driver en pedofilring som kidnappar och våldför sig på barn i underjordiska tunnlar och dricker deras blod - covid-pandemin är också en bluff, skapad för att underlätta för övergrepp. De provtält som sätts upp i USA är egentligen räddningsläger för barn som räddats från underjorden. Enligt QAnon-teoretikerna.QAnon har på några månader gått från randfenomen till mainstream. Sedan i våras har antalet som är med i QAnon-grupper på Facebook mer än femdubblats.

Teorin bygger också på att media och teknikföretag är del av komplotten och att det också förklarar varför det inte går att hitta bekräftande information om övergreppen och pedofilerna i media, Youtube eller ens på Google. Därför måste QAnon-rörelsen leta information i ryska sökmotorn Yandex, i obskyra Facebookgrupper eller läsa vidare på anonyma bloggar och forum. Varje ifrågasättande av QAnon är ett bevis på att media sjunger med i komplotten. 

Den som efterfrågar källor uppmanas “leta själv och leta djupt”. Fakta om coronaviruset dödshärjningar och arbetslösheten i dess fotspår avspisas om fejk. QAnons anhängare lever helt enkelt inte i samma värld som många andra. 

Eller som en amerikansk professor i desinformation på nätet uttrycker det: “Du kan inte ha en fungerande demokrati om människor inte ens bor i samma solsystem.”QAnon sprids inte heller som tidigare polariserande teorier i klassiska medier, som Fox eller Breitbart - även om de båda har sett den kommersiella potentialen i att var QAnon-påhejare. Den starka kraften i QAnons rörelse kommer från smågrupper på Facebook, forum som 8chan och nätverk av youtubekanaler och poddar. Det är en gräsrotsrörelse.

Vilken inverkan som QAnon kommer få på det amerikanska valet är fortfarande oklart. Konspirationsteorin tycks mer fungera som en ersättare för religionen, en allförklarande idé där allting ryms och får sin förklaring. Mycket tyder också på att QAnon-rörelsen fick sitt uppsving när USA gick in i lockdown och många amerikaner fick mer tid att trilla ner i kaninhål på internet. Helt plötsligt upptäckte grupper alla konspirationsteorier som flödar ovärderade på internet i en postmodern tsunami. Inget är sant, allt är möjligt.

Flera medier som lilla tv-kanalen OANN har gjort sig en plats med sina QAnon-artiklar, men även Fox News har förstått att QAnon-anstruket innehåll drar publik och därmed intäkter. 

Men det traditionella medielandskapet har förändrats radikalt sedan 2016 där sanningarna inte längre gäller. Fox är fortfarande viktig men på Facebook gäller andra metoder. Det är talande att Brad Parscale som var Trumps digitala guru förra valet i sommar fick sparken. Hans kunskap och taktik för att vinna val i sociala medier gäller inte längre. 

Men polariseringen är fortsatt den viktigaste kraften i amerikansk politik. Den som skapar mest polarisering har också bäst potential att flytta den amerikanska idédebatten. Behövs då traditionella mediekanaler, nyhetssajter och Facebook-annonser?

De svenska influencer-nätverken har länge varit blödande bolag med stora förhoppningar. Jag har följt dem sedan 2015 och även om branschen växer enormt så har de varit olönsamma. Värst var 2016-2017 då de tio största bolagen gjorde en sammantagen förlust på 17 Mkr, trots omsättningar ökade med 23% och passerade halvmiljard-gränsen.

Boksluten för 2019 vittnar om en återhämtning: förra året var den samlade förlusten 10 Mkr, och omsättningen för de 10 största bolagen (se nedan) var 658 Mkr.

Några kommentarer:

Influencer marketing-branschen växer (enligt IRM) snabbare än dessa bolag, vilket betyder att allt mer pengar läggs på influencersamarbeten utanför nätverken.

Snabbast växer Tourn (+63%) och Relatable (+50%) medan Loppi (-20%) och Beatly (-2%) minskar.

