Notes: Väldigt analytisk. En tyngre läsning än vad jag först förväntade mig, så det tog en stund innan jag riktigt kom in i den. Men när jag väl kom igång med den ordentligt så tyckte jag att den var väldigt bra. Jag gillade speciellt tolkningen av Mårran som en sorts vampyrliknande varelse, med reservationen att hon i grund och botten är sin egna speciella varelse. Mitt enda klagomål med den här boken är att det kändes lite väl långt mellan styckena om G i den ibland.

View On WordPress

View On WordPress

View On WordPress

View Post

Bilden är hämtad från filmens officiella hemsida. Att vampyrer är ett populärt ämne på vita duken råder det väl ingen tvekan om. Twilight-triologin har bidragit med sin del. Jag har varit lite halvt sugen på att se dessa filmer ett tag. Jag ville se vad det är som gör så många människor (mestadels tjejer) trollbundna och förälskade. I fredags sände SVT den första filmen, jag passade därför på att titta. Dagen därpå lånade vi den andra filmen från Lottas syster. Och i måndags hyrde jag den tredje. :) Vad tyckte jag om filmerna? Jag tycker att filmerna är helt ok. Inte speciellt hemska eller otäcka. Den innehåller en del intressanta poänger och tankar om bl.a. omöjlig kärlek. Trots det så kan jag inte förstå vad det är i filmerna som gör så många människor "tokiga"!? Det kanske någon annan kan svara på? Musiken i filmerna är mycket bra där diverse bra band bidrar med låtar, kan nämna Iron & Wine, Mutemath, Editors och Death Cab For Cutie som några. När jag tänker på vampyrer så kommer jag att tänka på min första kontakt med bandet Blindside, de hade en musikvideo som visades i ett musikprogram på svt som hette voxpop. De sjöng om vampyrer sådär en 10 år innan den stora "vampyrvågen". [youtube http://www.youtube.com/watch?v=10MVcyW5-xk] /Samuel