Vi överlevde dödens vĂ€g âđŒïž
Fulla av intryck, kĂ€rlek och glĂ€dje lĂ€mnade vi Caranavi, det var dags för resan till La Paz via Dödens vĂ€g. VĂ€gen Ă€r avstĂ€ngd pĂ„ dagtid nu, de hĂ„ller pĂ„ att reparera den sĂ„ vi körde pĂ„ kl fem nĂ€r de öppnade. Vi visste ju att den första biten var lĂ€skigast MEN vi visste ocksĂ„ att vi fick ta den inre filen tillbaka. Antar att det Ă€r för lastbilarnas skull. VĂ€gen bestĂ„r ju av en fil och grusvĂ€g lĂ„nga strĂ€ckor. BergvĂ€gg pĂ„ ena sidan och stup flera hundra meter ner pĂ„ den andra. Jag tyckte det gick mycket bĂ€ttre tillbaka men jag satt ju nu mot bergsvĂ€ggen. Dammar infernaliskt och varmt đŠ SĂ„ fixade vi den första strĂ€ckan, med hjĂ€lp och distraktion av svenska folksĂ„nger! đ¶ God stĂ€mning med det hĂ€r hĂ€rliga gĂ€nget! Vi pustade ut och gratulerade oss sjĂ€lva att vi klarat av dödens vĂ€g... Sen kom regnet och dĂ€refter Ă„skan ââĄïž blixten slog ner alldeles bredvid bilen en gĂ„ng! LĂ€skigt! Chauffören förstod heller inte sambandet med att ha fullt med grejer fram pĂ„ flĂ€kten pĂ„ rutan sĂ„ den immade igen. Otroligt enerverande att sitta och inte kunna föreslĂ„ hur han ska göra för att slippa sitta och torka rutan med en trasa och inte se ut! Han pratade inte engelska och Catrin och Ana Paula sov. Det öste verkligen ner och rutan var totalt igen immad. Han öppnade fönstret sĂ„ det blev kallt för dĂ„ hade vi kommit högre upp. Men sĂ„ Ă€ntligen kunde Catrin föreslĂ„ hur han skulle göra och det blev bĂ€ttre. Mycket mĂ€rkligt hur han inte ser sambandet med fuktig luft och full flĂ€kt med vĂ€rme pĂ„ rutan! NĂ„vĂ€l, det kĂ€ndes lĂ€skigt dĂ„. Det skulle bli vĂ€rre, betydligt vĂ€rre... Vi kom Ă€ntligen upp pĂ„ högsta punkten, 5 200 meter och vĂ€nde nerĂ„t. DĂ„ körde han ner i diket pĂ„ höger sida (vi hade bytt sida dĂ„, högertrafik). Tror han var ouppmĂ€rksam en liten stund och det visade sig att det var bark is pĂ„ vĂ€gen đ”âïž Han parerade och vi kom upp, men dĂ„ gled vi över pĂ„ andra körbanan och dĂ€r kom en stor lastbil đ± vi gled in i sidan pĂ„ den och som tur var sĂ„ gick det sakta! Det var otroligt lĂ€skigt! Vi visste att vi hade kommit över den vĂ€rsta serpentinvĂ€gen men hade nĂ„gra tusen höjdmeter ner till La Paz. Alla hade klarat sig utan skador och minibussen gick att köra och efter att chauffören kontrollerat och konstaterat att vi kunde Ă„ka vidare, det var en skada fram pĂ„ bilen och hans vindruta var trasig/borta, sĂ„ fortsatte vi nerĂ„t. Sakta sakta Ă„kte vi, nerför, kolsvart och krĂ€ksnö âïžâïžâïž Vi Ă„kte i en karavan och en gĂ„ng var vi vĂ€ldigt nĂ€ra att köra in i bilen framför. Idioter körde om oss med lastbilar och bilar. Det kĂ€ndes allt annat Ă€n sĂ€kert med övriga idioter pĂ„ vĂ€gen! Det snöade pĂ„ Ă€nda tills vi kom in i La Paz, dĂ„ övergick det till regn. Chauffören tog oss till hotellet och vi kom fram vid 22 istĂ€llet för 20.00 Omskakande tur pĂ„ Dödens vĂ€g! Omtumlande dag överhuvudtaget! FrĂ„n Kaffeodling och tropisk hetta i djungeln till vĂ€rsta snökaoset! đź Det ska verkligen inte snöa den hĂ€r tiden pĂ„ Ă„ret hĂ€r, juni möjligtvis! KlimatförĂ€ndringarna mĂ€rks tydligt hĂ€r.