De två sistnämnda är orienterade på mindre influencers och microinfluencers, vilket antyder att företag gör samarbeten utanför nätverken, eller inte alls. Min uppfattning är att samarbeten med små influencers inte minskat, men att allt fler bolag knyter till sig namn själva och bygger upp ett nätverk som är starkt i den egna målgruppen.

Flera av bolagen har diversiferat och producerar innehåll (Splay, Relatable) vilket räknas in i bolagens bokslut. Det borde betyda att pengar flyttar från content marketing-bolagen. Det i sin tur betyder att influencer marketing-bolagen borde vara attraktiva uppköpskandidater.

Finns det plats för alla dessa bolag (jag har närmare 19 bolag i min databas)? Nej, och det vittnar de dåliga resultaten om. De har inte egna nischer, utan slåss i stort om samma influencers och annonsörer. Det borde öppna för konsolidering. Men får den som köper ett influencer-nätverk? Influencers kan byta nätverk redan idag, och några äldre rättigheter med värde (som i film, tv eller bokbranschen) finns inte. Om marknaden konsolideras kommer det sannolikt handla om utländska nätverk som vill köpa in sig på den nordiska marknaden.

Intäkterna går mot att stora influencers i allt högre grad startar egna konsument-varumärken, som Bianca Ingrossos Caia, Therése Lindgrens Indy Beauty, Isabella Löwengrips olika märken och Margeaux Dietx X by Margeaux, men även tv-produktioner som Joakim Lundell gjort med framgång.

Är marknaden mogen eller spirande? Influencer marketing är fortsatt i tillväxt, och även om dessa tio växer mer än förra året (29% 2019 mot 23% året 2018) så växer marknaden ännu snabbare utanför nätverken.

Sveriges 10 största influencer-nätverk (2019)

United Screens 

Relatable

Splay

Tourn

Cure Media

Life of Svea

Cube

Beatly

United influencers

* Tik Tok är en av världens största och snabbast växande appar. Den ägs av ett kinesiskt bolag Bytedance. Den amerikanska administrationen har hotat med att slänga ut Tiktok ur USA om de inte byter ägare före 15 september. Administrationen oroar sig för att Tiktok kan missbruka de enorma mängder data som skapas i Tiktok.

* Microsoft har sagt sig vara intresserade att köpa men det är ju aldrig bra att ha bara en (1) budgivare så Tiktok förmådde Oracle att ge sig in i matchen. Det var också Oracle som "vann" budgivningen om amerikanska delen av Tiktok.

* Tiktok är inte ett socialt nätverk. Det finns ingen hierarki eller struktur som påverkar upplevelsen. Tiktok är användargenererat, men det är algoritmen som påverkar vad som visas för användaren. Kändisskap, sociala kopplingar och vänskaper är mindre viktigt.

* Tiktok består av tre värdefulla saker. 1) 800 miljoner användare 2) en av världens mest dyra och komplexa behov av streamad video som är mumma för vilken molntjänst som helst 3) algoritmen

* Vad köper Oracle? Ja, inte algoritmen. Bytedance skapar ett amerikanskt bolag där Oracle är minoritetsägare och hanterar kunddatan, men algoritmen fortsätter Bytedance äga. Oracle "köper karossen men inte motorn" för att citera Ben Thompson på techsajten Straterchy. Oracle köper framförallt rätten att få streama och lagra Tiktoks enorma mängder data (som idag Google sägs hantera i USA).

* Risken är stor att dealen inte går igenom. Kina vill inte släppa kontrollen (ffa inte över affären och algoritmen) och USA vill inte ha att ett kinesiskt företag samlar så mycket data. Oracle-lösningen är en mellanväg. Mycket tyder på att detta första förslag stoppas av Trump men att det följs av en 2.0-deal där en tredje amerikansk aktör (kinaskeptiska Walmart har visat intresse...) går in och tar mer ägande. Men algoritmen kommer Kina aldrig släppa kontrollen över.

* Om USA inte kommer överens med Kina och förbjuder tjänsten så är det ett hårt slag mot Tiktok, men samtidigt har Tiktok blivit en urstark kulturell kraft, att bli utestängd från den skulle avskärma USA från den globala världen. 

