#vilodagen

Årets sista vilodag ligger nu bakom oss. Vi började året med en förväntan på förändring och med en ny rutin. Helga vilodagen. Inga måsten. Avskild tid.

Spelade det någon roll att hålla vilodag?

Absolut ja. Nu har de första vilodagarna redan blivit en erfarenhet. Minnena från början av året har bleknat något. Men upplevelsen av att få en ny struktur på veckan var stark under vintern och våren. Uppgifter skalades bort. Vilodagens inramning gav en naturlig begränsning av personliga och tidsmässiga resurser. Glädje över timmarna på sängen på söndagseftermiddagen, halvt sovande, halvt slumrande. Känslan av avslut på veckan på lördag kl 18. Ett tydligt stopp för görandet. Avskild tid med Bibeln, en Herrens dag. Avsaknad av impulser. Listor med ’att göra’ som gjordes innan lördag kväll eller sköts upp till senare. Återgång till normalrytmen på söndag kväll.

Utmaningarna, nackdelarna? Skärmbegränsningen har varit ett återkommande upphov till konflikt med barnen. Det kanske säger mer om vår tid och hur vi lever våra relationer än något annat. Men, på det stora hela har vilodagen gett mycket gott. Den har varit uppfriskande. Jag tror att vi kommer att fortsätta, åtminstone i någon form. Kanske reglerna ser lite annorlunda ut, men rytmen är stärkande.

Vi firar vilodag också på semestern. Är det inte helt onödigt? Består inte semestern av en lång räcka av vilodagar? 

Det är sant att vilodagen och en semesterdag kan vara förvillande lika. Men ändå finns det ett par viktiga distinktioner. Projekten är det självklara. Semestern är tillfälle att ta itu med olika projekt som man annars inte hinner med eller kan prioritera. Allt från att olja om utemöblemanget till att fixa grinden. Det är inte ovanligt att projektlistan är både ganska lång och detaljerad när semestern börjar. Men vilodagen ger ett tvingat uppehåll i alla dessa "skall och vill göra". Den blir ett välkommet avbrott som manar. Till vad manar den?

Är vilodagen veckans första eller sista dag? I samband med att vi infört ett klart avbrott för att ge rum för vilodagen har en förskjutning skett.

Tidigare kom alltid helgen efter veckans arbete. Ett sådant fokus har ju förstås sitt berättigande, om man ser vilan som en belöning för arbetet. Och det har sin relevans. I slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet infördes i Finland och Sverige fem dagars arbetsvecka, från att tidigare ha varit sex dagar. Ett resultat av ökande välfärd och en framgång för de fackliga rörelserna. Med starkare ekonomi och ökad levnadsstandard prioriterades den lediga tiden. Som belöning för utfört arbete föredrogs fritid eller egen tid. Jag tor att helgen därför mer fått karaktären av ledig tid än vila. Ungefär samtidigt ersatte följdenligt måndagen söndagen officiellt som veckans första dag.

Vi har i vår bokhylla ett exemplar av "Katekesen" – utskickad till alla hushåll kring år 2000. Katekesen är en sammanfattning av den lutherskt kristna tron. Där genomgås budorden, trosbekännelsen, bönen Fader vår, sakramenten och troslivet.

Den utskickade katekesen är en moderniserad version av Luthers ”Lilla katekes”, utgiven 1529. Samma år utkom även ”Stora katekesen” – mer omfattande och riktad i första hand till kyrkoherdar och predikanter.

Så vad säger Luther om vilodagen? Förklaringen utgår från det tredje budet, ”Du skall helga vilodagen”, eller som det står i den moderna översättningen ”Tänk på att hålla vilodagen helig”. Vad betyder det? frågas i Lilla katekesen. ”Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det”.

När Luther förklarar det tredje budet i stora katekesen så är det med emfas på helgandet och inte på vilandet.

Märk därför, att kraften och makten i detta bud icke består i vilandet, utan i helgandet, så till vida som på denna dag en särskild helig övning må äga rum.

För som han rätt humoristiskt skriver, ”Ty vila och gå sysslolös kunna också de ogudaktiga rätt väl”. Luther förklarar också hur helgandet sker:

Icke så att man sitter sysslolös i spiselvrån och blott avhåller sig från grovt arbete, ej heller så att man pyntar sig i huvudet och sätter på sig sina bästa kläder utan, som sagt, så att man betraktar Guds ord och övar sig däri.

Närhelst än detta ord är i gång och övas, så hålles en rätt vilodag. Är detta icke fallet, så förtjänar den dagen icke att kallas kristen vilodag.

...

Därför må du veta, att det icke är fråga blott om att höra ordet, utan att det också måste läras och behållas i minnet.

