Oj, vad det knips!
Precis som sprÄk, utvecklas ett barns motoriska förmÄgor under en lÀngre period av tid, frÄn att gÀlla simpla svepande armrörelser korrelerade med ögonrörelser, till fullÀndande mekanismer för att gripa tag i föremÄl.
NÀra födseln Àr de motoriska fÀrdigheterna fortfarande lÄga, barnet iakttar föremÄl med ögonrörelser, och börjar sakta anvÀnda sig av pre-reach - det för handen till ett intressant omrÄde, exempelvis mot en ljus eller ljudkÀlla.
Kring tre mÄnaders Älder utvecklas Ulnar Grasp, av ren reflex griper barnet med hela handen tag i objekt och föremÄl som kommer nÀra.
Det Àr ganska primitivt, men det finns en fördel - synen. Den behövs inte lÀngre för sjÀlva utförandet av rörelsen, och kan istÀllet hjÀlpa till att förbÀttra greppet till ett.. lite bÀttre alternativ.
Kring nio mÄnaders Älder har alla strÀvanden betalat sig, och barnet kan anvÀnda Pincer grasp - de behöver inte lÀngre anvÀnda hela handen, finmotoriken och synutvecklingen har sagt sitt - bara ett par fingrar behövs för att peta pÄ och flytta objekt.
Typexempel pÄ Ulnar grasp. En tanke kvarstÄr.. skulle bebisar vara sötare med pÀls?