* Svenska och europeiska användare omfattas inte av affären - inga data flyttar till Europa. 

Svenska tidskrifter är till stor del prenumererade, men lösnummerförsäljningen är fortfarande en viktig del i tidskriftens kretslopp. Dels som intäktskälla för framförallt veckotidningar och bokasin, och dels som marknadsföringsfönster för produkten. Utan tidskriftshyllor i ICA och på Pressbyrån skulle färre människor känna till och påminnas om tidskrifter och tidskrifternas varumärken.

Därför blev jag nyfiken på hur pandemin har påverkat lösnummermarknaden - och jag hörde av mig till dens största distributören Tidsam. Deras marknadschef Jonas Mattsson berättar följande:

* mellan augusti 2019-januari 2020 hade de inget försäljningstapp jämfört med samma period året innan. "Det var väldigt många år sedan vi inte tappade försäljning."

* flygplatser står för 2% av Tidsams omsättning. Där tappade de 80% av försäljningen.

* försäljningen i reselägen har backat -50% och i t ex pressbyrån, bensinstationer och servicebutiker - 30%

* försäljningen i livsmedelsbutiker har ökat med "stora ökningstal" Dagligvaruhandeln står för över 80% av Tidsams lösnummer försäljning av svenska tidskrifter.

* totalt tappar lösnummerförsäljningen -10% mellan mars-juni

* det som ökat allra mest är krysstidningar, följt av barntidningar och heminredning

* de segment som backar är de som säljer mest i servicehandeln (internationella tidskrifter, musik, mode och livsstil) och de segment som riktar sig mot en äldre målgrupp.

Lösnummerförsäljningen har drabbats, men inte lika illa som jag befarade. Annonsintäkterna backar förstås, men det gjorde de även innan corona - tidskrifterna tillhör de största förlorarna på annonsmigrationen till nya, digitala och datadrivna annonsformat.För tidskrifterna handlar det nu om att fortsätta leta nya prenumeranter. Eventmarknaden är stendöd, annonsmarknaden likaså - och lösnummermarknaden är inte mycket att luta sig mot. 

Det har ryktats i olika omgångar att Vogue ska komma till Sverige, men det har alltid handlat om falska rykten byggda på drömmen om att Sverige är nästan lika hett som New York. På den tiden (00-talet) saknades ett modemagasin av internationell klass men det såg ut som en spännande om än ouppnåelig idé. 

Efter att tidskrifterna började tappa både inflytande och intäkter i slutet av 00-talet så har det känts allt mer förlegad. Dessutom har vi två starka dammodemagasin som plockar upp de modeannonsörer som fortfarande kastar smulor efter tryckta medier: Damernas Värld och Style By.

Därför känns det överraskande och otidsenligt att Damernas Världs tidigare chefredaktör Martina Bonnier får ett AWOK (se nedan!) och teamar upp med Condé Nast för att lansera en engelskspråkig Vogue Scandinavia nästa år.

Pengarna kommer från investerare (rimligen en del egna pengar, lika rimligt en slatt från styrelseordförande Viveca Sten (författaren) och resten från sådana som ännu inte vill skrymta) och satsningen lär inte bli gratis. Vogue är ett varumärke med en extremt krävande brand book (som styrs av legendaren Anna Wintour) och Vogue är förmodligen en av de dyraste medievarumärkena att licensiera. Kostnaden för att driva tidskriften ett år med liten redaktion, stora omkostnader och grandiosa ambitioner lär hamna mellan 7-10 Mkr. Utan stora omkostnader och grandiosa ambitioner får man inte licensiera Vogue.

Finns det 10 Mkr att hämta hem i annonsintäkter från modevarumärkena? (Läsarintäkterna kommer bli marginella för Vogue Scandinavia.) Under sina glansdagar (2009) drog Damernas Värld in strax över 56 Mkr i annonsintäkter - sedan dess har annonsmarknaden för tidskrifter sjunkit med 43%. Det skulle motsvara att Damernas Värld idag har annonsintäkter på 33 Mkr per år och 14 utgåvor. Det innebär att varje DV-utgåva har annonsintäkter på 2,4 Mkr.