Så långt Luther. Distinktionen mellan helgande och vilande upplever jag som insiktsfull. En del av syftet när vi gick in i 2014 var att få in ett klart avgränsat vilande i våra liv. Det finns ingen ledig tid – om man inte tar den – och fort kräver ändå olika projekt och uppgifter inskränkningar på vilan. Vilan är det första som prioriteras bort.

Jag har ännu ett Helsinki City Run bakom mig i helgen.

Att träna inför en tävling kräver disciplin. Varje träningspass genomförs med en specifik målsättning. Fart, uthållighet, återhämtning. Rätt längd, rätt fart. Träningen ökas gradvis, så att kroppen stressas jämnt, men utan att överbelastas och skadas. Inför ett långlopp börjar den målinriktade träningen optimalt fem-sex månader innan loppet.

Att träna målmedvetet är berikande. Ett element av medvetenhet i träningen införs. Det blir mer intressant, hjälper en att känna sin fysiska nivå och prestationsförmåga. Hjälper att motivera när vädret är dåligt och orken tryter. Att gå ut på ett löp-pass är inte bara att jogga några kilometer - det bildar en del av en helhet mot ett mål.

I år har jag avslutat veckans målinriktade träning på lördag kl 18. Ingen notering i löpdagboken om jag springer på vilodagen. För en del av kärnan i vilodagen är just detta - avsaknad av konkret nytta och målmedvetenhet.

Det har varit en avslagen vilodag. Tre av fem fick maginfluensa under natten, och på morgonen var det sist och slutligen ganska få som vaknade i samma säng som de somnade. Ingen var heller särskilt pigg efter nattens rumba.

Till vårt vilodagsfirande hör att vi inte ser tv eller internet. (se: http://vilodagen.tumblr.com/post/75386606693/vilodagens-markeringar) Redan klockan tio retirerade jag för de yngsta, som hade börjat kvickna till. En dag utan internet eller tv, när barnen är tillräckligt sjuka för att inte gå ut, men tillräckligt friska för att slåss verkade ändå som en dålig idé. Men för att inte förlora positionerna helt - uppfostran handlar ju mycket om ställningskrig och förhandling – sa jag att vi sätter på film kl 14. Det positiva var att femåringen på ett praktiskt och pedagogiskt sätt utvecklade sin tidsuppfattning mellan kl 10 och 14.

Att börja forma sina egna och våra vilodagsrutiner har varit fullt av nya intryck. När vi inledde markeringen av vilodagen i årsskiftet fanns förstås en sinnesbild av hur det skulle komma att te sig. Några drag i den bilden har lämnat kvar, andra har tillkommit.

Bland det mest värdefulla är erfarenheten av att stänga ute en del av det som pockar på under övriga dagar. Erfarenheten är att detta har varit viktigt för att skapa utrymme för vilan. Till det som jag och/eller vi lämnat bort under vilodagen hör:

Att planera framtiden. Så fort samtalet glider in på någon planering som kräver kalender så lämnar vi det därhän. Vi gör alltså en skillnad på att dels visionera och tänka framåt och dels på att planera med kalendern i hand. Genom kalendern påminns jag om konkreta uppgifter som ligger och väntar. Både jag och frun organiserar gärna vår tid – men genom att inte göra detta på vilodagen så frigörs vi från veckans rutiner.

Att läsa reklamblad. Den här punkten är kanske lite otippad. Instinktivt upplevde jag ändå att det här var ett område som inte hörde till vilodagen. Varför? Reklam väcker ofta en önskan hos mig att skaffa något jag inte har. Ett så förmånligt erbjudande så jag borde skaffa nytt just nu. Eller en bil eller ett hus som jag skulle vilja ha. Ett liv jag skulle vilja leva. De är retningar jag försöker undvika på vilodagen. Reklam och erbjudanden väcker begär till något annat, och hindrar mig därför att uppskatta det jag har.

Att skriva blogg. Det här var klart från början. Bloggen skall inte skrivas eller skissas på under vilodagen. Inget papper och anteckningsblock fram. Fungerar det inte att göra anteckningar för bloggen under de sex övriga dygnen så är det bättre att avsluta projektet än att skriva under vilodagen.

Internet. Det första jag gör när vilodagen börjar är att koppla av nätverksanslutningen på telefonen. Detta har för mig blivit markeringen för vilodagens början. Inga facebook-meddelanden eller automatiska mjukvaru-uppdateringar som gör sig påminda. Ingen e-mail, dator, eller google. Ingen tillgång till snabba svar. Det känns också som ett bra val för barnen. Två-åringen kan redan använda youtube och skärmtiden blir lätt större för alla. Nedkopplingen ger därför möjlighet till sammanhängande tid när film, spel, videosnuttar annars lätt fyller varje ledig minut. Undantaget på den här punkten är att vi kan se på film, om vi gör det tillsammans.