Lägg till detta digitala annonsintäkter. I USA är de digitala intäkterna i snitt 34%. Är de lika höga i Sverige? Väldigt lite pekar på det (dessutom backade de digitala intäkterna för svenska tidskrifterna redan innan pandemin). För svenska dagstidningar är ca 20% av annonsintäkterna digitala. De högprofilerade, svenska tidskrifternas reklamintäkter ligger enligt mina uppgifter strax lägre än det, Det skulle innebära att Damernas Världs digitala reklamintäkt ett bra, coronafritt år motsvarar 10 Mkr.

Marknaden är något större än Damernas Värld men inte mycket. Det är exakt deras annonsörer och deras 45 Mkr som Vogue Scandinavia ska äta upp 10 miljoner av. (Och det finns även en rejäl chunk danska och några småsmulor norska och finska annonspengar att tröstäta sig på också...)  

Det är med andra ord ett högriskprojekt där det mesta måste gå rätt för att lyckas. Men den stora risken är kanske heller i händerna på Vogue och Martina Bonnier, utan i makroförändringarna:

Annonsintäkterna för modetidskrifter har rasat för att annonsörerna hellre lägger sina pengar på influencer marketing och sociala medier. I denna personfixerade värld har modetidskrifterna mycket lite att erbjuda. Några - däribland Vogue med Style.com och Vogueworld - har satsat på egen e-handel eller affiliates (där de får betalt för konvertering som sker på deras länkar till t ex Amazon), men det kräver ett helt annat kapital att kliva in och konkurrera på en överhettad och proppmättad e-handelsmarknad för modevarumärken.

Den andra makroförändringen är förstås pandemin som utöver en kraschad annonsmarknad i alla industrier har inneburit en enda sak: en digitalisering på steroider. Det innebär att modebranschens transformation från fysiskt till digitalt accelererar. Det som tidigare tog fem år tar nu fem månader. För Vogue innebär det att de fysiska annonsintäkterna svälts ut, influencer marketing blir ännu viktigare, e-handelsutvecklingen fortsätta stärka direktrelationen mellan kund och företag... ja, my gracious... tidskriften svettade ju redan med att hitta en relevant uppgift i den digitala världen.

Det är mycket möjligt att det som verkligen behövs är en konsolidering där den skandinaviska marknaden nu blir enhetlig. Sex, sju olika nordiska småpåvar som jagar åldrande modelejon och annonsörer är kanske precis så ineffektivt som det låter. En Vogue - modebranschens starkaste varumärke, starkare än de flesta av sina annonsörers... - kan vara just den spelförändring som behövs.

Men då behöver Martina Bonnier krossa Damernas Värld, Style By och Costume (konkurrenterna i Norge och Danmark). Alla dessa fyra är Bonnierägda... Lyckas hon kommer familjens julmiddagar knappast bli några kramkalas.

Mer läsning:

Om satsningen: https://www.di.se/nyheter/modedrottningen-startar-ny-vogue-i-skandinavien/ och en rewrite här: https://www.svt.se/kultur/martina-bonnier-startar-skandinavisk-vogue 

Om Vogue och Condé Nasts ekonomiska utveckling: https://wwd.com/business-news/media/magazines-ad-revenue-continues-decline-despite-some-audience-growth-1203224173/

Om Vogue e-handel och andra satsningar: https://digiday.com/media/vogue-melds-editorial-e-commerce-launch-new-sub-brand-vogueworld/

Den 1 juni 1980 startade Ted Turner en medierevolution. Han var mannen bakom Cable News Network (CNN) och det var också han som efter en blåsorkesterversion av nationalsången välkomnade de första tittarna den där junidagen för 40 år sedan. Medierevolutionen förändrade medielandskapet för alltid och för att förstå exakt hur omdanande CNN var behöver man förstå hur det amerikanska tv-landskapet såg ut fram till Ted Turner satsade alla tillgångar på sin nya nyhetskanal.

När radion slog igenom i USA på 1920-talet dominerades det snabbt av två stora, nationella radionätverk: CBS och NBC. Speciellt de sistnämnda blev så dominerande att den amerikanska regeringen gick in och tvingade dem i två. Så startades ABC och dessa tre (NBC, ABC och CBS) kom att bli helt dominerande på den nya tv-marknaden som tog fart under efterkrigstiden. I amerikansk mediehistoria kallas de "the big three" och deras dominans tycktes ohotad - de hade bättre teknik, fler program och flest tittare, och därmed högst annonsintäkter.

Många försök gjordes för att bryta deras hegemoni, men utan framgång. Ted Turner var son till en reklammagnat, som hatade sin sons studieval klassiska studier men tog livet av sig i slutet av 1960-talet och lämnade efter sig en reklambyrå med vilken Ted Turner fick pengar nog att köpa först radiostationer och sedan små tv-stationer. Obetydligt små i jämförelse med de stora men tillräckligt stora för att han skulle lära sig att bli medieägare och förstå tv.

Ted Turner såg hur de andra tv-nätverken delade upp tv-dygnet två pajbitar: i morgon och kväll. För en amerikansk mediekonsument tycktes inget hända däremellan. CNN delade istället upp dygnet i 48 pajbitar. Varje halvtimme var ny och nyheter pumpade ut från CNN:s redaktioner i New York, huvudkontoret i Atlanta och andra platser i USA.

Målet var att skapa en nyhetspuls som världen ännu inte sett - och skapa ett behov hos mediekonsumenterna och en oro över att missa en nyhet. Hos CNN fanns alltid nyheter, alltid breaking news, alltid ett högt tonläge. Och CNN hade ett globalt perspektiv. Nyheter omvärlden var osynliga i de andra tv-nätverken. "Om det inte finns amerikanska soldater där, finns inte amerikanska tv där" konstaterade CNN-ankaret Christine Amanpour. Där "the big three" kallade nyheter från andra länder för "foreign" kallade CNN dem för "international". CNN ville vara en del av världen. Eller för att citera mediefilosofen Marshall McLuhan: the global village.

CNN var också betal-tv och när man lanserade lyckades CNN locka 1,7 miljoner abonnenter och drog de första ynkliga 7 miljoner dollar. Det tog fem år med förluster innan Ted Turner fick rätt - men då blev det med besked. Tittarna, intäkterna och vinsterna öste in under 1980-talets mitt och har stannat kvar sedan dess.

CNN var på plats när rymdfärjan Challenger skulle avfyras 1986, ingen annan tv-kanal tyckte det var tillräckligt intressant, och blev också därmed den enda tv-kanalen med bilder på när rymdfärjan efter 73 sekunder i luften exploderade. Men även vid internationella 80-tals händelser som massakern på Himmelska fridens torg och Berlinmurens fall var CNN en central del av att bevaka och göra journalistik kring dessa historiska händelser.

Men det var under Kuwaitkriget i Persiska viken 1991 som fick CNN att gå om the big three i räckvidd. CNN var de enda som var på plats inne i Irak och som först kunde rapportera om den amerikanska invasionen och bomberna mot Bagdad. Därmed var CNN:s position som maktspelare självklar och tv-branschen har sedan dess varit tvungna att förhålla sig till CNN. (CNN var också först med att rapportera om 11 september-attentatet.)

CNN-revolutionen innebar att nyheter visade sig ha ett stort värde för amerikanska mediekonsumenter, men även att betal-tv (via satellit och kabel) kunde skapa tillräckligt stora nischer för att vara kommersiellt intressanta. Att CNN lyckades var utan tvekan en stor inspiration för Fox som startade i mitten av 80-talet, men även Fox News som startade 1996. Nisch och nyheter. De flesta nyhetssatsningar sedan dess är varianter på det som CNN gjorde - från Slate och satellitradiostationen Sirius till Politico och Joe Rogan. Det enda sättet att bli stor och inflytelserik är genom att nischa sig och inte betrakta världen som "foreign" utan "international".

Kritiken mot CNN kommer inte bara från politiker som inte gillar granskningen och bevakningen. Den kommer även från de som tycker att CNN har kommodifierat nyheter och gjort dem till underhållning. Det är inte världen som blivit farligare, hetsigare, våldsammare eller mer konfliktfull - det är bara så effekten ser ut när man försöker fylla 48 pajbitar med nyheter. Då måste man leta, vrida och vinkla - ibland hårt. CNN:s behandling av Kuwaitkriget fick också kritik, där många tyckte att de var okritiska och många gånger blev lurade av den amerikanska militärens propaganda, bland annat kring dödstal och de s k "smarta bomberna" som användes.

Därmed blev CNN också medskyldiga till det som franske filosofen Jean Baudrillard menade i tre essäer under 1990-talet: Kuwaitkriget var inte ett krig, det var ett skådespel och en "simulacra" (i Baudrillards värld är en kopia som saknar original.)  Mediet som skådeplats och medskapare till maskerader, kulisser och en Matrix-liknande verklighet.

Så visst handlar CNN:s revolution om nyheterna, världen och tempot. (Och om alla fantastiska tv-ankare, från Christine Amanpour till Richard Quest...) Men revolutionen handlar lika mycket om att CNN var med att forma ett nytt medielandskap där det inte är världshändelserna som speglas i medierna, utan tvärtom: världen, politik och beslut blir en spegling av medierna urval, tempo och ideologi.

Rymdfärjan Challenger skulle ha kraschat, Berlinmuren fallit och Bagdad bombats. Men utan CNN hade vi med all säkerhet betraktat dessa händelser på ett helt annorlunda sätt.

Referenser

Auletta, Ken, The Highwaymen (1988)

Auletta, Ken, Media Man: Ted Turner's Improbable Empire (2005)

BBC The Mediashow “Christiane Amanpour and a brief history of CNN” https://www.bbc.co.uk/programmes/m000jf7v

Första timmen CNN-sändning: https://www.youtube.com/watch?v=rWhgKuKvvPE

Fråga Charles Coughlin, född 1891, son till en sjöman och en sömmerska. Han blev katolsk präst i Michigan i mitten av 1920-talet och började 1926 använda radion för att sprida sina predikningar och tal på kanalen WJR, bland för att försvara sig och gå till motattack mot antikatolikerna i Ku Klux Klan som bränt kors på utanför hans kyrka. Hans tal eldade upp de irländska lyssnarna och snart blev Coughlin en älskad röst i lokalradion och när radiostationen blev uppköpt strax före börskraschen följde Coughlin med till de nya ägarna och snart även till nationella radiokanalen CBS.

Men budskapet förändrades efter kraschen. Nu var inte längre fienden Ku Klux Klan utan bankerna och judarna, som Coughlin ansåg vara synonymt med bankerna. Lyssnarna växte i antal men Coughlins åsikter - hatisk mot både kommunister och kapitalister - och hatiska tonläge oroade ägarna till CBS som begärde att få läsa Coughlins manus i förhand.

Det vägrade han. Coughlin fick sparken. Men med hjälp av en rik anti-semit startade han en ny, egen radiokanal som snart hade uppemot 30 miljoner lyssnare varje vecka (vilket motsvarade var fjärde amerikan) och - för att kunna ta hand om all inkommande post - ett eget postkontor.

Samtidigt med jude- och kommunisthatet fanns en stark nationalistisk ådra hos Coughlin. Han stödde president Roosevelts åtgärdspaket New Deal som skulle rädda upp USA efter kraschen och efterfrågade nationaliseringar och förstatliganden. Nationalism, judehat och antikommunism klingade väl med de växande europeiska idéerna i USA: nazism och fascism. Coughlin blev allt mer uttalat antidemokrat, hyllade gärna Hitler och Mussolini och i slutet av 1930-talet stöttades han ekonomiskt av Hitlertyskland. När kriget väl bröt ut tvingades han bort från etern av specialskrivna lagar och han gick tillbaka till ett liv som präst.

Under depressionstiden efter Wall Street-kraschen 1929 domineras det nya medielandskapet av radio och inte sällan av figurer som Couglin: arga, hatiska, polariserande, ständigt i attack. Inte sällan predikanter som med tiden byter ut religion mot ideologi. Ol’ man Henderson, Jerry Buckley och Fighting Bob Schuler som var så kontroversiell att politiker fruktade honom, kriminella undvek honom, tidningarna beklagade sig över honom och många präster kritiserade honom - enligt samtida röster.

Det som gör den här tiden i mediehistorien så intressant är den sammanfaller med framväxten av ett helt nytt medium: radion. Det är under 1920-talet som radiotekniken blir billigare och nätverken utbyggda. Men när börserna kraschar och drar hela västvärlden med sig i fallet den där ödesdigra oktoberdagen 1929 är inte radion som massmedium ens tio år gammalt. 1921 såldes det 75 000 radioapparater i USA, 1930 såldes det 13,5 miljoner.

Depressionen slog hårt mot de gamla traditionella massmedierna dagstidningen och tidskriften. Mellan 1929 and 1933 sjönk annonsintäkterna med 60% och återhämtade sig inte förrän efter andra världskriget. Men det var framförallt en kris för dagspressen, som 1929 omsatte 75% av alla annonsintäkter medan radio bara hade en treprocentig marknadsandel. När annonsörerna försvann slog det alltså hårdast mot dagstidningarna, till exempel försökte den tidens stora tidningslord William Randolph Hearst rädda sitt skinn men förlorade kontrollen över sitt stora imperium (för övrigt en nyckelscen i filmen Citizen Kane).

Några av vinnarna bland de tryckta medierna var tidskrifter som Time eller Reader's Digest som samlade ihop de viktigaste artiklarna från andra källor. Men tidningarna, som ofta var politiserade, argumenterande och inriktade på frågor kring hur landet skulle styras, tappade attraktionskraft hos både annonsörer och läsare.

Det var istället underhållningen som blev innehållet par preference under Den stora depressionen. Trots alla hatpredikanter och arga radioröster så var det komedierna, musikshowerna, det lättsamma och mysiga (som president Roosevelts brassnack, Fireside chats) som tog över radiomediet och hjälpte till att skingra tankarna och bitterheten bland amerikanerna. Inte förrän Andra världskrigets utbrott blev nyheter en viktig del av radiomediet.

Den stora depressionen kom hastigt och slog både mot människornas förmåga att betala för nyheter och medier, men även mot annonsmarknaden. Effekten blev att många tidningar lades ned eftersom intäkterna rasade snabbt. Men samtidigt med kraschen kom radion, en helt nytt medieteknik. Den kom att dominera tiden efter kraschen med ett nytt innehåll (underhållande) men även en förmåga att nå ut nationellt (vilket tidningar inte gjorde) och därmed bli ett massmedium på riktigt.

Likheterna med dagens krasch? En ny teknik (internet och mobiltelefonen) har redan slagit igenom och får sägas ha nått en hög mognadsgrad i hela världen. Annonsmarknaden kraschar och slår ut många medieslag.

Det är inte orimligt att tänka sig en utveckling efter Coronakraschen som rör sig i samma riktning: mer underhållning och divertissemang, men samtidigt fler röster som Coughlins som ställer grupper mot varandra, polariserar och höjer tonläget.

- - - - - - -

Några källor

https://www.encyclopedia.com/economics/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/advertising-great-depression

https://www.radioworld.com/columns-and-views/the-rabble-rousers-of-early-radio-broadcasting

https://adage.com/article/adage-encyclopedia/history-1930s/98700https://www.britannica.com/biography/Charles-E-Coughlin

http://www.f-duban.fr/Sitaduban/Ressources_civ._US/Dossiers/Media/Media%20in%20the%201930s.html